tisdag, juni 29, 2021

De tysta kulturen

 Sitter på min underbara balkong, tänker tillbaka. Hur jag känner och om otryggheten i världen. 
Tänker tillbaka på hemtrakterna att inte platsa in hos några vänner  men med tiden  bryr jag mig inte så mycket. Den tysta konflikten får vara med.  Glömmer inte kalla vintrar när jag  blev  retad för mina vinterskor där började allt, några som tryckte ned mig.. Tiden som  inte kändes rätt att inte var modig och modern.  Var udda med min mamma som fick köpa kläder till mig från sin syster som var gift med inköpare av barnkläder.  Hur kan barn var så avskyvärda och retas. 
Helt plötsligtse flytt från Värmland ner till storsta'n .
Här börjar ett nytt kapitel.
Det är mycket lättare var liten än vuxen när man har för vissa saker  Att bli förstådd när man har svårt att uttala vissa ord som”reception” m.m
Det blir jättejobbigt att vara med nya människor jag är så rädd att uttala mig fel. Som ung vuxen känns det konstigt och jobbigt att var med den  nya människorna,  är så rädd att man uttalar sig fel. 
Det finns en underbar barndomsvän som finns kvar. Det är synd att hon bor så långt bort. Men vi kan sitta och prata flera timmar i telefon..  Här finns det ytterligare vänner känns bra. Vuxenvärlden blir mycket värre med  konflikter och den tysta mobbning. 

1 kommentar:

N sa...

Det är detta som är så märkligt att du själv kan säga att någon inte har fina kläder eller som du påstod att Fredrik inte skulle gilla mina nyinköpta byxor. Detta är också ett otroligt elakt beteende och om du själv råkat ut för sånt borde du ju tänka till lite vad man säger till folk? Eller kan det du blev utsatt för som barn bara vara ett skämt som du inte förstod precis som du menade att det var när du ratade mina byxor?