God morgon och välkommen till en ny vecka.
Jag har etablerat en morgonrutin som fungerar väl och som präglas av struktur, eftertanke och långsiktighet. Den bidrar till ökat fokus, bättre arbetsro och en mer hållbar start på dagen. Att förbereda mig i god tid, exempelvis genom att ha en färdig matlåda, skapar dessutom en känsla av ordning och riktning inför det som väntar.
Samtidigt reflekterar jag ibland över meningsfullheten i att fortsätta skriva här. Tonen i vissa kommentarer blir tyvärr ofta hård och nedlåtande, vilket påverkar viljan att dela tankar och erfarenheter. Jag efterlyser därför en mer konstruktiv samtalsmiljö där tonläget dämpas och där större hänsyn tas till varandra.
Den kvarliggande snön är också en påminnelse om vikten av ansvar i vardagen – att ta bort den i tid eller säkerställa att den skottas ordentligt. Små praktiska åtgärder har ofta större betydelse än man först inser, både för den egna tillvaron och för omgivningen.
Jag vill även lyfta en mer allvarlig aspekt. Det är lätt att uttrycka sig snabbt bakom ett tangentbord, men det är viktigt att minnas att det alltid finns en mottagare på andra sidan. Ord påverkar, och sättet vi formulerar oss på bidrar till vilken samtalskultur som växer fram.
Av den anledningen väljer jag ibland att stänga kommentarsfältet. Det görs inte för att undvika dialog, utan för att värna en respektfull och konstruktiv samtalsmiljö. Diskussion är fortsatt välkommen, men den behöver vara saklig, genomtänkt och präglad av ömsesidig respekt – oavsett om ämnet rör ekonomi eller andra frågor jag skriver om.
6 kommentarer:
Det är vinter sluta gnälla eller flytta till ett varmare land!
Håller med!
"Det finns ingen specifik, formell högskoleexamen som heter "Dyslexikonsulent" i Sverige. Istället utbildar sig personer som vill arbeta med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi inom specialpedagogik, logopedi eller genom fördjupningskurser på universitet/högskola." Då har du gått universitet? Eller vart har du utbildat dig lärosäte?
Tack för era kommentarer och synpunkter. Jag är medveten om att vintern kan upplevas olika och att alla inte delar mina reflektioner – och det är helt okej. Min intention är inte att klaga, utan att lyfta vardagliga frågor om ansvar, bemötande och hur vi pratar med varandra, både online och i verkligheten.
När det gäller frågan om min bakgrund har jag arbetat som pedagogassistent och dyslexikonsulent på folkhögskolan i Ludvika. Min kunskap bygger på praktisk yrkeserfarenhet, egen erfarenhet av dyslexi samt fortlöpande fördjupning inom området – inte på en specifik akademisk examen med just den titeln. Jag delar mina tankar utifrån det perspektivet och utan att utge mig för att vara något jag inte är.
Jag välkomnar fortsatt dialog, men hoppas att den kan föras i en respektfull ton där vi ställer frågor av nyfikenhet och saklighet snarare än att rikta personliga påhopp. Det gynnar både samtalet och alla som deltar i det.
Men du har ju själv otroliga problem med språket och läs och skrivsvårigheter då räcker det inte med att man förstår problem med dyslexi, barn behöver vuxna som lär dom uttal, skriva och lyssna hur ord och meningar låter.
Håller med dig anonym. Barn behöver kompetenta vuxna för att kunna lära sig!
Skicka en kommentar