måndag

Henke är hemma fortfarande, och ny arbetsvecka är det… Jag har varit och grejat lite grand på jobbet med barnen, jag tycker
Det är lite roligt när dom sitter och grejar med Paint, och ritar och grejar och donar. Det är bra träning med musen och alltihop. Det är väl sådär med vädret, men det får gå. Jag känner mig trött och hängig, det känns rätt trögt idag.
Men nu ska jag göra i ordning fisk och potatis, och äta och ta det lite lugnt.

måndag

Henke är hemma fortfarande, och ny arbetsvecka är det… Jag har varit och grejat lite grand på jobbet med barnen, jag tycker
Det är lite roligt när dom sitter och grejar med Paint, och ritar och grejar och donar. Det är bra träning med musen och alltihop. Det är väl sådär med vädret, men det får gå. Jag känner mig trött och hängig, det känns rätt trögt idag.
Men nu ska jag göra i ordning fisk och potatis, och äta och ta det lite lugnt.

fototriss del66 så härser det ut där jag är idag

Deltagare i Fototriss del 66: SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG ÄR IDAG

Här det en regndag på min promenad.

fototriss del66 så härser det ut där jag är idag

Deltagare i Fototriss del 66: SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG ÄR IDAG

Här det en regndag på min promenad.

Jag tänkte göra en liten summering av helgen…

Henke skulle ha jobbat på lördag, men han var ju sjuk och lite snuvig. Och vårt kylskåp gapade tomt, så jag var tvungen att åka upp och handla mat och så. Nu ska vi äta, vi tar tacos. Jag hittade guacamole och ost, och så hade vi chips till, det var riktigt smarrigt och gott. Det blev lite lugnt på helgen, vi satt och såg på Körslaget. På söndan gick jag upp och började tvätta, och stekte sextio köttbullar, och gjorde köttfärssås. Men jag kände att jag måste ut, jag måste ut och gå och rensa min luft, och gå och fundera lite. Så jag gick runt och tog lite kort till Fototrissen, det var enkelt att göra.


Men jag blev så snopen, jag såg på Wallander-filmen på engelska, jag saknar dom svenska skådespelarna! Det känns lite konstigt att sitta och se på det programmet. Så här har min helg varit, lite lugnt och skönt.

Jag gick ju ut och släppte det jag kände, jag hoppas att ingen tar illa vid sig, men jag var tvungen att skriva det här på lördagen, jag släppte det då.

Jag tänkte göra en liten summering av helgen…

Henke skulle ha jobbat på lördag, men han var ju sjuk och lite snuvig. Och vårt kylskåp gapade tomt, så jag var tvungen att åka upp och handla mat och så. Nu ska vi äta, vi tar tacos. Jag hittade guacamole och ost, och så hade vi chips till, det var riktigt smarrigt och gott. Det blev lite lugnt på helgen, vi satt och såg på Körslaget. På söndan gick jag upp och började tvätta, och stekte sextio köttbullar, och gjorde köttfärssås. Men jag kände att jag måste ut, jag måste ut och gå och rensa min luft, och gå och fundera lite. Så jag gick runt och tog lite kort till Fototrissen, det var enkelt att göra.


Men jag blev så snopen, jag såg på Wallander-filmen på engelska, jag saknar dom svenska skådespelarna! Det känns lite konstigt att sitta och se på det programmet. Så här har min helg varit, lite lugnt och skönt.

Jag gick ju ut och släppte det jag kände, jag hoppas att ingen tar illa vid sig, men jag var tvungen att skriva det här på lördagen, jag släppte det då.

