Långfredag, köksstök och lite påskbestyr

---

Långfredag, köksstök och lite påskbestyr

God morgon långfredag 🤍🐣

Jaha, då var det långfredag och påsken är här på riktigt. Det känns ändå lite mysigt måste jag säga. Lite lugnare dagar, lite mer gott att äta och en helt legitim anledning att gå runt hemma och småplocka i pyjamas lite längre än vanligt 😄

Det ska bli så gött att få vara långledig och bara gå här hemma och mysa bort påsken i lugn och ro 😄🐣

Men någon riktig sovmorgon blev det ju inte direkt här inte… upp och hoppa bara, tog en sväng med våtdammsugaren, satte igång en tvätt och började dona i köket. Det är ju märkligt ändå hur man alltid lyckas dra igång ett helt mindre projekt så fort man råkar vara ledig 😄

Idag blir det en riktig tantdag deluxe här hemma. Jag ska fixa Jansson, baka en silverkaka, packa en liten övernattningsväska och försöka få någon slags ordning i köket mellan varven. Sen får vi väl se hur mycket ordning det faktiskt blir… det brukar ju mest sluta med att man har använt varenda bunke, slickepott och kökshandduk i hela huset.

Och katten ska förstås också med, eftersom vi åker bort över påskhelgen 😄🐱🐣
Då blir det lite extra packning även till henne — filt, mat, lite prylar och gärna något som luktar hemma så att fröken känner att ordningen ändå är under kontroll.

Det är ändå något väldigt trevligt med sådana här dagar. Lite stökigt, lite mjöl på tröjan, disk som mystiskt förökar sig och doften av något gott från ugnen. Då känner man ändå att man lever 😄

Senare idag ska jag också åka till en vän, och det ska faktiskt bli väldigt trevligt.
Det ska bli så mysigt att få träffa vänner, ha det trevligt och bara få vara tillsammans över påskhelgen 😄🐣

Det är ju också lite påsk det där tycker jag — att få ses, prata av sig lite, kanske dricka kaffe och lösa världens problem från köksbordet som man alltid gör bäst just där.

Jag tycker mer och mer om sådana här dagar faktiskt. När det inte behöver vara så märkvärdigt. Lite mat, lite fika, lite småprat och kanske en liten vilostund om man har tur och ingen hittar på något nytt projekt åt en 😄

Nu ska jag fortsätta här hemma innan jag fastnar med kaffekoppen alldeles för länge och hela dagen går åt till att “bara ta det lite lugnt” som sedan ändå alltid slutar i full verksamhet.

Ta hand om er där ute 🤍
Och ha en riktigt fin långfredag.
Vi hörs imorgon — om jag inte försvinner i Janssons frestelse, silverkakssmeten eller kattpackningen 😉🌷

---

Skärtorsdag, jobb och lite efterlängtad ledighet

 😄  

---

Först jobb, sen lite långledigt

🌼🐣God morgon skärtorsdag ☕🐣

Skärtorsdag idag, och först väntar jobb innan det blir en veckas ledighet. Det ska faktiskt bli väldigt skönt. Det känns som att den här ledigheten kommer väldigt lägligt.

Bara känslan av att veta att det snart blir några lugnare dagar gör mycket. Jag tror nog att vi är många som behöver det just nu.

Det är ändå något särskilt med just skärtorsdagen. Man känner att påsken är här runt hörnet, att tempot börjar lugna ner sig lite och att folk kanske andas ut lite mer än vanligt. Det tycker jag så mycket om.

Känner ni också av att klockan har ändrats? Jag gör verkligen det… jag är så trött på morgonen nu och det tar emot lite extra att ta sig upp ur sängen.

Imorse blev det i alla fall kaffe och en lugn stund innan dagen drog igång. De där små stunderna betyder mer och mer tycker jag. Att få vakna i sin egen takt, sitta ner en stund och bara landa lite innan allt drar igång.

Först ska dagen klaras av med jobb, och sedan väntar några dagar där man förhoppningsvis får landa lite. Det behöver egentligen inte vara så mycket mer än så. Bara att slippa klockan, stressen och känslan av att hela tiden vara på väg någonstans… det räcker långt.

