När tekniken blir ett stöd i vardagen
I min vardag använder jag min iPhone som ett viktigt hjälpmedel. Jag tar ofta kort på texter och får dem upplästa. Ibland blir det som ett stopp i huvudet när jag ska läsa eller förstå hur jag ska göra. Då hjälper tekniken mig att få lugn och förstå informationen bättre.
Jag använder också Legimus för att lyssna på böcker med mina öron. Det är en härlig känsla att kunna försvinna in i en berättelse och få ta del av böcker på mitt eget sätt. För mig fungerar öronläsning bäst när det gäller skönlitteratur.
Dessutom tar jag hjälp av Taltjänst i olika situationer i vardagen. Det är ett stöd som gör stor skillnad för mig och hjälper mig att få vardagen att fungera bättre.
Häromdagen var jag på vårdcentralen. Först skulle man betala i en automat. När betalningen var klar kom det ut en lapp där det stod ”Reception 10”. Sedan skulle man gå och sätta sig i väntrummet och vänta.
För många kanske det verkar enkelt, men för mig blev det stressigt. Det finns flera väntrum och inga tydliga skyltar som hjälper en vidare. När man får en lapp i handen och snabbt ska förstå vart man ska gå kan paniken komma direkt.
Just den dagen blev jag helt blockerad. Jag var stressad och tänkte inte på att använda mina tekniska hjälpmedel. I efterhand vet jag att jag hade kunnat ta fram mobilen och få texten uppläst, men när stressen och paniken kommer fungerar inte alltid tankarna som vanligt. Det blir som att allt låser sig.
Jag tror att många inte förstår hur det känns när hjärnan blir överbelastad. Det handlar inte om att man inte vill eller försöker. Ibland tar stressen över och då är det svårt att tänka klart, även när man egentligen har hjälpmedel nära till hands.
Tekniken hjälper mig väldigt mycket i vardagen och gör att jag klarar fler situationer självständigt. Men ibland behöver man också förståelse från omgivningen, tydliga skyltar och lugn information. Det hjälper mer än många tror.
Det här är min vardag. För att min vardag ska fungera behöver jag mina hjälpmedel och mina strategier. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar