:
Onsdag – tre dagar kvar till helg
Onsdag igen, och det är bara några dagar kvar till helgen. Det är en sådan där mitt-i-veckan-känsla: lite trött, lite seg, men ändå med blicken framåt. Veckan har gått både snabbt och långsamt på samma gång, som den ofta gör när vardagen rullar på i sitt tempo.
Morgonen började dock mer abrupt än planerat. När jag kom ut i köket möttes jag av ett golv fullt av vatten – katten hade under natten vält sin vattenskål. Jag hann knappt reagera innan jag stod där med blöta fötter. Först kom irritationen, den där snabba känslan när dagen inte riktigt startar som man tänkt. Samtidigt är det svårt att vara arg på ett djur som sitter lugnt och tittar på en, som om ingenting har hänt. Kanske var det lek, kanske bara en olycka.
I stället för en stillsam kopp kaffe fick morgonen börja med att torka golvet. Och kanske är det just så vardagen ser ut – små avbrott, oväntade moment och en påminnelse om att allt inte går att planera.
Efter den starten landade dagen ändå i något ganska vanligt. Den där typiska onsdagskänslan: tröttheten finns där, men också rutinen och viljan att ta sig vidare mot veckans slut. Hemma väntar det som hör vardagen till – veckostädning, att koka makaroner och falukorv till en lunchlåda och en stund framför tv:n innan det är dags att sova.
Samtidigt går tankarna ofta till föreningslivet och hur mycket det har förändrats. Jag vill vara tydlig: det jag skriver är inte ett klagomål på människor, utan en oro över en utveckling jag ser. Allt fler föreningar kämpar för att överleva. Det blir svårare att få personer som vill sitta i styrelser, ta ansvar eller ens vara medlemmar. Bidragen minskar, kraven ökar och administrationen tar mer tid.
Det blir dessutom allt svårare att få bidrag, eftersom stödet ofta hänger på hur många medlemmar en förening har. Färre medlemmar betyder mindre ekonomiskt stöd, vilket skapar en ond cirkel. Ibland tvingas föreningar ta av sin egen ekonomi för att klara verksamheten, trots att resurserna redan är begränsade. Det är en utveckling som sliter hårt på ideella krafter och gör framtiden osäkrare.
Föreningslivet har länge varit en av grundpelarna i vårt samhälle. Det är där gemenskap skapas, där barn och vuxna möts över generationer och där människor lär sig ansvar, demokrati och samarbete. Men om engagemanget fortsätter att minska riskerar föreningslivet att långsamt dö ut – inte med dramatik, utan genom att färre orkar, färre ställer upp och färre känner att det är deras ansvar.
Min intention är inte att peka finger, utan att väcka en tanke: om vi vill ha kvar levande föreningar behöver fler känna att de är en del av dem. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Ibland räcker en liten insats för att avlasta någon annan.
Kanske handlar det om att vi behöver prata mer om varför föreningslivet är viktigt. För när engagemanget försvinner, försvinner också mötesplatser, sammanhang och den lokala gemenskap som inte kan ersättas av något annat.
Och precis som med en blöt köksgolvsmorgon – det är inte alltid det man önskar, men det är ändå vårt ansvar att ta hand om det som ligger framför oss.
11 kommentarer:
Man har tröttnat på föreningslivet
Folk har inte tid att sitta på möten mm. Allt finns på nätet. Varför betala medlemsavgifter och inte få något tillbaka . Det är bara styrelsen som klappar sig för bröstet och åker på konferenser mm för medlemspengarna. Det har folket upptäckt för längesedan. Lägg pengarna på något annat som verkligen gör skillnad.
"Begreppet "extra anpassningar" i skolan och ersätta det med mer strukturerad stödundervisning i mindre grupper eller enskilt. Syftet är att göra stödet mer effektivt och avlasta lärare, särskilt i svenska och matematik.
Huvudpunkter i förändringen:
Extra anpassningar slopas: Det nuvarande systemet med anpassningar i klassrummet (t.ex. digitala verktyg eller extra tid) tas bort. "
Står på regeringens sida.
Tack för din kommentar. Jag förstår att många känner en trötthet inför föreningslivet, särskilt när tiden inte räcker till och man inte alltid ser vad medlemsavgiften går till. Den känslan behöver tas på allvar.
