God morgon kära bloggare.
Jag blev väldigt ledsen igår. Jag
tycker synd om min väninna. Hennes
släkting gick bort i söndags. De körde in henne med ambulans och så ringer
ambulansen till dem och säger att de får komma upp. Ja, och så när de kommer
dit så får de inte komma in. Att ha levt hela sitt liv, betalat skatt och hon
känner ingen där inne på sjukhuset. Inte någon och barnen får inte komma in och
ta farväl av henne. Hon hade inte Covid -19, ingenting sånt. Det var krämpor,
hon var 93 år. Hon kunde ha fått ett värdigt avslut på sitt liv tycker jag.
Jag tycker det är fruktansvärt
vad det straffar. När personen har bott hemma. Kunde inte de ha fått göra sitt
sista avslut med sin lilla släkting Jag
tänker väldigt mycket på dem nu. Är frustrerad över hur samhället är skapat nu.
Och jag går och är helspänd på
hur det kommer att bli med mina svar på proven och såhär. Men jag har börjat nu att gå ut
med min inneboendes hund på kvällen. Det känns lite skönt innan man lägger sig
att kunna rensa huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar