En lördag som kunde varit bättre – men det finns ljus i det grå

Det är en sån där lördag när allt känns lite tyngre. Himlen är gråmulen, och jag saknar solen mer än jag trodde att jag skulle göra. Det är som om hela världen går i dova färger – både ute och inuti mig. Vädret speglar mitt humör: stilla, men tungt. Jag hör bara på ett öra just nu, och det gör allt ännu mer dämpat. Som att ljuden blir svaga, filtrerade, avlägsna.

Jag hade tänkt att den här dagen skulle bli lugn men skön. Lite fix hemma, kanske sätta på en tvätt, laga något gott. Men energin rann ur mig redan på morgonen. När hörseln inte fungerar som den ska, påverkas allt – koncentrationen, tålamodet och till och med glädjen. Solen lyste med sin frånvaro, både bokstavligt och bildligt.

Men mitt i det där tunga bestämde jag mig ändå för att åka. Inte långt – men till en vän som betyder mycket. En sån där människa man kan vara tyst tillsammans med. Jag tror det var precis det jag behövde. Någon som inte kräver något, men som ändå finns där. En kopp kaffe, ett leende, kanske några skratt.

På vägen dit slog det mig att även när solen inte syns, så finns den där bakom molnen. Precis som hoppet. Precis som värmen i vänskap. Allt syns inte alltid – men det kan fortfarande kännas. Och även om lördagen inte blev som jag hade tänkt, så blev det något. Och ibland är det faktiskt tillräckligt. Ibland är det molnen som får oss att uppskatta solen mest.

Det blev en riktigt fin dag tillsammans – bara vi. Att få vara i varandras sällskap utan stress, utan tider att passa, det är något jag verkligen uppskattar. Vi började med en klassisk sillunch, precis som det ska vara på sommaren. Det smakade så gott med sillen, färskpotatisen, gräddfilen och den finhackade gräslöken – en enkel men kär tradition. Efteråt tog vi en kopp kaffe i lugn och ro och bara njöt av stunden.

Senare på kvällen lagade vi middag. Vi grillade flintastek med potatis och en härlig hemmagjord sås – en sån där rätt som både värmer och mättar på helt rätt sätt. Till det drack vi ett gott rödvin som verkligen lyfte smakerna. Allt satt precis där det skulle, och det kändes som att allt bara föll på plats.

Det kom en liten regnskur under kvällen, en somrig skvätt som inte störde alls. Vi satt ändå kvar ute, inlindade i filtar med ljusen tända, och drack kaffe efter maten. Det var så rofyllt. Jag är tacksam för sådana här dagar – när vänskap, god mat och stilla kvällar får ta plats. Sånt som fyller själen.