att vara sjuk och vänner försvinner

Snart har det gått två år sedan jag blev sjukskriven. Det är inte klokt egentligen, vad tiden har gått fort. Det är två år sedan jag blev jättesjuk. Och jag som trodde att jag aldrig skulle bli sjuk! Jag har alltid varit den friskaste personen, men nu var det något som sa stopp till mig, en klocka bara stannade. Jag kunde inte andas, jag fick panik, jag fick panikångest… allting fick jag på en gång. Och jag har ställt upp på alla personer, jag har aldrig sagt nej till någon, alltid brytt mig om alla. Men i slutet av oktober för snart två år sedan, så åkte jag in med ambulans. Jag tittar i backspegeln på hur det har varit den här perioden. Många släktingar och vänner tog avstånd ifrån mig på grund av min sjukdom. Jag klarade inte av att göra allting, jag hade dåligt minne, svårt att komma ihåg folk när jag möter dom på stan. Det är jättehemskt! Dom säger någon sak till mig, som jag har gjort tidigare, och jag kommer inte ihåg det! Det är så hemskt att ha en sån här backspegel, att inte komma ihåg nånting. Jag har fått börja från noll, men min sambo har varit helt underbar, och hjälpt mig att försöka komma tillbaka.
Nu har jag försökt komma tillbaka, men jag känner mig som i en iskub. Jag ser ju hur vännerna, dom bryr sig inte, och det känns jättejobbigt! Men dom vänner jag har nu, dom ska jag hålla väldigt hårt om, och verkligen bry mig om! Men jag trivs på mitt arbete, och jag trivs med barnen och allt runt omkring. Men jag vet vilka jag ska ta kontakt med när jag blir frisk. Men dom människor som gör mig trött, dom tänker jag inte ha kontakt med över huvud taget längre. Jag tänker klippa deras band, och dom få vänner jag har kvar, dom ska jag vara väldigt rädd om, och bry mig om, verkligen. Så här har jag mått i två års tid, nu går jag ut i min blogg och berättar detta. Jag känner att nu måste jag tala om precis hur jag känner mig, för jag tror inte nån förstår hur jobbigt jag har haft. Det tar längre tid för mig att städa, det tar längre tid med allting, och jag blir så fort trött, på en gång. Det är tufft, faktiskt. Men jag hoppas att några kommer tillbaka till mig, och förstår hur jag har det. Men jag vill tacka Taltjänst och min underbara sambo, som har hjälpt mig mycket, och sett hur jag har haft det under dom här två åren. Och jag har inte varit på så många möten och så, jag har inte orkat. Men jag har fått gliringar för det också ibland, för att jag inte kommer. Men detta är en grej jag lägger ut nu på min blogg, om min sorg och min depression som jag har haft.

att vara sjuk och vänner försvinner

Snart har det gått två år sedan jag blev sjukskriven. Det är inte klokt egentligen, vad tiden har gått fort. Det är två år sedan jag blev jättesjuk. Och jag som trodde att jag aldrig skulle bli sjuk! Jag har alltid varit den friskaste personen, men nu var det något som sa stopp till mig, en klocka bara stannade. Jag kunde inte andas, jag fick panik, jag fick panikångest… allting fick jag på en gång. Och jag har ställt upp på alla personer, jag har aldrig sagt nej till någon, alltid brytt mig om alla. Men i slutet av oktober för snart två år sedan, så åkte jag in med ambulans. Jag tittar i backspegeln på hur det har varit den här perioden. Många släktingar och vänner tog avstånd ifrån mig på grund av min sjukdom. Jag klarade inte av att göra allting, jag hade dåligt minne, svårt att komma ihåg folk när jag möter dom på stan. Det är jättehemskt! Dom säger någon sak till mig, som jag har gjort tidigare, och jag kommer inte ihåg det! Det är så hemskt att ha en sån här backspegel, att inte komma ihåg nånting. Jag har fått börja från noll, men min sambo har varit helt underbar, och hjälpt mig att försöka komma tillbaka.
Nu har jag försökt komma tillbaka, men jag känner mig som i en iskub. Jag ser ju hur vännerna, dom bryr sig inte, och det känns jättejobbigt! Men dom vänner jag har nu, dom ska jag hålla väldigt hårt om, och verkligen bry mig om! Men jag trivs på mitt arbete, och jag trivs med barnen och allt runt omkring. Men jag vet vilka jag ska ta kontakt med när jag blir frisk. Men dom människor som gör mig trött, dom tänker jag inte ha kontakt med över huvud taget längre. Jag tänker klippa deras band, och dom få vänner jag har kvar, dom ska jag vara väldigt rädd om, och bry mig om, verkligen. Så här har jag mått i två års tid, nu går jag ut i min blogg och berättar detta. Jag känner att nu måste jag tala om precis hur jag känner mig, för jag tror inte nån förstår hur jobbigt jag har haft. Det tar längre tid för mig att städa, det tar längre tid med allting, och jag blir så fort trött, på en gång. Det är tufft, faktiskt. Men jag hoppas att några kommer tillbaka till mig, och förstår hur jag har det. Men jag vill tacka Taltjänst och min underbara sambo, som har hjälpt mig mycket, och sett hur jag har haft det under dom här två åren. Och jag har inte varit på så många möten och så, jag har inte orkat. Men jag har fått gliringar för det också ibland, för att jag inte kommer. Men detta är en grej jag lägger ut nu på min blogg, om min sorg och min depression som jag har haft.