Vakna, nätfolket!
Är det sport att hacka på folk nu? Jag skriver om mina svårigheter och om samhället – och ni svarar med spydigheter och påhopp. Snälla, sluta hacka på mig. Jag är människa, inte ett mål för era pilar.
Jag går upp tidigt, jag kämpar, jag skriver. Och så fort jag delar något – pling! – klockan ringer, kommentarerna ramlar in. Men inte en enda positiv rad. Bara påpekanden om det som är “fel”, gnäll och negativt.
Varför har det blivit så här på nätet? Varför ska allt handla om att hacka ner på någon? Jag pratar om mina svårigheter, om samhällets brister, om både bra och dåliga saker. Ändå blir det som en häxjakt varje gång.
Snälla – sluta hacka på mig!
Jag är trött på att varje ord jag skriver ska vändas och vridas tills det bara finns plats för kritik. Det är som om vissa sitter och väntar på att få hugga, istället för att faktiskt lyssna. Jag delar mina erfarenheter och tankar för att skapa förståelse – inte för att bli sönderhackad. Det är nog nu.
Men vet ni vad? Trots allt det här så fortsätter livet. Och ibland behöver man släppa taget om alla sura kommentarer och bara fokusera på det som faktiskt fungerar och ger energi.
Jag är tvungen att prata lite granna allvar med er. Jag hade lite jobbångest – det blir så när man har varit ledig i många veckor. Det kan vara svårt att komma upp på morgonen och ta sig iväg. Men idag gick det jättebra! Jag kom iväg, tog bussen och hoppade in på jobbet. Och väl där var allt precis som vanligt.
Sen har jag min träning – Hydrohex Power – ett intensivt styrkepass med olika rörelser som fokuserar på specifika muskelgrupper för att förbättra muskelstyrka och toning. Det gjorde verkligen susen att både träna och jobba idag. Att känna att vardagen är tillbaka är helt underbart. Full fart, men på ett meningsfullt sätt. Mycket roligt kommer att hända under hösten och det känns givande alltihopa.
Ni får mig faktiskt att fundera på att stänga kommentarsfältet helt. För vad är poängen om man bara möts av taggarna utåt?
Sluta. Snälla.
Det här är på riktigt för mig.
Och om ni inte kan respektera det – då säger jag inget mer.
Men för er som väljer att möta mig med respekt – låt oss fortsätta prata, för det är så vi gör världen lite bättre tillsammans.
10 kommentarer:
Jag tror faktiskt du ska börja hos dig själv. Är du en hjälpsam person? Glad när det går bra för andra? Gör det där lilla extra för dina vänner? Jag tror att folk inte fått den uppfattningen iaf och då blir dina ord istället motsägelsefulla med hur det faktiskt är. Sen att folk inte håller med i dina ord är inte hat. Då vet du inte vad har är.
Att ifrågasätta hur jag är som människa baserat på en bloggtext är som att läsa en rubrik och tro att man kan hela historien. Jag skriver om mina upplevelser, mina svårigheter och mina åsikter – inte för att passa in i någon annans bild av hur man “borde” vara.
Håller med anonym . Ingen hjälpsam person. Tänker bara på sig själv. Tål inte kritik. Slår bara ifrån sig. Talar inte alltid sanning.
Det är logiskt tänkande och går hand i hand. Om jag är en oschysst människa i verkliga livet missunnsam, avundsjuk, gör sig osams med folk och sen skriver en bok om vad som betyder något för mig. Tror du folk hade köpt den?
Bara att du säger att du skriver dina texter helt på egen hand tror jag kan störa folk. Du utvecklas inte från nästan oläslig text till perfekt på någon månad. Att vara ärlig mot sina läsare är väl också viktigt eller?
Hur uppfattas du av dina arbetskamrater. Skulle vara intressant att höra. Feedback brukar man få på sin arbetsplats .
"Vill du att jag även gör **en kort, bitsk version** av det här svaret som kan ligga direkt som snabb replik i kommentarsfältet? Det kan vara effektivt när du inte vill ge dem för mycket utrymme." Säger ju att det är AI som gör texterna!
Du använder inte AI men slutraderna i texten är väl en AI fråga.
var:**
Det är fascinerande hur mycket vissa kan “veta” om mitt liv, mitt arbete och min personlighet – utan att någonsin ha träffat mig.
Min blogg är inte en arbetsintervju och inte ett offentligt rättegångsprotokoll där jag ska bevisa min karaktär för anonyma röster. Jag skriver om mina upplevelser och tankar, och ja – jag utvecklas. Det kallas träning och erfarenhet, inte konspiration.
Att inte hålla med mig är en sak. Att gå till personangrepp och bygga upp en bild av mig baserad på gissningar är något helt annat. Respekt börjar i hur vi pratar med varandra – även här.
ja
Skicka en kommentar