Samtidigt ser verkligheten olika ut i olika föreningar. I många fall arbetar styrelser ideellt, på sin fritid, för att få verksamheten att fungera för andra. Det är sällan så enkelt som att någon ”åker på konferens för medlemspengar”, utan ofta handlar det om utbildning, ansvar och försök att utveckla verksamheten.
Allt finns på nätet i dag – information, grupper och kontakter. Men gemenskapen i en förening kan du inte få genom att leta på nätet. Den uppstår när människor möts, samarbetar och bygger något tillsammans lokalt.
Föreningslivet är inte perfekt, och det ska kunna kritiseras. Men det försvinner inte på grund av konflikter – det försvinner när engagemanget gör det. Och då försvinner också mötesplatser, aktiviteter och sammanhang som betyder mycket för många fler än man kanske tänker på.
Läste det också anonym.
Tack för din kommentar. Jag förstår att många kan känna en trötthet inför föreningslivet, särskilt om tiden inte räcker till eller om man inte upplever att man får något tillbaka.
Samtidigt ser verkligheten olika ut i olika föreningar. I de flesta fall arbetar styrelser ideellt, på sin fritid, för att verksamheten ska fungera för andra. Utbildningar och träffar handlar oftast om att få kunskap och utveckla verksamheten – inte om att någon ska gynna sig själv.
Att mycket finns på nätet i dag stämmer, men gemenskapen, aktiviteterna och möjligheten att påverka skapas när människor möts och engagerar sig tillsammans. Föreningslivet är också ett sätt att påverka samhället – både i kommunen och på riksnivå. När människor går samman i en förening blir rösten starkare och det går att lyfta frågor, skapa dialog med politiker och faktiskt driva förändring.
Föreningslivet är inte perfekt, men det gör skillnad – ofta mer än man ser utifrån.
Du har aldrig skrivit om föreningens verksamhetsplan. Vad gör man konkret för dyslektierna. Att någon kommer och föreläser hjälper väl inte. Du är ju själv i skolan
Vad ger du själv för hjälp till eleverna
Har inget med kommentarerna att göra. Din AI har fått fnatt.
---
Tack för din fråga.
Du har rätt i att jag inte har skrivit så mycket om vår verksamhetsplan här på bloggen. Verksamhetsplan, motioner och skrivelser tas fram av oss i lokalavdelningen. Det är alltså vi lokalt engagerade som driver frågorna och arbetar fram förslag.
Det konkreta arbetet handlar bland annat om att ge information och stöd till föräldrar, sprida kunskap om dyslexi till skolpersonal, informera om rättigheter enligt skollagen och föra dialog med kommunen när det finns brister. Föreläsningar är en del av arbetet, men de är inte hela arbetet. Kunskap är ofta en förutsättning för att förändring ska kunna ske.
När det gäller min roll i skolan är det viktigt att skilja på mitt ideella engagemang och mitt yrkesuppdrag. I mitt arbete möter jag elever med olika behov, och stödet anpassas individuellt. Det kan handla om tydlig struktur, extra genomgångar, anpassat material, alternativa sätt att redovisa kunskap, digitala hjälpmedel samt samarbete med specialpedagog eller speciallärare. Målet är alltid att ge eleverna så bra förutsättningar som möjligt att lyckas.
Stöd för elever med dyslexi är inget som löses med en enskild insats – det är ett kontinuerligt arbete som kräver både kunskap, tid och samarbete.
Det är bra att frågorna ställs. Transparens och dialog är viktiga delar i allt ideellt arbete.
Men hur går det för dig när du inte kan uttrycka dig i skrift eller tal? Vilken uppgift har du? Eller får du hjälp med att tala och skriva? Nyfiken.
Tack för din fråga.
Att ha läs- och skrivsvårigheter innebär inte att man saknar tankar, kunskap eller engagemang. Många använder olika strategier och hjälpmedel för att uttrycka sig – till exempel stavningsstöd, talsyntes eller andra digitala verktyg. Det är inget konstigt, utan en del av att använda de resurser som finns.
Engagemang handlar inte om att vara perfekt i skrift eller tal, utan om att vilja bidra, påverka och göra skillnad. Alla har olika styrkor, och det är just därför arbetet är viktigt.
Jo men hur kan du påverka när du inte har språket ordentligt? Som sagt ibland är det obegripligt att förstå vad du säger, kommunikation är ju viktigt om man vill prata för sin sak.
Skicka en kommentar