Kära bloggare!
Jag vet inte vad jag ska prata om idag, men det är något viktigt jag vill berätta för er – jag har fått grå starr på båda mina ögon och jag får inte köra bil på tre månader. Nästan alla Västtrafiks bussar är inställda på sommaren och det är svårt att ta sig runt i samhället idag med det färdmedlet. Man blir väldigt isolerad och man måste ha hjälp av många olika människor och det är inte min starka sida – att be någon om hjälp. Det är jobbigt att gå in i en mataffär och leta efter maten när de har rört om på affären och bära hem det och slita. Jag ser inte om jag sölar ner på golvet – ingenting. Men livet är så här, det kommer vara borta om tre månader och jag kommer bli frisk igen. Frisk – jag kommer få bättre syn och så. Men det är inte roligt – glädjen att kunna se blommorna och glädjen att kunna se allt runt omkring – det är inte lätt. Jag längtar ut till mitt gamla sommarställe och kunna komma ut och sitta där, men jag vågar inte lita på bussarna idag över huvud taget, att jag kommer på rätt buss och kommer i väg. Det var ett gissel när jag skulle åka till läkaren i Uddevalla, men jag gjorde ett knep, jag ser inte upp på terminalerna, men jag gick och tog kort på varenda en och så hittade jag min buss. Det var ett sätt att lösa det och ta sig. Det känns som att det är skit och det var likadant när jag skulle till inboxen och man ska trycka in siffror och sånt där. Det är ju inte bara att man är dyslektiker och inte kan läsa, det är ju ännu svårare när man inte ser heller.
Ni får ha en trevlig måndag och jag hoppas att ni gillade bloggen från helgen – jag hade underbart och jättetrevligt. Nu ska jag faktiskt lägga mig ner och lyssna på ljudbok och bara vara!
Ha det så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar