I natt fick jag sova hyfsat bra. Hon väckte mig inte, även om det blev lite varmt under täcket ibland. Jag kände hur fläkten lät svagt i rummet och hur luften kändes tung mot huden, men kroppen fick vila och jag kunde andas ut. Jag låg kvar en stund och lyssnade på stillheten, hörde ett avlägset fågelkvitter genom fönstret och lät tankarna vandra. Det är de små stunderna som gör skillnad – att vakna utan störningar, känna lugnet och veta att jag fått sova ordentligt.
God morgon! Tisdag i dag, och jag ser fram emot att se ungdomarna som ska uppträda. Det blir ett kvällspass för mig, men det gör inget – jag tycker alltid det är roligt att vara med när något händer. Samtidigt snurrar tankarna kring vad jag ska packa inför en tvådagars övernattning med likasinnade. Jag har svårt att välja vad jag vill ha med mig. Helgen kommer att vara full av konferens, och då behöver man bekväma kläder när man sitter länge. Jag funderar på vilka skor som är sköna men ändå fina, vilken tröja som känns mjuk mot huden och hur jag ska få plats med allt i väskan. Bara tanken på planeringen ger både stress och förväntan på samma gång, men jag försöker se det som en del av äventyret – en chans att förbereda mig för något nytt och spännande.
Det ger verkligen energi att vara med, även om det tar på krafterna. Du som läser kanske inte alltid ser hur mycket arbete som ligger bakom en text. Att få ihop meningarna och forma orden på rätt sätt tar både tid, kraft och tålamod. Ibland känns det som om bokstäverna stretar emot, men jag ger mig inte. Jag vill att varje ord ska bära något av mig – något äkta. Efter att jag dikterat mina tankar kan jag gå in och forma texten med tangentbordet, göra den mer personlig och flytande. Då lägger jag till mina reflektioner, känslor och små kommentarer som gör texten levande, så att du som läser verkligen kan känna det jag vill förmedla.
När jag skriver till bloggen sitter jag ofta i timmar och funderar på vilket budskap jag vill dela. Jag tänker på alla små hinder jag mött med ord och bokstäver, och hur varje liten framgång betyder så mycket. Jag vill att det ska kännas, att du som läser ska förstå hur det är att leva med dyslexi och ändå vilja uttrycka sig. Det är inte AI som skapar mina texter – det är mina egna ord, mina egna tankar och min egen kamp för att få dem på plats. AI är bara mitt stöd i bakgrunden. Den rättar grammatiken och hjälper texten att flyta lite bättre, men innehållet, känslan och berättelsen är helt min.
Har du förstått hur jag använder min AI nu? Den är ett hjälpmedel, inte en genväg. Och ja – den är inte gratis, 250 kronor i månaden kostar det. Men det är värt det. För varje gång jag lyckas få mina ord att nå fram känns det som att jag vinner lite till över svårigheterna. Att skriva, rätta, fundera och forma mina tankar till ord är en liten seger varje gång – och det vill jag dela med dig som läser.
Och nu sitter jag här, med morgonljuset som sipprar in genom fönstret, med en kopp te i handen och känslan av lugn efter nattens vila. Det är i de stunderna jag får kraft att fortsätta skriva, fortsätta kämpa med orden och fortsätta dela min berättelse.
8 kommentarer:
Du verkar ha problem med allt. Vilka kläder och skor mm du ska ha med. Du har skrivit att hela huset är fyllt med kläder och skor. Då kan det väl inte vara så svårt.
I dina texter får man en bild av dig att du bara vill synas överallt.
Då ljög du förut då då du skrev att du inte använder AI alls utan skriver allting själv.
Hej!
Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera. Jag vill bara förtydliga att jag aldrig har sagt att jag inte använder AI. Jag har alltid varit öppen med att jag använder det som ett hjälpmedel för att rätta grammatiken och förbättra flytet i texten – inte för att skriva åt mig. Orden, tankarna och känslorna är fortfarande mina.
För mig handlar det inte om att ”synas överallt”, utan om att visa hur det är att leva med dyslexi och hur viktigt det är att få verktyg som gör skrivandet möjligt. Jag skriver för att fler ska förstå, inte för att bli känd.
Lögn igen. Du har skrivit innan att du inte använder AI och utvecklats i ditt skrivande. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Dom som borde synas och få uppmärksamhet är människor som på riktigt kämpar varje dag och ändå alltid är positiva människor. Det är dom bästa människorna som man inspireras av. Du borde lära dig en del från dom. Och du har visst sagt att du inte använder AI, att du utvecklats och att AI är inget du använder dig av.
Du vet, det är inte så lätt som det kanske låter. Att välja vad man ska packa handlar inte bara om att ha mycket kläder, utan om att hitta det som känns bra just då. När man ska sitta en hel dag på konferens vill man ha något som är bekvämt, mjukt och inte skaver eller stör. Det handlar om att orka hela dagen och samtidigt känna sig trygg i det man har på sig.
För mig är såna här små saker viktiga. De kan ta tid, och ibland känns det rörigt att välja, men det är en del av min vardag. Jag skriver om det för att visa hur verkligheten kan se ut när man lever med svårigheter – inte för att klaga, utan för att dela en bit av mitt liv. 🌼
Det är ingen som hatar men ifrågasätter det du skriver eftersom att du vräker ur dig saker och senare inte står för det. AI tex har du skrivit på många svar att du inte använder. Du har utvecklats och behöver inte AI när folk frågat. För att få en bättre blogg börja vara ärlig mot dina läsare.
Skicka en kommentar