När dagen snubblar fram – och varför tydlighet gör skillnad

När dagen snubblar fram

I dag var en sådan dag när inget riktigt stämde.
Det började redan vid busshållplatsen, som plötsligt var avstängd utan förvarning. Stressen kom direkt. Jag fick springa för att hinna till en annan hållplats, men bussen såg inte mig – och for förbi. Till slut lyckades jag ändå komma ned till badhuset för träningen, men redan då kändes morgonen skev.

När jag till slut kom fram till badhuset tänkte jag: nu vänder det.
Men så blev det inte riktigt. Jag kom inte ens in eftersom vi skulle byta om i ett annat omklädningsrum nere vid gymmet – något jag helt hade missat. Småsaker för någon annan kanske, men för mig blev det ännu ett hinder i en morgon som redan gått i otakt.

Som tur var fanns det en snäll badvakt som öppnade in till badet. Och passet – Hydrohex Move – blev av! Det blev ett härligt träningspass, tillsammans med en finsk/svensk man som också deltog i den digitala träningen på tv-skärmen. Vi följde rörelserna i takt med instruktören, steg för steg, och jag kände hur vattnet bar mig. Då kändes det ändå lite lättare, som att både kroppen och själen fick en chans att vakna till. Det var som om dagen, som dittills bara snubblat fram, äntligen fick ett litet andrum.

Efter passet blev det frukost – en välbehövlig paus – och sedan direkt in i jobbet. Men känslan av lättnad höll inte i sig. För samtidigt som kroppen fått sitt, så låg frustrationen kvar i bakhuvudet: varför måste det alltid vara så här krångligt? Varför ska man behöva springa mellan hållplatser, gissa sig fram bland skyltar och riskera att missa viktig information?

För mig, och för många andra med läs- och skrivsvårigheter, blir sådana små förändringar mycket större hinder. En ny skylt som är svår att läsa. Ett sms som aldrig skickas ut. En plötslig ändring som ingen tydligt berättar om. Det som för andra är en bagatell blir för oss ett berg att klättra över.

Och egentligen behövs det så lite. En enkel skylt med tydlig text. Ett sms i god tid. Ett meddelande i högtalarna som berättar vad som ändrats. Små saker som hade kunnat göra att min dag fick en helt annan start.

Det här är egentligen inga stora saker – en skylt, ett sms, en kort förklaring. Men just därför blir det så tydligt: det går att göra skillnad med små medel. När information är enkel, när förändringar förklaras i tid, då slipper många av oss onödiga hinder.

Och vet du vad? Den här tydligheten och enkelheten skulle inte bara hjälpa mig – den skulle hjälpa alla. För vi mår alla bättre när vardagen flyter lite smidigare. Tillgänglighet är inte ett ”plus” för några få. Det är ett sätt att bygga ett samhälle där fler känner sig inkluderade från början.

Så låt oss påminna oss själva och varandra:
Inkludering är inte ett tillval.
Det är själva grunden för att vardagen ska flyta – även de dagar som börjar i otakt.

'