Det är konstigt egentligen hur mycket man börjar uppskatta det enkla med åren. Lite lugn, lite ordning, lite ledighet och att bara få vara hemma utan en massa måsten. Det är ofta det som känns allra bäst på riktigt.

Så idag blir det jobb först, och sedan får påsken gärna komma med lite lugn, lite vila och ett lite snällare tempo.

Imorgon ska jag göra Jansson, baka en silverkaka och packa lite… och kanske blir det en liten tur till Blåkulla också 😉🐣

Ta hand om er där ute 🤍
Och ha en riktigt fin skärtorsdag.
Vi hörs imorgon 🌷

---

Man blir ganska bra på att dölja saker när man har gjort det hela livet

---

Man blir ganska bra på att dölja saker när man 

God morgon onsdag den 1 april ☕

Här sitter man med kaffekoppen och försöker vakna till liv lite grann. Det är ändå något särskilt med onsdagar. Man är trött, veckan känns i kroppen, men samtidigt vet man att det bara är en dag kvar att jobba innan det lugnar ner sig lite igen. Det är sådant man håller fast vid i vardagen.

Imorse blev det smoothies igen till frukost, tillsammans med kaffe såklart. Det har faktiskt blivit en rätt bra vana för mig. Jag orkar inte alltid stå och fixa någon stor frukost, särskilt inte när morgonen redan känns seg från början. Då är det skönt med något enkelt som går fort men ändå känns bra att få i sig.

Jag tog lite av det som fanns hemma och mixade ihop, och det brukar faktiskt bli bäst så. Det behöver inte vara så märkvärdigt jämt. Bara att få i sig något innan dagen drar igång gör mer än man tror. Och kaffet till det förstås, det hör liksom till morgonen. Vissa saker ruckar man bara inte på.

Igår fick jag ändå lite gjort hemma, och det behövdes verkligen. Jag hann städa undan i köket, plocka lite här hemma och samtidigt fixa redigeringen på film till jobbet. Det blir ofta så nu tycker jag, att man gör flera saker på samma gång hela tiden. Det finns ju alltid något som måste göras.

Men det är ändå en speciell känsla när man får lite ordning omkring sig. Bara att få undan i köket, torka av lite och känna att hemmet ser lite lugnare ut gör faktiskt mer än man tror. Det blir nästan som att hela kroppen också lugnar sig lite då.

Men jag ser också att vissa har börjat igen. Det är många som vill spekulera i olika diagnoser och hålla på att tycka och tänka om andra människor. Men ni är inte läkare, och ni vet faktiskt inte vad någon annan lever med eller har gått igenom.

Jag har levt hela mitt liv med dyslexi, och det är inget som alltid syns utåt. Många tänker nog inte ens på det, men det har funnits där hela tiden. Jag blev tidigt väldigt bra på att dölja det. Jag lärde mig att hitta andra vägar, att gömma mig bakom annat och försöka klara mig så gott jag kunde.

I skolan handlade det mycket om att försöka hänga med utan att någon riktigt skulle märka hur svårt det faktiskt var. Ibland tittade man på klasskamraterna, försökte förstå genom att se vad andra gjorde och bara försökte ta sig igenom det på sitt eget sätt. Man blev skicklig på att dölja mer än vad folk kanske någonsin förstod.

Det där blir till slut ett sätt att överleva. Man lär sig att anpassa sig, att vara tyst när man inte riktigt förstår, att le när man egentligen känner sig osäker och att försöka se ut som att allt är som vanligt, fast det inuti känns på ett helt annat sätt.

Det är kanske också därför jag blir så trött när människor idag sitter och spekulerar i andra människors svårigheter, diagnoser eller sätt att vara. För det är inte alltid det syns, och det är inte alltid det märks. Men det betyder inte att det inte finns där.

Jag har levt ett helt liv med att saker ibland blivit fel, missförståtts eller tolkats på olika sätt. Och även om man lär sig att leva med mycket, så sätter det sina spår. Det finns saker man bär med sig länge, även när man blivit vuxen och lärt sig hantera livet på sitt eget sätt.

