Jag fick en kommentar på bloggen nyligen som fastnade i mig. Inte för att den var saklig eller gav konstruktiv kritik – utan för att tonen gick rakt på mig som person:
"Herregud väx upp. Jag ger mitt perspektiv och en förklaring utifrån hur jag tror att många tänker och du beter dig som ett trotsigt barn med armarna i kors. Ta till dig istället och tänk lite utanför boxen som vuxna gör. För att lösa saker måste man ibland börja med att gå till sig själv."
Det är märkligt hur någon kan prata om att "tänka utanför boxen" och samtidigt stänga in hela samtalet i en dömande och nedlåtande ton. Att kalla någon för ett "trotsigt barn" säger mycket om synsättet – inte om mig, utan om personen som skriver.
Jag tror på samtal där man kan tycka olika. Jag tror på att kunna uttrycka sina känslor och erfarenheter utan att bli förminskad. Och jag tror på att vuxenhet inte sitter i hur man "tänker", utan i hur man behandlar andra.
🧠 Att våga stå för sina upplevelser – även när de är svåra – är inte omognad.
❤️ Att säga ifrån när man blir felbehandlad är inte att "inte ta till sig".
🗣️ Att lyssna är större än att vinna ett argument.
Jag har levt ett helt liv där jag fått kämpa för att bli tagen på allvar. Jag har blivit ifrågasatt, misstänkliggjord och ibland helt osynliggjord. Men vet du vad? Jag fortsätter ändå. För det finns fler som känner som jag. Och vi behöver platser där vi får finnas, precis som vi är.
Och det som kanske känns allra mest obegripligt är det här:
Den som skrev känner mig inte. Inte som vän, inte som kollega, inte som släkt. Inte alls.
Ändå har den så starka åsikter om vem jag är och hur jag borde vara.
Hur kan någon som inte gått i mina skor, som inte vet något om min resa, ändå ta sig rätten att trycka ner mig? Jag vet inte. Men det säger ganska mycket om vilken plats den personen själv kommer ifrån. Och det gör mig ännu mer övertygad om att vi måste våga stå upp för våra egna berättelser – även när andra försöker tysta eller förminska dem.
Så till dig som skrev kommentaren: jag hör dig.
Men jag väljer att inte ta in dina ord som sanning.
Jag väljer min egen väg – en väg där vi lyfter varandra i stället för att trycka ner.
7 kommentarer:
Tycker den kommentaren är klockrent. Det är så vi lär oss många gånger om oss själva via andra och hur dem uppfattar oss..Nu är det många som påpekat att du skriver mycket negativt och då kanske man får ta till sig det.
Är det AI som gör dina texter? Det kan också snurra till det för läsaren.
Tack för din kommentar. Jag håller med om att vi ofta lär oss mycket genom andras perspektiv – och jag är öppen för reflektion, särskilt när den ges med respekt.
Att några uppfattar mina texter som negativa handlar kanske mer om vad jag väljer att synliggöra: erfarenheter av motgångar, orättvisor och kamp. Det är inte negativitet – det är ärlighet. För mig är det viktigt att skriva med hjärtat, även när det skaver. Det finns redan så många filter i världen.
Och nej, det är inte AI som skriver mina texter. Det är jag. Varenda ord kommer från mitt liv, mina känslor och mina upplevelser. Ibland tar jag hjälp med struktur eller inspiration, men berättelserna är alltid mina.
Att något “snurrar till det” för läsaren kan också vara en del av att väcka eftertanke. Alla kommer inte tolka allt likadant – och det är helt okej. Men jag tror på att våga stå för sin röst. Det är därför jag skriver.
🌱
--
Ok för längst ned i din text står det
"Vill du att jag hjälper dig hitta en passande bild eller rubrik till inlägget – eller kanske skriva ett kort intro till sociala medier där du delar det?" Därför undrade jag om AI.
Dina texter är chat gpt
Ai känner jag igen. Det är ganska tråkiga texter där AI skriver ut och brer på texten. Så är det
Din åsikt är noterad
Exakt det här jag menar. Så otroligt barnsligt skrivet! Någon undrar om det är AI och du kan inte ens besvara det på ett schysst sätt.
Jag förstår att det kan uppfattas barnsligt – det var inte min mening. Det är svårt att bemöta frågor om AI utan att det tolkas som försvar eller angrepp, men jag försöker hålla tonen schysst. Tack för att du säger ifrån, jag tar med mig det!”
Skicka en kommentar