Vardagssteg, gemenskap och att stå stadigt i sin egen sanning

God morgon ✨

Jag hoppas verkligen att det inte är någon ishalka idag. Igår gav jag mig av extra tidigt för att hinna till jobbet i lugn och ro. Det blev en sådan morgon där varje steg fick tas med eftertanke. Ibland behöver man sakta ner, lyssna på kroppen och möta dagen precis som den är.

Nu har jag hunnit jobba några timmar och känner att dagen har landat. Efter arbetet blir det hem igen för att planera styrelsearbetet inför helgen. Det är en del förberedelser inför mötet, men mitt mål är att allt ska ske i en harmonisk anda, där samtalen får utrymme och besluten tas med omsorg.

I helgen ska jag också träffa en vän, och det ser jag verkligen fram emot. Det ska bli mysigt att umgås, äta gott, åka på loppis och bara vara tillsammans. Sådana stunder betyder mer än man ibland inser – de ger både glädje och kraft.

Tankarna snurrar även kring mötet som är nu på söndag. Det är mycket som behöver diskuteras när det gäller framtiden inom föreningslivet. Viktiga beslut, idéer och visioner som ska få växa fram. Vi ska dessutom påbörja arbetet med att söka bidrag till vår lokal, så att vi kan fortsätta utveckla den till en trygg och välkomnande plats för alla.

Det blir en lugn men innehållsrik dag – precis som livet ofta är 🌿

Samtidigt vill jag vara tydlig.
Jag kommer inte att svara på påhopp. Att leva med ett funktionshinder är inget som ser likadant ut för alla, och det går inte att uttala sig om någon annans verklighet. Det jag delar här i min blogg är mina egna erfarenheter, mina känslor och de utmaningar jag lever med. Det är min sanning – och den står jag stadigt i.

---