Samtidigt vill jag också säga att det idag faktiskt finns mycket bättre hjälpmedel, stöd och kunskap än det gjorde förr. Det finns hjälp att få, och det finns mycket man kan ta till sig. Men då måste människor också vilja förstå istället för att döma direkt.

Jag märker också mer och mer idag hur stor betydelse språket faktiskt har. Alla vet inte vad vissa ord betyder, och alla tolkar inte saker på samma sätt. Det som känns självklart för en person kan vara svårt eller kännas helt annorlunda för någon annan. Därför tror jag också att vi måste bli bättre på hur vi pratar med och om varandra.

Alla människor bär på något som inte alltid syns utåt. Det tycker jag faktiskt att fler borde tänka på innan de sitter och tror att de vet allt om andra.

Med åren har jag också lärt mig att jag inte orkar lägga min energi på allt längre. Man blir mer rädd om sitt lugn, sitt hem, sitt hjärta och sitt eget mående. Och kanske är det just det som händer när man blir äldre – att man inte längre känner att man måste förklara sig för alla hela tiden.

Nej, nu ska jag dricka upp kaffet och göra mig redo för dagen. En dag i taget får faktiskt räcka.

Ta hand om er där ute 🤍
Och var lite snällare mot varandra.

---

Ni vet tydligen allt om mitt liv

Gode man? Hemhjälp? Eller bara vanligt hyfs tack

---

God morgon.

Alltså… det är fascinerande hur vissa av er kan veta så otroligt mycket om mitt liv, utan att ha en aning om någonting egentligen. Ni sitter där och diagnostiserar, analyserar och föreslår gode man och hemhjälp som om ni hade full insyn – vilket ni absolut inte har.

Att skylla på sommartid eller börja prata om diagnoser bara för att allt inte ser perfekt ut i er lilla ruta är inte bara fel, det är ganska respektlöst. Det säger mer om er än om mig, om vi ska vara ärliga.

Jag skrev dessutom tydligt igår att jag jobbade från morgon till sen kväll. Men det verkar inte spela någon roll, för ni har redan bestämt er. Sen rullar det vidare som en snöboll – någon säger något, nästa fyller på, och plötsligt har ni byggt upp en helt egen version av mitt liv.

Ni ser sekunder, minuter, små glimtar – och tror att det är hela sanningen. Spoiler: det är det inte.

Livet är inte alltid kliniskt perfekt, och det betyder inte att man behöver “utredas” eller få en god man inkopplad. Att ens dra den typen av slutsatser är ganska magstarkt.

Och ja – idag ska jag jobba med att redigera en film. Jag har inte direkt oceaner av egentid, även om det kanske inte passar in i bilden ni vill måla upp.

Så innan ni fortsätter analysera mig som ett projekt ni fått på beställning: ta ett steg tillbaka. Ni känner inte mig, ni lever inte mitt liv och ni har inte hela bilden.

Lite ödmjukhet hade faktiskt inte skadat.

---

Från morgonstress till vårkonsert

---

God morgon måndag ☀️

Jaha, då var det måndag igen – och dessutom första riktiga måndagen med sommartid i kroppen… eller ja, i alla fall försöket till det 😅

Nog märks det allt att klockan har ställts om. Oj så segt det var att ta sig upp i morse! Kroppen och huvudet var verkligen inte riktigt överens, och det känns som om hela jag fortfarande går på vintertid.

Morgonen blev lite småstressig, som det så lätt blir ibland. Upp, göra sig i ordning, försöka få i sig lite frukost och komma iväg i tid – och idag skulle jag dessutom vara lite extra tidigt på arbetsplatsen.

Jag trodde nog att jag låg lite bättre till än jag faktiskt gjorde, men ibland räcker inte energin riktigt hela vägen. Ni vet hur det kan vara… man gör så gott man kan, men ändå känns det som att man halkar efter lite hela tiden.

Diskbänken fick stå kvar och titta på mig i morse 😄 Men den springer ju inte bort, så den får snällt vänta tills imorgon.

Dagen har också bjudit på lite extra mycket. Ungdomarna har haft sin vårkonsert, och jag har varit med och hjälpt till att filma. Det blev en lång dag, men också en väldigt fin och innehållsrik sådan. Det brukar ju vara något särskilt med sådana här tillfällen – lite rörigt, lite pirrigt och samtidigt väldigt roligt.

Efter konserten återstod det sista jobbet med att lasta tillbaka instrumenten, så nu känns det verkligen att dagen har varit lång. Både kroppen och huvudet börjar säga ifrån, och soffan känns ovanligt lockande ikväll 😄

Som tur är gjorde Tur alla matlådor, och det är verkligen något att vara tacksam för. Sådant där underlättar mer än man kanske tänker på. I vardagen är det ofta de små sakerna som betyder allra mest.

Och vet ni… jag har börjat bli riktigt sugen på att lyssna på en ljudbok igen 📚🎧
Det var länge sedan jag hade riktig ro till det, men nu känner jag att det hade varit så mysigt att få krypa in i en bra berättelse igen.

Jag tycker mycket om skönlitteratur, men allra mest dras jag nog ändå till kriminalromaner. Jag tycker om spänningen, mysterierna och den där känslan när man bara måste lyssna lite till.

Så nu undrar jag – vad läser eller lyssnar ni på just nu?
Har ni något riktigt bra boktips att dela med er av?

Nu får kvällen gå i ett lugnt tempo, och jag tänker att det blir en tidig kväll för min del.

Önskar er en fin måndagskväll 💛

Söndag – när livet får vara som det är 🤍

---

Det finns något särskilt med söndagar när man kommit en bit längre i livet.

De känns inte längre som de gjorde förr, när helgen nästan skulle fyllas av planer, måsten och sådant man tyckte att man borde hinna med. Nu känns söndagen mer som ett stilla mellanrum – en mjuk övergång mellan veckan som varit och den som väntar. En dag att andas på, samla ihop sig och försöka landa lite mer i det som faktiskt är.

Disken fick stå kvar till idag. Och vet ni – den här gången lät jag det faktiskt vara så.

Förr hade jag nog haft svårare att släppa det, som om ett stökigt kök också betydde att man själv inte riktigt hade ordning. Men med åren lär man sig något viktigt: att livet inte sitter i en tom diskho eller i ett perfekt hem. Ibland sitter det istället i förmågan att säga till sig själv att det får vänta. Att vila också är ett sätt att ta ansvar.

Igår blev det verkligen en sådan där dag då köket fick vara hemmets hjärta. Jag glömde nästan själv hur mycket jag faktiskt hann med. Förutom middagen gjorde jag också en rejäl gryta med grytbitar som fick stå länge och koka tills köttet blev riktigt mört och smakrikt.

Det blev många rätter lagade igår, och idag känner jag mig faktiskt riktigt nöjd. Inte på ett skrytsamt sätt, utan på det där stilla vuxna viset när man bara känner inom sig att man har gjort något gott – både för hemmet och för sig själv.

Gårdagens middag blev dessutom precis så lyckad som jag hade hoppats på. Den marinerade fläskfilén blev mör, saftig och full av smak, och tillsammans med den kalla såsen blev det en sådan där måltid som dröjer sig kvar lite extra.

Inte bara för att maten blev god, utan för att det finns något så fint i att få laga mat med omsorg, ställa fram något man själv lagt tid och kärlek på, och sedan få dela det med andra. Det är som om kärlek ibland visar sig allra tydligast i det mest vardagliga.

Idag började jag också dagen med något så enkelt som en smoothie på grekisk yoghurt, banan och jordgubbar. Och den blev så otroligt god.

Det slog mig hur länge sedan det var jag gjorde en sådan, och hur lätt det är att glömma bort de små sakerna man faktiskt tycker om. Ibland är det just de små sakerna som gör mest för själen.

Samtidigt är livet förstås aldrig bara vila och eftertanke. Det finns alltid något som väntar, något ansvar som behöver tas om hand.

