"Det där var ett skämt. Men vem bestämmer det?"
När ord misstolkas – och hur lätt det händer på nätet
"Det där var ett skämt. Men vem bestämmer det?"
Det händer så lätt. Ett inlägg, en kommentar, ett litet skämt – och plötsligt uppstår missförstånd, irritation eller till och med konflikt. På nätet är det så enkelt att feltolka varandras ord. Jag upplever det nästan varje vecka, och det gör mig både trött och ledsen.
Det är något med tonläget i text. När vi pratar med varandra i verkliga livet hör vi rösten, ser ansiktsuttryck och kroppsspråk. Vi kan höra ett skratt eller ett vänligt tonfall som avslöjar att det bara var ett skämt. Men i skrift finns inget av det där. Det som var tänkt som ett skämt kan istället kännas kallt, sarkastiskt – eller elakt.
Och det är inte så konstigt. Vi läser alla med olika glasögon. Våra erfarenheter, dagsform och känslor färgar hur vi tolkar ord. En person kanske ler när de läser ett inlägg, medan en annan känner sig kritiserad eller sårad.
Jag funderar ofta på ansvaret vi har i den digitala kommunikationen. Mitt eget ansvar är att försöka uttrycka mig så tydligt jag kan, men också att tänka efter en extra gång innan jag reagerar på något jag läst. Var det verkligen illa menat – eller kanske bara slarvigt formulerat?
Men ansvaret är inte bara mitt. Vi behöver alla hjälpas åt. Visa tålamod. Vara varsamma med orden. Och inte alltid anta det värsta.
Just nu känner jag mig rätt trött på nätet och sociala sammanhang där det snabbt blir hårda ord och missförstånd. Ibland känns det som att vi glömmer att det finns riktiga människor bakom varje profilbild – med känslor, tankar och sårbarheter.
Så låt oss försöka lyssna lite mer – också med ögonen. Och läsa mellan raderna med omtanke, inte med misstänksamhet. Det vinner vi alla på.
10 kommentarer:
Läste förra inlägget och kommentarerna. Alltså, saker går att misstolka hur som helst om man anstränger sig. Men i det förra inlägget om fågelkvitter så tycker jag att det är väldigt långsökt att tolka det som ett skämt. Jag håller med den anonyma som skriver kommentarer eftersom tolkningsutrymmet är mycket litet i ditt inlägg. Jag tror inte den anonyma är aggressiv eller har bestämt sig för att göra en misstolkning. Det handlar om att det inte alls framgår att det var ett skämt. Ibland får du nog se din egen del i ansvaret att vara tydlig i dina inlägg istället för att skylla ifrån dig och lägga skulden på dina läsare.
Gnäller på fågelkvitter som stör sömnen. Vad ska bostadsförmedlingen göra åt detta. EGOISTISK.
Bostadsföreningen
Det är just det här jag försökte beskriva i mitt inlägg – hur lätt det är att missförstå varandra på nätet. Min kommentar om fågelkvitter var menad som ett skämt i stunden, men jag förstår nu att det inte uppfattades så av alla. Det är inte alltid lätt att få fram tonfall i text, särskilt när man själv tycker något är lite ironiskt eller skämtsamt.
Ida – du har helt rätt i att jag som skriver också har ett ansvar för tydlighet, och jag tar med mig det. Det är aldrig min mening att lägga skuld på någon annan. Jag försöker skriva ur mitt perspektiv, men kanske blev det inte tillräckligt tydligt här.
Till den anonyma som skrev om bostadsföreningen: Det är okej att ha olika åsikter. Men att kalla någon “egoistisk” för att de är trötta eller störs av ljud känns onödigt hårt. Vi är alla människor med olika behov, och det går att uttrycka sig utan att såra.
Jag hoppas vi alla kan hjälpas åt att ha lite större förståelse för varandra. Det är ju inte fel att reagera – men vi behöver tänka på hur vi gör det.
/Gullan som bemöter kommentarerna med lugn och tydlighet, utan att elda på konflikten ytterligare:
⸻
Svar:
Tack för att ni läst och tagit er tid att kommentera.
Det är just det här jag försökte beskriva i mitt inlägg – hur lätt det är att missförstå varandra på nätet. Min kommentar om fågelkvitter var menad som ett skämt i stunden, men jag förstår nu att det inte uppfattades så av alla. Det är inte alltid lätt att få fram tonfall i text, särskilt när man själv tycker något är lite ironiskt eller skämtsamt.
Ida – du har helt rätt i att jag som skriver också har ett ansvar för tydlighet, och jag tar med mig det. Det är aldrig min mening att lägga skuld på någon annan. Jag försöker skriva ur mitt perspektiv, men kanske blev det inte tillräckligt tydligt här.
Till den anonyma som skrev om bostadsföreningen: Det är okej att ha olika åsikter. Men att kalla någon “egoistisk” för att de är trötta eller störs av ljud känns onödigt hårt. Vi är alla människor med olika behov, och det går att uttrycka sig utan att såra.
Jag hoppas vi alla kan hjälpas åt att ha lite större förståelse för varandra. Det är ju inte fel att reagera – men vi behöver tänka på hur vi gör det.
/Gullan
⸻
Fast det är ju Ida som bemöter kommentaren lugnt och resonligt. Du ville ju stänga kommentaren och betede dig ganska barnsligt för att vara 70 år eller vad du nu är.
Bra jobbat Ida iaf för att du på ett tydligt sätt förklarar för skribenten vikten av hur man uttrycker och beter sig på nätet.
Önskar dig Ida en fin lördag!
Mitt syfte med bloggen är att väcka tankar och skapa samtal – inte att starta konflikter. Jag uppskattar konstruktiv kritik, men personangrepp och misstolkningar för samtalet åt fel håll. Tack till er som bidrar med respekt och eftertanke, även när vi tycker olika. Den här diskussionen är nu avslutad och jag kommer inte besvara fler kommentarer i detta ämne.
Personangrepp? Du får nog slå upp det. Folk har endast stört sig på ett skämt som endast du förstod och ej kunde förmedla på ett tydligt sätt. Inte särskilt kul skämt heller när man ser att ganska många blev irriterade. Det blir också svårt att tolka ett skämt när det i var och vartannat inlägg faktiskt har mycket negativa inslag. Fel på mat, bussar, priser, dörrlås, gropar i vägen, grannar som röker, läkar- , tider osv. Helt vanliga grejer som vi alla möter i vår vardag men som man inte gnäller om.
Din åsikt är noterad – och oviktig. Jag har inget behov av att försvara mitt liv för någon som inte känner mig."
Herregud väx upp. Jag ger mitt perspektiv och en förklaring utifrån hur jag tror att många tänker och du beter dig som ett trotsigt barn med armarna i kors. Ta till dig istället och tänk lite utanför boxen som vuxna gör. För att lösa saker måste man ibland börja med att gå till sig själv.
Din åsikt är noterad – och oviktig. Jag har inget behov av att försvara mitt liv för någon som inte känner mig."
Svara
Skicka en kommentar