Måndag – en påminnelse om teknikens sårbarhet
Måndag morgon. Efter gårdagens tekniska problem hoppas jag att allt fungerar som det ska när jag kommer hem i kväll.
Genom ett misstag raderades min externa hårddisk, vilket ledde till både tidsförlust och extra kostnader. Ett särskilt återställningsprogram krävdes för att försöka rädda innehållet, och hårddisken arbetar fortfarande med processen. Under natten gav den ifrån sig ljud som tydligt signalerade att den var hårt belastad.
När jag trodde att återställningen var klar visade det sig dessutom att min backup-disk hade stått och arbetat hela natten. När jag gick hemifrån på morgonen återstod fortfarande 20 procent av processen. Det underströk ytterligare hur sårbart det kan vara att förlita sig på tekniska lösningar.
Mitt i allt detta tog jag hand om resterna från helgens måltider och gjorde en tacopaj, som visade sig bli ett gott och fullgott resultat. Jag tog med en bit till arbetet i dag, vilket åtminstone gav en liten känsla av struktur i en annars rörig situation.
Det som däremot väckte störst eftertanke var reaktionerna i kommentarsfältet. Flera kommentarer saknade koppling till inläggets innehåll och bestod av orelaterade eller personligt riktade uttalanden. Den typen av kommentarer bidrar inte till en konstruktiv diskussion och försvårar för både mig och andra läsare att hålla fokus på ämnet.
Kommentarers relevans och bloggens inriktning
Ett kommentarsfält ska i första hand spegla och utveckla det ämne som inlägget behandlar. För att diskussionen ska vara tydlig och begriplig behöver:
-
kommentarerna förhålla sig till inläggets tema,
-
sidospår och irrelevanta ämnen undvikas,
-
argumentationen vara saklig och relevant,
-
kommentarer som inte rör ämnet hållas utanför diskussionen.
När kommentarsfältet är ämnesfokuserat förbättras både överskådligheten och kvaliteten i samtalet.
Den här bloggen är avsedd som en plats för reflektion och erfarenhetsutbyte kring vardag, struktur och de utmaningar som följer med läs- och skrivsvårigheter. För att uppnå detta krävs att kommentarsfältet håller sig till sakfrågan.
Jag kommer att fortsätta skriva med det syftet i åtanke. Målet är att skapa en tydlig, relevant och respektfull kommunikationsyta.
Förhoppningsvis är återställningen av hårddisken slutförd när jag kommer hem senare i dag, och att kommande kommentarer förhåller sig till det som inlägget faktiskt berör.
21 kommentarer:
Så där rasar din värld åter igen för en lite grej som att någon tog upp nått som tidigare skrivits om. Så gör ju du, rör om och blandar nutid och dåtid på ett kaotiskt sätt. Då får väl läsarna också skriva hur dom vill. På dig låter det som att det är en lag att skriva efter dina regler. Skärp dig!
Tråkig AI novell med akademisk kryddning. Du har ju allt digitalt fast du har svårt med bokstäver och siffror .tryckte du shift Alt delete. Det var väl då du raderade allt eller så tryckte du väl lite hit och dit på tangentbordet. Det skall mycket till att datorn tar bort något innan den varnar flera gånger. Din AI läste väl fel och tolkade texten fel och du tryckte del på tangentbordet. Du verkar inte vara ense med det digitala. Gå tillbaka till papper och penna. Det skulle gynna dig.
Du får gå en datakurs för vuxna tanter.
Du håller på med sånt som du inte duger till. Allt virrigt och ostrukturerat
Virr pannor ska inte ha dator. Blyertspenna sudd och anteckningsbok duger länge.
Virr pannor ska inte ha dator. Blyertspenna sudd och anteckningsbok duger länge.
Dina tråkiga akademiska AI svar. Bloggen blir sämre och sämre.
Ska du försöka lära dina kloka läsare hur man skriver inlägg när du tappar trådar i varenda inlägg du gör. Vafasen spelar det för roll? Finns ändå ingen struktur i din blogg. Och du behöver nog inte lära dina läsare hur dom ska tänka. Det är ju dom som är dom enda smarta och reflekterande här inne.
Svar till kommentarerna
Jag vill först förtydliga att det inte var jag som återställde hårddisken – en bekant hjälpte mig med både programmet och själva processen. Därför känns det lite märkligt att flera kommentarer handlar om knapptryckningar jag inte ens gjorde. Situationen var stressande som den var, och jag försökte bara beskriva vad som hänt.
Jag tar till mig kritik, och jag vet att alla skriver på sitt sätt. Men jag blir uppriktigt ledsen när tonen går från åsikter till rena personangrepp. När orden inte längre handlar om inlägget utan om mig som person. Att håna någons svårigheter eller förminska en hel person för en händelse – det känns både onödigt och sårande.
Min blogg är min plats.
En plats där jag försöker dela min vardag, mina tankar och mina erfarenheter – ibland röriga, ibland snubbliga, men alltid äkta. Jag skriver inte för att vara perfekt, utan för att få uttrycka det som är mitt.
Jag hoppas att de som läser kan möta det med samma respekt som jag försöker möta er med.
Ni som uppskattar bloggen – tack för att ni fortsätter följa mig.
Och ni som inte gör det – det är helt okej att läsa någon annans ord istället för att stanna och sprida negativitet.
Jag fortsätter skriva på mitt sätt.
Det är trots allt min blogg.
Sluta med personangrepp själv, spring och be folk säga åt folk bara för att du inte kan ta att folk kanske inte håller med dig eller gillar dig.
Du är ju uppkomsten till negativitet men du ser det inte själv. Du gnäller och letar fel och är ingen trevlig människa. Startar bråk och kommer i konflikt med människor. Avundsjuk, missunsamm. Jag tror när du börjar jobba med dig själv och blir en bra medmänniska så kommer folk ha mer förståelse. Just nu känns det som att det spelar ingen roll vad du skriver för det är att just du skriver som är problem. Folk verkar inte gilla dig.
.
---
## **Svar till de senaste kommentarerna**
Jag vill bemöta de nya kommentarerna också, på samma sätt som tidigare – lugnt och tydligt.
För det första:
Att jag reagerar på personangrepp betyder inte att jag inte ”tål” att någon tycker annorlunda. Jag har inga problem med att människor har olika åsikter. Det är en naturlig del av att skriva offentligt.
Det jag däremot reagerar på är **tonen** när kommentarer går från att handla om inläggens innehåll till att handla om mig som person. Det är skillnad på att inte hålla med – och att försöka såra.
När jag får höra att jag är negativ, avundsjuk, missunnsam eller en dålig människa… då handlar det inte om saklig kritik. Det handlar om att bedöma hela min personlighet, utan att känna mig och utan att veta något om mitt liv utanför några rader text.
Jag är inte perfekt – det påstår jag aldrig.
Jag skriver för att försöka förstå min egen vardag, mina svårigheter och mina känslor. Inte för att starta bråk. Inte för att leta fel hos andra. Jag beskriver det som händer mig, och ibland är det rörigt. Ibland är jag trött. Ibland blir jag ledsen. Det är mänskligt.
Att några skriver att ”det är just jag som är problemet” gör ont, men jag kan inte bära andras tolkningar av vem jag är. Jag kan bara stå för det jag själv skriver, så ärligt jag kan.
Min blogg är min plats att uttrycka mig, även när livet är krokigt.
Den som vill läsa får gärna göra det.
Den som inte tycker om mig eller mitt sätt att skriva behöver faktiskt inte stanna kvar.
Jag jobbar redan med mig själv – varje dag.
Och jag försöker vara en bra medmänniska, även när det inte syns för alla.
Men bloggen är inte en plats där någon ska behöva bli kallad dålig, osympatisk eller missunnsam. Jag tror att vi alla mår bättre av lite omtanke – även när vi är oense.
Jag fortsätter skriva.
På mitt sätt.
Med mitt hjärta.
---
Ändå omger du dig med folk som kränker ner folk i skorna, hånar och är elak och till och med är hotfulla mot dina läsare. Det säger mer om vem du är som person som tillåter sånt än om oss som ifrågasätter och vill ha svar och kanske debattera. Bara där har du gjort bort dig och tappat både respekt och trovärdighet. Sköt din blogg själv istället för att skicka dina små elaka små soldater mot oss när vi bara frågar eller inte håller med.
---
## **Svar till den senaste kommentaren**
Jag vill bemöta det som skrivs, för det är en allvarlig anklagelse och något jag tar på stort allvar.
Först och främst:
**Jag skickar inte någon efter någon.**
Jag ber ingen att kommentera åt mig, försvara mig eller ”ta strid”. De som kommenterar gör det helt på eget initiativ. Jag kan inte styra vad andra skriver, lika lite som jag kan styra vad anonyma kommentatorer väljer att uttrycka här.
Jag varken uppmuntrar, planerar eller stödjer att någon skulle vara elak, hotfull eller trycka ner andra. Det är inte min stil och inte något jag står bakom. Jag vill att min blogg ska vara en trygg plats – både för mig och för de som läser.
Jag förstår att kommentarer ibland kan bli hårda åt flera håll.
Men att säga att jag ”omger mig med elaka soldater” eller att jag ”tillåter hot” är inte rättvist. Jag kan enbart ansvara för det jag själv skriver. Jag kan inte tysta eller radera andra människors ord innan de ens publicerats, och jag skulle aldrig be någon gå åt en annan människa.
Det jag däremot försöker göra är att hålla en respektfull ton här – även när det är svårt.
Jag svarar i lugn ton, jag försöker förklara, och jag försöker förstå även när kritiken känns personlig.
Jag vill att vi ska kunna diskutera sakfrågor.
Jag vill att det ska gå att ställa frågor, hålla med eller inte hålla med.
Men jag vill också att vi ska slippa anklagelser om hot, kränkningar och soldater – det hör inte hemma här och det stämmer inte med verkligheten.
Jag driver min blogg själv, på mitt sätt.
Och jag står för mina egna ord.
Det är allt jag kan göra, och allt jag kommer göra.
---
Om man går tillbaka i dina inlägg så ser man faktiskt att du har hämtat hjälp. Du väljer ju vad som postats och det är fler än en gång du postat kommentarer som är värre än vad någon någonsin har skrivit till dig. Psyksjuk, arbetslös att man ska knacka på. Osv. Det kommer från dina.
Och du väljer vad som ska postas. Det är det jag menar att du är själv bidragande till en osund miljö i din blogg.
Och sluta ljug! Du kan granska och bestämma vilka kommentarer som ska postas, vilken miljö du vill skapa. Ditt ansvar som driver bloggen.
---
## **Samlat svar till kommentarerna**
Jag vill bemöta allt som skrivits här i kommentarsfältet på ett samlat sätt, eftersom diskussionen dragit iväg och mycket blivit missförstått.
Först vill jag klargöra något viktigt:
**Det var inte jag som återställde hårddisken. En bekant hjälpte mig med både programmet och själva processen.** Därför blir det lite fel när några kommentarer handlar om knapptryckningar jag inte ens gjorde. Jag beskrev bara situationen som den var.
När det gäller tonen i kommentarsfältet vill jag säga detta:
Jag har inga problem med att människor tycker olika eller ifrågasätter det jag skriver. Det är helt normalt när man bloggar öppet. Men när kommentarer går från åsikter till personangrepp – då passerar det en gräns. Det gör ont att läsa sådant, särskilt när det bygger på antaganden om vem jag är som människa.
Jag skriver inte för att vara perfekt.
Jag skriver för att dela min vardag – ibland rörig, ibland snubblig, ibland känslig. Det är min verklighet, och bloggen är min plats där jag försöker uttrycka den så ärligt jag kan.
Angående kommentarsgranskningen:
Ja, jag har granskning. Det är ett ansvar man har när man driver en blogg.
Men granskning betyder inte att jag styr vad andra ska säga, eller att jag skickar någon för att ”ta strid” för mig. Jag ber ingen att kommentera åt mig eller åt någon annan. De som skriver här gör det på eget initiativ.
Jag försöker släppa igenom det mesta – även hårda ord – eftersom jag tror på öppenhet. Men det betyder inte att jag håller med allt som publiceras, och det betyder inte att jag stödjer elaka eller hotfulla formuleringar.
Om något olämpligt tidigare släppts igenom beklagar jag det, men det speglar inte den jag är.
Jag vill bara att min blogg ska vara en plats för respekt, även när vi tycker olika.
Ni som uppskattar att läsa – tack.
Ni som inte gör det – det är helt okej att gå vidare till en blogg som passar er bättre.
Jag kommer fortsätta skriva på mitt sätt.
Med mitt tempo.
Och med mitt hjärta.
---
Fast det är vi många som vet att du gör. Hämtar folk utifrån. Springer till "pappa" och skvallrar för att någon inte håller med dig. Pekar ut folk och startar bråk.
Usch. Tänker inte läsa mer här nu, obehaglig blogg.
Svar till kommentaren**
Jag vill bemöta det du skriver, eftersom det bygger på ett antagande som inte stämmer.
Du säger att jag ”springer till pappa” – men min pappa är avliden. Det är alltså inte möjligt, och det är inte heller något jag någonsin skulle göra.
Precis som jag skrev tidigare:
Jag ber inte någon, varken familj eller bekanta, att kommentera åt mig eller ta strid åt mig. De som kommenterar gör det helt på eget initiativ. Jag kan bara stå för mina egna ord, och det är också det enda ansvar jag kan ta.
Det är tråkigt att du känner obehag inför bloggen, men jag kan inte bemöta saker som inte är sanna. Jag skriver här om min vardag och mina upplevelser. Ibland blir det starka reaktioner. Det är en del av att skriva öppet.
Men att påstå att jag skickar folk, pekar ut någon eller styr konflikter är felaktigt.
Jag fortsätter skriva på mitt eget sätt, med mina egna ord — och jag hoppas att du hittar en plats på nätet där du känner dig mer bekväm.
---
Springa till " pappa" är ett uttryck för att springa och ta hjälp hela tiden. Till och med jag förstod det.
Har också sett detta och du har helt rätt anonym. Den här människan söker problem och det är väl därför folk avslutar vänskap också.. Slutar också läsa här nu för att den innehåller bara negativitet.
Finns roligare människor, framförallt trevliga folk att följa.
Hoppas du slutar leta fel och lagar det du själv är missnöjd med. Bättre än att peka finger åt hela världen som du gör.
---
Svar till kommentaren**
Jag vill bemöta det du skriver, eftersom det bygger på ett antagande som inte stämmer.
Du säger att jag ”springer till pappa” – men min pappa är avliden. Det är alltså inte möjligt, och det är inte heller något jag någonsin skulle göra.
Precis som jag skrev tidigare:
Jag ber inte någon, varken familj eller bekanta, att kommentera åt mig eller ta strid åt mig. De som kommenterar gör det helt på eget initiativ. Jag kan bara stå för mina egna ord, och det är också det enda ansvar jag kan ta.
Det är tråkigt att du känner obehag inför bloggen, men jag kan inte bemöta saker som inte är sanna. Jag skriver här om min vardag och mina upplevelser. Ibland blir det starka reaktioner. Det är en del av att skriva öppet.
Men att påstå att jag skickar folk, pekar ut någon eller styr konflikter är felaktigt.
Jag fortsätter skriva på mitt eget sätt, med mina egna ord — och jag hoppas att du hittar en plats på nätet där du känner dig mer bekväm.
---
Skicka en kommentar