Livet består av små ögonblick. Vardagen rullar på med arbete, hushållssysslor och rutiner, men ibland är det de små stegen vi tar som gör den största skillnaden. Det slog mig häromdagen när jag satt och funderade över hur mycket som faktiskt förändrats under det senaste året.
Att starta en enskild firma var ett stort kliv utanför min komfortzon. Det var inte lätt att sätta sig in i allt med skatter, uthyrning och bokföring, särskilt när man kämpar med dyslexi. Men jag bestämde mig för att inte låta rädslan stoppa mig. Med stöd från vänner, kollegor och Dyslexiförbundet har jag hittat strategier som fungerar för mig. Det har inte varit spikrakt, men varje liten seger – som att förstå ett nytt system eller få iväg en faktura utan hjälp – känns som en stor vinst.
Samma sak gäller i arbetslivet. Att våga prata öppet om sina behov och förklara hur jag arbetar bäst har gjort skillnad. Det är inte alltid lätt att säga ”jag behöver lite extra tid för att läsa det här” eller ”kan vi ta det muntligt istället?”. Men när jag gör det, märker jag hur mycket lättare det blir, både för mig och för dem jag samarbetar med.
En sådan stund som verkligen värmde hjärtat var när vi skulle ha en konferens och min chef frågade om jag ville ha dokumenten som pdf. Det kanske låter som en liten grej för någon annan, men för mig betydde det allt. Att bli förstådd och mött på det sättet visar vilken bra chef jag har. Det är sådana ögonblick som gör att man känner sig inkluderad och respekterad.
Och så finns de där små stunderna som ger energi. Att sätta sig med en kopp kaffe och en bra kriminalbok – även om jag inte hittat någon bra talbok ännu. Eller att stå i köket och låta dofterna från ett långkok fylla i rummet. Det är i de stunderna jag påminns om varför det är värt att kämpa vidare, även när dagarna känns tunga.
Snart är det sommar, och även om jag inte direkt längtar efter ledigheten, vet jag att det blir tid för eftertanke. Kanske är det då jag inser hur långt jag faktiskt kommit – ett litet steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar