Ibland känns det som att livet går i en uppförsbacke, speciellt när man lever med utmaningar som dyslexi. Men jag har lärt mig att de små framgångarna faktiskt gör en enorm skillnad. Det kan vara något så enkelt som att lyckas läsa en svår text utan att tappa koncentrationen eller att få ett leende av en kollega som förstår vad man kämpar med.
Jag minns en gång när jag stod inför en presentation på jobbet. Nervositeten var överväldigande, och jag var rädd för att orden skulle fastna, att texten skulle bli en röra av bokstäver framför mina ögon. Men jag hade förberett mig väl, använt mina tekniska hjälpmedel, och jag vågade vara öppen med min dyslexi inför mina kollegor. Presentationen gick faktiskt bra, och det var en seger jag verkligen behövde.
Den erfarenheten påminde mig om att vi alla bär på styrkor vi ibland glömmer att vi har. Vi har också rätt att bli stolta över våra framsteg, oavsett hur små de kan verka. För varje gång vi vågar försöka, varje gång vi står upp för oss själva och andra, bygger vi något stort.
Det är de små stegen som gör att vi kan klättra de höga bergen. Det är de små framgångarna som gör att vi kan känna glädje, stolthet och tillhörighet. Så, nästa gång du tvivlar på dig själv, påminn dig om att varje framsteg räknas. Vi är värda att fira våra segrar, stora som små.
Tack för att du läser och delar dessa tankar med mig. Tillsammans fortsätter vi att göra skillnad!
Idag tänkte jag göra ett
lite annorlunda inlägg. Jag funderar på vad ni, mina läsare, skulle vilja läsa
om här på min blogg. Är det något särskilt ämne ni vill att jag skriver om?
Kanske vill ni höra mer om mina barndomsminnen, hur jag hanterar dyslexi i
vardagen, eller kanske något om de små sakerna som gör stor skillnad för
välmåendet?
Jag är nyfiken på vad
som skulle intressera er. Kommentera gärna och ge mig era önskemål och idéer! 📝✨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar