Att känna sig annorlunda och ensam i grundskolan på 70-talet

Att känna sig annorlunda och ensam i grundskolan på 70-talet, när jag gick i högstadiet, var en svår upplevelse för mig. Jag kände mig utanför redan när mamma flyttade mig från byskolan till ett mindre samhälle. Det blev mycket kaos redan från första klass. Jag hade inga lekkamrater när jag kom till byn, och utanförskapet började redan där och präglade min barndom. Skolan gick från årskurs 1-9 och var stor. När jag började mellanstadiet i sexan hade vi många olika lärare. Vår klass var mycket bråkig och det fortsatte så. Jag började gömma mig mer och skolka från skolan. Jag gillade att lifta hem med flisbilar, det var perfekt.

Jag hade inte så många sociala kontakter och var ofta hos mormor och morfar, som var guld värda. När våren kom i åttan blev jag alltmer frånvarande och hade svårt att hantera skolans krav, som jag inte kunde uppfylla. Jag blev ofta retad för att jag var annorlunda och kanske lite lillgammal redan på den tiden.

Jag var som person mycket udda. Mamma hade en syster vars man var reseförsäljare och sålde kläder, och vi fick ofta nya kollektioner från hans försäljning. Efter ett tag behövde mamma inte längre köpa kläder till inköpspris av honom. Det var kul att jag fick nya kläder av honom ett år innan de kom ut i butiken.

Tur att jag kom ur allt det som präglade min barndom. Min barndomsvän tycker att jag har mycket kläder. Jag har alltid varit intresserad av mode, men ville inte ha samma kläder som alla andra. Jag ville vara unik.

Idag jobbar jag med ungdomar och har en sund och trevlig vänskapskrets.