Att bli förstådd, att bli lyssnad på och att fortsätta kämpa

---

Tisdag:

God morgon, tisdag.
Jag sitter med frukosten och går igenom kommentarer som uppmanar mig att be om ursäkt. Samtidigt ifrågasätter flera min arbetsinsats och använder ord som inte hör hemma i ett respektfullt samtal. Innan man riktar sådana anklagelser bör man veta vem som faktiskt gjort vad och vilka förutsättningar personen har. Det är lätt att döma när man inte känner till bakgrunden.

Många förstår fortfarande inte vad det innebär att leva med läs- och skrivsvårigheter. Myndighetshandlingar, formulär och administrativt arbete kräver mycket tid och energi. För många tar dessa moment betydligt längre tid än vad omgivningen inser, och varje steg kräver noggrannhet och struktur. Jag har utvecklat strategier som gör det möjligt att genomföra det som behövs, även om det tar längre tid.

En av dessa strategier är att tala in mina texter via mobilens dikteringsfunktion. Det hjälper mig att undvika att ord och bokstäver blandas samman när jag skriver. Genom att lyssna i efterhand kan jag kontrollera att innehållet stämmer och att budskapet blir korrekt. Det här är en anpassning som inte syns utåt men som gör stor skillnad i min vardag och i mitt arbete.

Det är tisdag och snart dags att gå vidare till jobbet. Samtidigt är det svårt att blunda för hur sociala medier ofta bemöter människor som kämpar med sådant som inte alla ser. Tempot är högt, tålamodet lågt och förståelsen bristande. Empatin saknas, trots att varje inlägg någon skriver faktiskt är resultatet av ansträngning, mod och vilja att bidra.

Nu får det vara slut på de personliga angrepp som riktas mot mig. Saklig kritik kan jag bemöta, men inte respektlösa påhopp. De förminskar bara det arbete som faktiskt görs.

Jag samlar kraft inför torsdagen. Det är ett viktigt möte där vi får möjlighet att höras och träffa både tjänstemän och politiker. För att komma vidare behövs en tydlig och hållbar länk mellan föreningar, kommunen och beslutsfattare. Inom funktionsrättsrådet möter vi kommunens tjänstepersoner och politiker, och det finns både mötesprotokoll, en ordförande från politiken och tjänstepersoner som sekreterare. Rådet ska vara en strukturerad plats där frågor behandlas och där vi kan hitta lösningar tillsammans – utan att ärenden faller bort.

Den lokalförening jag är en del av har skickat in en skrivelse till funktionsrättsrådet om en skolfråga som vi har arbetat med i flera månader. Vi har samlat fakta, dokumenterat exempel och tydliggjort vilka problem våra medlemmar möter. Det handlar om bristande anpassningar, otydliga rutiner och ett stöd som kan variera stort mellan skolor. Målet är att förbättra situationen så att elever med stödbehov inte faller mellan stolarna och att vårdnadshavare får en tydlig kontaktväg in i skolan.

Efter flera års väntan ska vi äntligen få svar från utbildningsförvaltningen om den problematiska frånvaron. Frånvaron drabbar många familjer och beror ofta på bristande stöd och oklara rutiner. Konsekvenserna blir att elever halkar efter, tappar motivation och riskerar ett utanförskap som hade kunnat förhindras. Kommunen har haft över ett år på sig att återkomma i ärendet, och nu är det dags att ta nästa steg. Varje utebliven åtgärd innebär att ännu ett barn riskerar att hamna utanför.
Att politiker tar ansvar och säkerställer att andelen elever med problematisk frånvaro i grundskolan faktiskt sjunker är avgörande. Det kräver tydliga åtgärder, uppföljning och ett stöd som når eleverna i tid.

Arbetet fortsätter, och vi ger oss inte. Det handlar om rättigheter, om ansvar och om att skapa en skola som är tillgänglig för alla.

---