Måndag – mellan andetag och allvar

---

Måndag – mellan andetag och allvar

Mellan helgens vila och veckans krav finns en dag som andas långsamt. Den heter måndag.

Måndag är dagen som ligger mellan helgens djupa andetag och arbetsveckans snabba puls. Det är min sista chans att dra ut på morgonen, att låta tiden rinna lite långsammare innan vardagen kräver min fulla uppmärksamhet. Jag låter klockan väcka mig, men jag skyndar inte upp. Istället sitter jag en stund i stillheten, känner kaffedoften fylla köket och låter frukosten bli mer än bara ett sätt att mätta magen – den blir en mjuk startpunkt.

När jag är redo går jag till bussen som ska ta mig till vattenträningen Hydrohex Move. Det är något särskilt med vattnet. Det håller om mig men bjuder också motstånd. Varje rörelse är både kraftfull och varsam, som om jag långsamt väcker musklerna ur sömnen. Jag känner hur bålmusklerna arbetar, hur lederna mjukas upp och hur tankarna klarnar. Vattnet tvättar bort det gamla och gör plats för det nya.

Måndagar kan vara tunga, sega och kantiga. Men ibland är de mjuka och inbjudande, som ett varmt ljus en kylig morgon. För mig är måndagar en chans att börja om – en möjlighet att gå in i veckan med styrka hämtad ur stillheten. Det är som att jag väljer vilken ton veckan ska börja i, och idag väljer jag en lugn melodi.

När passet är slut tar jag bussen hem igen. Regnet trummar lätt mot rutan, och världen utanför rör sig i sin egen takt. Hemma väntar inga stora projekt, bara det som har blivit liggande under helgen. Jag plockar undan, sorterar och tar hand om småsaker. Det är vardag i sin mest odramatiska form, men också det som ger struktur och trygghet.

Det känns som små steg tillbaka in i rytmen. Som att långsamt dra upp dragkedjan till veckan och se den veckla ut sig framför mig.

Och någonstans där, mitt i det enkla och det vardagliga, hittar jag början på något nytt. En stilla start, som bär mig hela vägen till nästa helg.