 |
| Här min HABIBI 💓💔💓💔 God morgon! Jag måste berätta en sak för er. Hur jag känner mig och hur jag mår…i oktober: många har varit frånvarande och inte gett mig en glädje när jag har fyllt år. Ingen person – fysisk – har ringt mig mer än min mor, ingen annan. Men jag kan få väldigt mycket på sociala medier, det kan vara hur många som helst som grattar mig, som jag knappt känner. Men frånvarande, ingen närvarande. Det är fruktansvärt, jag tycker om att uppleva min dag, det känns som min egen dag som ingen annan kan ta ifrån mig. Men har jag personer runt omkring mig som är frånvarande så är det inte kul. Inte bryr sig med ett litet sms, eller ringa och säga ett ord. Jag tycker det är fruktansvärt. Det är jobbigt, och det känns… det går ner djupt i mina skor och jag känner mig inte tillfreds. Jag känner mig besviken, ledsen, sorgligt. Hur blir det sen när min mor är borta? Då är det ingen som kommer att bry sig om min dag. Jag kanske ska acceptera detta och skita i alltihopa. Av 365 dagar så är det ingen dag som är min längre. Så känner jag, så frustrerad. Även med Covid-19 så kan man faktiskt höra av sig. Nog prat om det. Jag har varit ledig några dagar från jobbet och grejat och städat. Jag har
haft en god vän som har piskat mig lite grand och hjälpt till. Så jag fick lite
vettigt gjort för första gången på mitt lov. Sen är det ju lite positivt,
litteraturkompendiet fick jag väldigt bra betyg på, och jag känner mig nöjd,
jag känner mig glad. Jag fick inte heller fira det med nån, att det gick bra
med det också, det känns lite besviket. Nu sitter jag och skriver om Sofie
Sarenbrants sista bok. Jag vill skriva så mycket, men det går inte. Nu fick jag
tänka om med fördjupningsarbetet. Där ska jag ta Leif GW Persson. Han har ju
gjort en hel del, och vad ska man plocka ut och vad ska man inte ha med? Jag
vet inte, jag sitter och funderar och funderar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar