Det finns kantareller i skogen

Det är redan måndag idag. Vi sov lite länge, har sovit väldigt gott. Sen gick vi upp och tog oss stekt potatis,bacon och vita bönor. Jättegott. Så åkte vi ut till Överby och skulle köpa present till min sambos pojk. Vi ska göra smörgåstårta till honom. Det finns inte och få tag i bröd till landgång. Jag höll på och leta ihjäl mig, men jag fick ta formbröd. I första lagret hade jag bredbar leverpastej med Bostongurka i. Sen gjorde jag legymsallad själv. Jag tog ärter och morötter, gräddfil, majonnäs, lite skinka och äpple i. Så hade jag det emellan. Det ska han få i present imorgon av mig. Så det har jag fixat med. 
Sen gjorde vi middag, fläskfilé med krustader och bearnaisesås till. Det var väldigt gott.
Jag ringde till en väninna och frågade om vi skulle gå ut på stavgång. Hon kom och hämta mig här och vi gick ut. En härlig promenad på 5 kilometer. Vi gick i lugn och ro, 1,5 timme. Det var väldigt gott och gå, det var härligt. Jag kom hem med kantareller som vi smörstekte. Vi åt här, det var ju gott och jag känner mig nöjd. Idag har jag gått nästan en mil i steg. Jag känner mig riktigt nöjd för min diabetes. Det är härligt. 
Sen har min kära älskade sambo städat och gjort iordning min bil. Nu är det fin och härlig. Så nu ska jag ut och köra med den. Men ni får ha det så trevligt så får vi se vad som händer här.

Blåbär finns

Nu är det lördag morgon. Det var väldigt mysigt att gubben kom hem, så sov jag lite goare, det känns lite bättre. Vi åt lite frukost och hade det lite gott. Sen till lunch wokade jag biff med grönsaker och nudlar. Sen gick vi ner till fallen och tittade, och var på Handkraft. Jag tyckte det var väldigt trevligt att gå runt och kika lite. Sen var vi på Fiskeklubben här och tittade, för hans pojk har ju gjort en film, det var ju helt fantastiskt! Sen tyckte jag att vi skulle gå ut och gå, så vi tog en skogspromenad och hittade en liter blåbär. Det är helt otroligt, vi var ute och gick tre kilometer igår. Det var gott att bara komma ut, inget folk, bara gå och strosa i skogen och se lite djur, det är väldigt mysigt, helt underbart! Och bra stigar finns det, och mängder med blåbär i skogen, det var faktiskt väldigt trevligt. Sen satte vi oss och planerade våra fyra veckors semester, vad vi ska göra, så inte tiden bara går. Vi får se hur vi gör, så får ni ha det så gott, så hörs vi!

Fredag

Nu är det fredag och det är ”Fallens dagar” här, men jag tror inte det blir någon utgång eller sånt här. Det blir ingeting av det. Nu tog jag mig räksmörgås och han tog laxsmörgås till frukost. Det var så härligt att sitta och äta frukost tillsammans.
Nu får vi se hur mitt socker blir, för jag har fått diabetestabletter, så vi får se hur det kommer att gå.

Ni får ha en skön helg!

Nu väntar man hem ❤️

Jag fixa lite smörgåsar till min älskade sambo. Han kommer här om par timmar.

Idag har jag längtat efter min kära sambo. Jag plockade i ordning här och gjorde smörgåsar till honom när han kom hem, med lax och brieost. Jag vispa ihop crème fraiche, majonnäs och lite dill. Jag vispade ihop det och hällde på det. Sallad och tomat på den ena och så hade jag ägg och räkor på den andra, med majonnäs. 

Katterna var helt i sitt esse här. Klockan tio på kvällen kom han och jag satt och såg på tv och slö lite grand. Katterna kände det på sig att han skulle komma. Vi satt och prata en stund och han hade haft det jättetrevligt i USA. Nu är katterna nöjda och äter ordentligt igen och är normala. 

Ni får ha det så gott

Någon längtar efter husse!

Lyssnar på denna ljudbok. 

götta sig idag med en napoleonbakelse

Vilken rolig morgon jag fick – Skype från min älskade sambo, som ringde en stund och peppade mig inför läkarbesöket idag. Det var väldigt skönt. 

Jag kom till vårdcentralen tidigare och kom in snabbare. Han säger precis utanför dörren att han har en kandidat med sig, jag kände mig inte riktigt bekväm med det. De kunde de väl sagt när jag var inne och betalade – är det ok att det är en extra med inne? Då kunde jag gjort ett val. Jag kan ju inte säga när vi står utanför dörren: Han får inte vara med. 

De tror att det är mina mediciner som orsakar det här onda i min mage. Jag fick byta mediciner och så. Det trodde jag skulle vara lätt som en enkel pannkaka att göra.

