Ord har betydelse – låt oss använda dem med ansvar
Jag blir djupt ledsen över hur vissa väljer att använda kommentarsfältet. Att sprida falska påståenden och kasta ur sig rykten – särskilt om sådant man varken har insyn i eller faktisk kunskap om – skapar mer skada än vad många verkar förstå. Ord har betydelse. De stannar kvar, påverkar människor och bidrar till ett klimat där respekt och eftertanke får allt mindre utrymme.
När jag berättar att 2G-nätet kommer att släckas och att installerad utrustning därför inte kommer att fungera från och med 2026, är det inte en personlig åsikt – det är ett faktum. Det är information som grundar sig i det som faktiskt sker. Jag äger bostaden, men inte fastigheten, och det innebär ett tydligt ansvarsförhållande. Eftersom vi betalar en hög hyra är det fastighetsägarens ansvar att grundläggande tjänster, såsom fungerande support och infrastruktur, ingår. Det är inte ett ansvar som ligger på mig som enskild boende.
Det påstås också saker om hur jag lever mitt liv, till exempel hur jag gör frukost på morgonen. Ja, jag är effektiv. Jag sätter havregrynsgröten och rör om med en batterivisp medan jag duschar och klär på mig – annars riskerar gröten att brännas vid. När jag är klar är gröten också klar. Det handlar inte om bekvämlighet, utan om att vara effektiv och snabb. Vill man inte ha en god frukost på morgonen?
Det som gör mest ont är inte kritiken i sig, utan hur lättvindigt vissa väljer att uttala sig om andras liv och situationer utan att känna till helheten. Bakom varje kommentar, varje namn och varje berättelse finns en verklig människa med känslor. När man sprider osanningar eller spekulationer förlorar man inte bara trovärdighet – man förlorar också medmänsklighet.
Jag önskar att vi kunde använda kommentarsfältet till dialog istället för angrepp, till frågor istället för antaganden och till förståelse istället för förutfattade meningar. Det är fullt möjligt att tycka olika utan att såra, och att uttrycka sig kritiskt utan att orsaka skada.
5 kommentarer:
Lyssna lär och anpassa skriver du i dina texter. Men du lever själv inte efter detta. Läsarna har genomskådat detta för länge sedan. Du gör alltid det lättaste för dig själv och kräver allt för att leva som du gör. Du lyssnar aldrig utan du lever i din bekväma bubbla
Du får nog börja lära AI vad personangrepp är. Folk i din blogg är bara smartare än bloggaren själv. Det är inget fel i det.
Finns inga osanningar, folk ifrågasätter dina egna ord och beteende. Är man ingen schyssta person mot andra så kan man inte heller förvänta sig detsamma av folk. Det är du själv som bloggar om saker som dom flesta inte bryr sig om. Sen blir du sur när andra inte ser saker på samma sätt som du. När folk ger en annan bild kallar du det personangrepp..omöjlig att ha diskussion med och det är väl därför relationer upplöses en efter en för du är inte trevlig mot folk. Det är fakta när man ser hur du dels hämtar folk utifrån som sätter åt dina läsare och vägrar ta till dig att MÅNGA inte håller med dig om nått.
Jag vill bemöta kommentarerna samlat, eftersom de till stor del handlar om samma sak.
Att ifrågasätta åsikter, resonemang och sakfrågor är fullt legitimt – det är så dialog uppstår. Däremot är det stor skillnad mellan att diskutera innehåll och att dra långtgående slutsatser om en persons karaktär, relationer eller livsval. När man går från vad som skrivs till vem jag är som människa, då lämnar man saklig kritik.
Jag tar ansvar för det jag publicerar här. Det innebär också att jag accepterar att alla inte håller med mig. Men jag accepterar inte att antaganden, förenklingar och personliga omdömen presenteras som ”fakta”. Att många tycker något gör det inte automatiskt sant.
Bloggen handlar om mina erfarenheter, mina utmaningar och mina perspektiv. Det är inte ett krav på att någon ska bry sig, hålla med eller leva likadant. Den som inte känner igen sig eller inte uppskattar innehållet har alltid valet att inte läsa vidare.
När jag reagerar på kommentarer handlar det inte om att jag inte tål kritik, utan om hur den framförs. Det går att vara kritisk utan att vara nedlåtande. Det går att ifrågasätta utan att tillskriva andra dåliga motiv, bristande intelligens eller personliga misslyckanden.
Jag står fast vid att dialog bygger på respekt åt båda håll. Vill man diskutera sakfrågor gör jag gärna det. Vill man däremot definiera mig, mitt liv eller mina relationer utifrån antaganden – då är det inte längre en diskussion, utan ett angrepp.
Det är där jag drar gränsen.
Antaganden? Du har själv bloggat om hur folk avslutat vänskap med dig, inte hör av sig längre, avvännar dig. Det är inget Antaganden utan fakta byggt på dina ord. Hur kan du vara så trög och inte se kopplingen? Det finns inget Antaganden. Sen ser man hur du beter dig mot dina läsare och hur du gnäller och allt handlar om att det ska bli bra för dig. Då blir man inte en omtyckt person heller. Lär dig ödmjukhet och ta lärdom av dina kloka läsare. Dom har ju hur mycket lösningar som helst.
Skicka en kommentar