Idag behövde jag ta bussen till en styrelsemedlem för att ordna med ett protokoll. Och vet ni – jag blev så glad, för när jag kom hem till styrelsemedlemmen blev jag bjuden på middag. Det var verkligen en sådan där liten fin gest som värmer mer än man först anar.

Och här hemma går diskmaskinen nu för fullt, så även det ordnar sig till slut. Kanske är det också en del av livet – att allt inte alltid blir gjort på en gång, men att det ändå faller på plats.

Ju äldre man blir, desto mer förstår man kanske att livet inte handlar om att allt ska vara perfekt. Det handlar mer om att hitta ro mitt i det vanliga. Mitt i disken, mitt i tröttheten, mitt i alla små måsten.

Och kanske är det just där hjärtat får vila som bäst.

Önskar er en stillsam och fin söndag 🤍

---

En dag i köket och hjärtat lite lättare

God morgon lördag ☀️

I dag fick det bli en lugnare start på dagen med lite sovmorgon, och det var verkligen precis vad jag behövde. Kroppen känns fortfarande trött och energin har inte riktigt velat infinna sig, men ibland får man helt enkelt acceptera sådana dagar och försöka göra det bästa av dem ändå. Ju äldre man blir, desto mer inser man kanske hur viktigt det är att lyssna på kroppen och förstå att man inte alltid måste vara på topp för att dagen ändå ska kunna bli bra.

Och precis så blev det faktiskt i dag.

Trots att jag känt mig ganska orkeslös så har jag ändå fått väldigt mycket gjort, och det ger en speciell känsla av både lättnad och stolthet. När jag väl kom igång i köket så gick det nästan av bara farten, och det är något särskilt med just matlagning som ändå ger ett lugn mitt i allt. Att få stå där och förbereda, planera och laga mat ger en känsla av ordning och omsorg, och det är något jag verkligen uppskattar.

I kväll ska vi bjuda på middag, och det känns alltid lika mysigt att få duka fram något gott och samla människor runt bordet. Det är något så fint i det där enkla, att få umgås över en måltid och skapa en varm stund tillsammans. På menyn blir det fläskfilé med klyftpotatis och en kall sås gjord på majonnäs, Philadelphia, vitlöksost och lite grönt till. Det är en enkel men väldigt god middag som känns både hemlagad, uppskattad och alldeles lagom när man vill bjuda på något gott utan att det behöver vara alltför komplicerat.

När jag ändå hade köket igång passade jag också på att göra betydligt mer än bara middagen, och det känns alltid så skönt efteråt. Blandfärsen räckte till både köttbullar och köttfärssås, och dessutom gjorde jag en lunchlåda lasagne. Det är verkligen en sådan där vardaglig känsla som jag uppskattar mycket, när man använder tiden klokt och får saker gjorda som faktiskt underlättar livet längre fram. Det behöver inte vara perfekt för att det ska kännas bra, och just det försöker jag påminna mig själv om lite oftare.

Nu känns det extra skönt att veta att jag har mat färdig för flera dagar framåt, och det ger en sådan där lugn känsla inombords som man verkligen behöver i vardagen. Jag kan nu jobba i fyra dagar och veta att det redan finns härliga lunchlådor klara, och det gör faktiskt mer skillnad än man ibland tänker på. Att slippa fundera varje kväll på vad man ska laga eller ta med sig nästa dag är en sådan liten sak som ändå gör livet mycket enklare och mindre stressigt.

Sedan får man ju också vara ärlig och säga att allt detta förstås kommer med ett pris, och i dag stavas det priset disk. Köket ser ut som att det varit fullt krig där inne, och disken har verkligen vuxit i takt med allt som lagats. Men i dag väljer jag ändå att försöka se det med lite mildare ögon, för mycket disk betyder trots allt ofta att något faktiskt har blivit gjort. Det betyder att hemmet har levt, att något gott har lagats och att dagen har fyllts med sådant som faktiskt betyder något.

