Vakna, nätfolket!
Är det sport att hacka på folk nu? Jag skriver om mina svårigheter och om samhället – och ni svarar med spydigheter och påhopp. Snälla, sluta hacka på mig. Jag är människa, inte ett mål för era pilar.
Jag går upp tidigt, jag kämpar, jag skriver. Och så fort jag delar något – pling! – klockan ringer, kommentarerna ramlar in. Men inte en enda positiv rad. Bara påpekanden om det som är “fel”, gnäll och negativt.
Varför har det blivit så här på nätet? Varför ska allt handla om att hacka ner på någon? Jag pratar om mina svårigheter, om samhällets brister, om både bra och dåliga saker. Ändå blir det som en häxjakt varje gång.
Jag är trött på att varje ord jag skriver ska vändas och vridas tills det bara finns plats för kritik. Det är som om vissa sitter och väntar på att få hugga, istället för att faktiskt lyssna. Jag delar mina erfarenheter och tankar för att skapa förståelse – inte för att bli sönderhackad. Det är nog nu.
Ni får mig faktiskt att fundera på att stänga kommentarsfältet helt. För vad är poängen om man bara möts av taggarna utåt?
Sluta. Snälla.
Det här är på riktigt för mig.
Och om ni inte kan respektera det – då säger jag inget mer.
2 kommentarer:
Jag tror faktiskt du ska börja hos dig själv. Är du en hjälpsam person? Glad när det går bra för andra? Gör det där lilla extra för dina vänner? Jag tror att folk inte fått den uppfattningen iaf och då blir dina ord istället motsägelsefulla med hur det faktiskt är. Sen att folk inte håller med i dina ord är inte hat. Då vet du inte vad har är.
Att ifrågasätta hur jag är som människa baserat på en bloggtext är som att läsa en rubrik och tro att man kan hela historien. Jag skriver om mina upplevelser, mina svårigheter och mina åsikter – inte för att passa in i någon annans bild av hur man “borde” vara.
Skicka en kommentar