Allhelgonahelgen – värme i mörkret

---

Allhelgonahelgen – värme i mörkret

Idag är det allhelgonahelgen.
Jag känner mig nöjd efter veckostädningen och njuter av en ledig fredag innan det är dags att åka bort. Det ska bli så trevligt att träffa en vän och ha en mysig helg tillsammans. Det ska bli fint att prata, skratta och bara ta dagen som den kommer.

Det är alltid något särskilt med att umgås, prata och bara vara. Igår blev det klassiska fredagstacos – en enkel men härlig tradition.

Lördagsmorgonen började med en härlig guacamole, ägg på mackan och en kopp kaffe. Den där lugna stunden när dagen precis vaknar är något jag verkligen uppskattar. Sen blev det en tur till köpcentrumet, där jag fick en födelsedagspresent från en butik – ett fint set med salt- och pepparkvarnar. En liten överraskning som gjorde mig glad. Vi fortsätter nu helgen tillsammans, med tid för gemenskap och vila.

När jag skriver här på bloggen känner jag mig fortfarande lite som i “sandlådan” – på väg att hitta min röst och mitt sätt att uttrycka mig. Jag accepterar att internet är som det är: ibland varmt och välkomnande, ibland kallt och anonymt.
Det förvånar mig ändå hur många som inte vågar stå för det de skriver. Orden får mer kraft när man står för dem. För mig handlar skrivandet om mod – att våga vara sig själv, med alla stavfel, känslor och tankar som följer med.

Kanske är det just det som gör skrivandet levande – att det kommer från hjärtat, inte från en perfekt formulerad mall.

Och till dig som läser: visa respekt.
Om du inte tycker om hur jag skriver, eller om du tycker att min blogg känns för "ungdomlig" – då är det bättre att du slutar läsa, istället för att döma.
För här skriver jag som jag är, på mitt sätt.
Det är så jag hittar min röst.

Allhelgona handlar för mig om att minnas, men också om att leva – att ta vara på de stunder som värmer, och människorna som bryr sig.
För när mörkret faller tidigt, är det våra möten, våra ord och vår omtanke som tänder ljusen igen. 🌙

/Gullan 💛

---