Denna vecka har jag verkligen bara kört på. Det känns som om jag knappt hunnit stanna upp för att andas. Hemmet har fått vänta – jag har inte orkat ta hand om det så mycket som jag skulle vilja. Föreningslivet och jobbet har helt tagit över, och det har varit en balansgång att lösa allt som måste göras.
Det har varit många olika arbetsuppgifter som krävt min uppmärksamhet. Varje dag har känts som en kamp mot klockan, där listan över saker att göra bara fylls på. Och hemmet? Ja, det har fått stå åt sidan. Disken väntar, tvätten väntar, och dammet... ja, det får vänta ännu lite till.
Men nu är det äntligen fredag morgon. Eftermiddagen är bokad för något viktigt – medicinsk fotvård. Det känns nästan som en belöning efter en så hektisk vecka. Att få sitta ner en stund och bli omhändertagen är precis vad jag behöver just nu, och jag ser verkligen fram emot det.
Trots allt stressigt har det funnits ett guldkorn i veckan. En vän hjälpte mig med något som verkligen betydde mycket – att köra mig till en butik som låg helt utanför busslinjerna. Som tack bjöd jag hen på pizza i vårt kvarterscentrum. Det var en mysig och uppskattad stund, och vi hann prata och skratta lite mitt i allt kaos. Det gav mig energi att fortsätta veckan.
Jag försöker påminna mig själv om att det är okej att inte alltid hinna allt. Ibland är det viktigaste att bara ta sig igenom dagen och sedan ta hand om sig själv.
Så nu tar jag helgen som den kommer. Lite vila, lite egenvård, och kanske – om jag orkar – en liten insats för hemmet. Men mest av allt ska jag försöka andas och vara nöjd med det jag faktiskt klarat av denna vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar