Att ha dyslexi och bli förstådd

 

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här, men jag blev så överväldigad glad över att vuxenutbildningen börjar bli bättre på att hjälpa oss med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi – det här helt underbart! Jag var helt inställd på att när kursen börjar på måndag  att därifrån prata med läraren för hur vi ska planera och hur jag ska jobba och så. Idag, torsdag, då får jag en planering och struktur av läraren på vad jag ska göra under terminen och läsa. Det var så skönt – jag behövde inte bråka den här gången och skri och förstå. Jag blev så glad! Sista kursen, sista terminen och äntligen har de förståelse att jag lägger ner 110 % på att försöka få ordning på mina utbildningar.

Vad ska jag göra sen, efter detta? Jag har klarat och kanske hjälpt någon att få hjälp, att förklara att man behöver teknisk hjälp, att man behöver prata i lugn och ro, att man behöver prata in en text, det är inte lätt att prata in en text. Ibland kommer det några andra bakom och pratar, då skapar det galet, och det är tur att jag har en kompis som sitter med mig – för det ser inte jag när jag har pratar in utan jag tror att det är rätt.

Jag hoppas jag klarar det och får en bra bokstav, så är jag nöjd. Jag fick väldigt bra, så jag kan inte klaga och det är roligt.

 Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. Vi har haft ett funktionsrådsmöte idag och det var högt i taket och diskussioner men fortfarande så tycker jag att det är envägsdiskussioner och ingen vågar säga något, av de som sitter i kommunen och de skyller på alltmöjligt, jag fattar inte detta. Men jag hoppas att det blir lite bättre efter Covid.

Men ni får ha det så gott!