Jag gick hem och sen kom min kattkompis upp hit och tog kaffe och vi satt och prata lite granna och så här. 

Sen satte jag mig och tittade på tv en stund och tog det allmänt lugnt. 

Sen ringde jag till min goda väninna och fråga om hon ville följa med mig till stan, för jag skulle hämta ut medicinerna. Javisst sa hon och fråga om jag kom och hämta henne, och det gjorde jag. Hon frågade om vi inte skulle åka in till grannkommunen, jovisst kan vi göra det! Jag kände mig stolt och så, att vi kunde åka iväg. 

Vi var inne på en klädaffär och jag hittade en militärgrön kjol för 99 spänn och en vit/grön jumper till den. Jag blev riktigt sugen! Sen hittade jag, på ett annat ställe, en liten mobilväska. Sen gick vi in på Nordfeldts och tog en napoleonbakelse och kaffe, det var riktigt smarrigt och gott! 

Första stoppet på apoteket: Nej, det har inte kommit in än. Jag tänkte att jag kör hem henne och så. Sen in på nästa ställe på apoteket och fråga: jo, det har kommit in, men de har skrivit fel, så de kan inte lämna ut det. Jag tänkte: Nä, jag orkar inte med det här krånglet! Blä, blä, blä – jag tycker inte alls det är kul! Att man ska hålla på och stri och krångla – det ska bara funka! Om läkaren gör en bedömning, så ska han skriva ut medicin och göra rätt! Kan de inte detta, så ta hjälp av någon kollega i så fall! 

Det här var min dag och så här blev det! 

Ni får ha det så gott!

diggiloo 2016

Nu är det lördag och jag ska åka på Diggilo i Sanden. Jag är lite pirrig. Jag har aldrig i mitt liv varit på sånthär roligt:

Vilken succe det blev med Lasse! Det var helt otroligt hur Per Andersson, komikern stôlla sig på scen. Det var en upplevelse. Man såg Linda Bengtzing, Jessica Andersson, Linda Pritchard, hiphoparna Medina. Magnus Carlsson och Tomas Di Leva. Han tyckte jag var jättebra den här gången. Jag har aldrig gillat honom till 100% ... 
Och sen Oscar Zia. Han sjöng italiensk sång. Det var himla bra och alltihopa. Högt tryck var det som man sent kan glömma faktiskt. Det var en väldigt stor upplevelse. Det från unga till gamla, en hel familjeföreställning. Och schlagerlegenden Lasse Holm var live på scen. Det var ju helt fantastiskt. Jag tyckte det var kanonbra!

Vi tog en wraps med Skagenröra där och en päroncider. Det var riktigt smarrigt och gott och äta. Men det var köer till allting.  Sen i pausen skulle min väninna gå på toaletten. Det var 30 minuters väntetid! Jag tycker att har man så här stort med över 5000 personer som kommer till en föreställning, borde det finnas fler toaletter utspridda. Det tycker inte jag var så himla bra. Men det var enda nackdelen med Diggilo.
Men jag tror att jag ska gå nästa år också. Jag tyckte det var riktigt roligt. Det var helt fantastiskt alltihopa med arrangemanget som Diggilogänget har gjort. Men nästa år ska man ha egen picknickkorg med, så man slipper stå i kö, kö, kö till allting. Det är alltid mysigt att ha en egen picknickkorg med sig. Så fick jag en jättefin rosa filt som det står Diggilo på. Det var faktiskt riktigt trevligt. Så att det här blir mycket mer av att jag kommer och åka. Och synen av Per Andersson i rosa gympadress när han kommer ut och spelar – det var helt otroligt!

Men ni får ha det så bra så hörs vi.

Att livet blev utan barn!

Jag ringde till vårdcentralen om min IBS och jag tyckte inte om den sjuksköterskan som svarade. Hon hade ingen koll på hur livet har vart med mig. Och då säger hon såhär: - Lilla gumman, du vet väl att när man har fött barn så kan tarmarna bli dåliga….

Och jag kände såhär – Herregud, jag har vart barnlös och hur känner jag mig egentligen när en person säger så här till mig?
Jag tycker det är nonchalant. Det ska inte vara så överhuvudtaget på vårdcentraler i landstinget och på sjukhusen. Hur känner man sig efter något sånt? Man känner sig väldigt ledsen och besviken faktiskt. Jag känner att jag tror inte jag ringer. Jag får bli riktigt sjuk, så får dom komma och hämta mig här. Jag har ingen lust att prata med någon sjukvårdsupplysning på vårdcentralen. De får väl kolla! Säga så till en människa som är över 50+, som aldrig har fött ett barn. Jag tycker det är skrämmande hur samhället har blivit.