Jag visste inte ens om jag skulle orka ta mig ur sängen idag. Kudden lockade, kroppen protesterade och tanken på att gå upp en timme tidigare än vanligt kändes nästan omöjlig. Men någonstans mellan tvekan och beslut reste jag mig ändå. Jag gick.
Och där stod jag – redo för Hydrohex Beat. Ett pass som inte bara är träning, utan nästan en upplevelse. Musik och rytm möter kondition och vatten. Basen dunkade i kroppen, pulsen följde med, stegen blev både lättare och svårare på samma gång. Vattnet bar, men utmanade också. Koordinationen sattes på prov, hjärnan fick samarbeta med benen, armarna, hela kroppen.
Det är märkligt hur ofta man underskattar sig själv. Jag tänkte verkligen ”inte idag”, men där stod jag ändå och gjorde det. Och känslan efteråt – den är större än själva passet. Det är inte bara träningen som räknas, utan att man överhuvudtaget vågade börja.
För ibland handlar morgnar inte om kaffe eller snoozeknappar. De handlar om att trotsa tröttheten, tystnaden i huvudet som säger ”nej”, och istället lyssna på rytmen som viskar ”jo, du kan”.
Så här sitter jag nu, trött men stolt, med en kropp som fortfarande bär musikens takt. Och jag kan säga till mig själv: godmorgon världen – jag orkade.
Samtidigt påminner kroppen mig om annat också. Som de gånger jag arbetat med att sitta och märka böcker, scanna och hålla på – då känns kroppen tung på ett helt annat sätt, nästan som efter träning, fast utan glädjen. Och ibland blir man påmind om slitaget på andra sätt också, som när jag måste gå till tandläkaren.
Det tycker jag minst om. Men även där finns något att ta med sig: det är inte mitt fel, det är spår av arbete och slit. Ändå reser jag mig och fortsätter. Precis som i bassängen i morse – det handlar om att våga ta steget, även när det känns tungt.
Och det är kanske just det som gör skillnaden: att se styrkan i allt jag faktiskt klarar, både i träningen, i jobbet och i vardagen.
2 kommentarer:
Det måste vara bättre att gå en timme . Det ger mer och tar inte tid med resor och ombyte för vattenplasket. Det kan inte ge ett dugg.
Det kanske inte är för alla – men för mig ger det massor.
Skicka en kommentar