Det är så lätt att känna sig otillräcklig de dagar då kroppen inte riktigt vill vara med, men i dag försöker jag verkligen påminna mig själv om att även trötta dagar kan bli fina dagar. Man behöver inte prestera på topp för att ändå få känna sig nöjd, och man måste inte orka allt för att det man faktiskt gör ska vara tillräckligt. Ibland räcker det långt att bara fortsätta lite försiktigt, lite i taget, och låta de små sakerna få vara stora nog.

Och just i dag känner jag faktiskt mig både nöjd, tacksam och lite stolt. Inte för att allt blev perfekt, och inte för att jag känt mig särskilt pigg, utan för att jag gjorde det jag orkade och det blev ändå ganska mycket till slut. Det är en fin känsla att få bära med sig in i kvällen.

Nu hoppas jag på en riktigt fin kväll med god mat, trevligt sällskap, levande ljus, lugn och den där sköna känslan av att få landa lite efter en dag som ändå blev mer innehållsrik än jag först trodde.

Önskar er en riktigt fin lördag 🤍 Ta hand om er, vila när ni behöver och glöm inte att uppskatta de små framstegen i vardagen.

---

Fredag – när veckan börjar landa

---

I dag känns det verkligen att det är fredag.
Redan i morse när jag fick springa till bussen och precis hann med, kände jag det där välbekanta fredagskaoset. Det är lite så livet ser ut ibland – fullt upp, tider att passa och hela tiden något som ska fungera.

Men samtidigt finns det något särskilt med fredagar.
Som om kroppen förstår före huvudet att veckan snart är slut.

Jag känner mig trött i dag, men inte på det där tunga sättet. Mer som att veckan har tagit sitt, och att både kropp och huvud börjar längta efter lite lugn. Det har varit många dagar av jobb, ansvar och allt det där vanliga som bara måste rulla på.

Arbetsdagen fortsätter, men jag försöker hålla ett lugnt tempo och inte stressa upp mig i onödan. Det får bli det som hinns med, och resten får vänta. Ibland är det faktiskt det enda rimliga.

I eftermiddag kommer matkassen, och det känns ärligt talat väldigt skönt. Just nu har mataffären ett erbjudande där man får fri hemleverans om man handlar över en viss summa, så jag passade på att beställa hem det jag behöver för ungefär en månad framåt.

Och för mig handlar det inte om lathet eller bekvämlighet, som vissa gärna verkar tro. Det handlar om att få vardagen att fungera. Att bo på tredje våningen, åka buss och bära hem tunga matkassar är inte alltid så enkelt som det kanske ser ut på håll. Särskilt inte när handleden redan säger ifrån.

Så ja, att få hem maten till dörren gör skillnad.
Det sparar både tid, energi och onödig värk – och ibland är det faktiskt precis det man behöver.

När jag kommer hem väntar det vanliga. Lite plock, kanske städa undan det som hunnit samla sig under veckan och bara försöka få det lite lugnt omkring mig. Jag tycker ändå om den känslan, när hemmet börjar kännas lite mer i ordning och helgen får ta plats.

Och så blir det förstås mat. Något enkelt, något som fungerar.
Det behöver inte vara märkvärdigt för att kännas bra. Jag tycker ofta att det är just de där små stunderna hemma som betyder mest – när man får sätta sig ner, äta i lugn och ro och bara landa lite efter veckan.

I morgon tänkte jag fixa fyra lunchlådor inför nästa vecka, och det känns faktiskt också bra. Det är ett enkelt sätt att spara pengar, och just nu tycker jag verkligen att priserna på färdiglagad mat har blivit alldeles för höga. Då känns det bättre att laga själv och veta att det finns något klart när en ny vecka drar igång.

Det kanske inte låter särskilt märkvärdigt, men det är just sådana saker som får livet att fungera.
Små lösningar. Små förberedelser. Små sätt att ta hand om både ekonomin, orken och vardagen.

Och kanske är det just det vuxenlivet så ofta handlar om.
Inte om att få allt att se perfekt ut – utan om att få det att hålla.

Nu ser jag mest fram emot att få komma hem, låta veckan landa och bara ha en lugn fredag kväll.

Det räcker långt.

---