Torsdag. Bara en dag kvar till ledigheten. Det är ofta så det är – man kämpar sig igenom veckan, väntar på andrum och tid att ladda om. Men något skaver. För mycket är det just nu, och så många människor mår inte bra.
Jag tänker på eleverna och lärarna i våra svenska skolor, som fortsätter att kämpa med stök, buller och en brist på studiero. Trots att vi nu befinner oss i 2024, kvarstår samma gamla problem. Enligt OECD har Sverige den sämsta klassrumsdisciplinen i hela Europa, och det säger en hel del. Vår regering har försökt. De har infört åtgärder för att förbättra kunskapsresultaten och skapa en tryggare studiemiljö. Ändå, trots dessa insatser, är problemen inte borta.
Lärarnas arbetsmiljö förblir en utmaning. Hot och våld är realiteter, inte bara rubriker, och anmälningarna om dessa incidenter har fördubblats under de senaste tio åren. Det gör ont att tänka på. Jag vet att det är svårt att skapa förändring, men ibland känns det som om vi alla famlar i mörkret och letar efter lösningar.
Hur orkar man fortsätta kämpa i ett system som inte fungerar som det borde? Jag undrar ofta hur det påverkar oss alla – både elever och lärare, men också oss som ser och hör berättelserna om en skola som krisar. Vad gör det med vår framtid, vårt samhälle? Det finns så många frågor och kanske inte lika många svar.
Vad tänker ni? Har ni barn eller kanske jobbar i skolan själva? Jag tror att det är viktigt att vi pratar om det här och stöttar varandra, även om vi inte har alla lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar