Ny
vecka, och snart är det slut på jobbet och snart semester. Jag blev sittande
och tittade på Facebook lite grand, och då kände jag oj, det är fem år sedan som
jag fick besked om att min före detta sambo inte ville leva ihop med mig
längre. Och där står jag med ett fritidshus, vad ska jag göra med det, vart ska
jag ta vägen? Jag kan ju inte bo i fritidshus, jag kan ju inte snickra och göra
såna saker. Vad ska jag göra, tänkte jag. Jag var alldeles förtvivlad. Jag
löste det problemet genom att jag sålde fastigheten. Men det tog väldigt lång
tid att sälja. Jag lyckades hitta en lägenhet, och jag tänkte att jag bara
skulle bo där ett tag, jag ska inte bo här så länge.
Och nu har jag bott här i
fem år blir det, jag har inte flyttat. Jag trivs ganska bra i den här
lägenheten, det trodde jag inte för fem år sedan. Det är tur att min omgivning
har hjälpt mig, det känns väldigt gott, faktiskt. Dom har peppat mig och gjort
mig stark. Sedan efter några år har jag möblerat om, men det var ingenting som
stämde här i lägenheten. Jag hade väl inte orken, ärligt talat att göra detta
under tiden jag var trasig. Sen började jag med uthyrning här i min lägenhet.
Jag hade en god vän som jag fortfarande har som vän, som peppade mig att jag
skulle göra olika saker.
Jag hittade en dejtingsida och där fann jag min älskade. Efter ett tag så
blev vi sambos. Nu bor han här i min lägenhet. Det känns så gott, det känns
helt annorlunda. Jag är ju inte van vid att tala om att jag har ont och så här,
men jag får ju börja säga det, för han vill ju det. Men jag vill inte bli en
gnällig person. Så är det. Nu har det har gått fem år.
Idag fyller min lilla mamma år, jag har skickat kort till henne idag, hon
ska få en present sen när jag åker upp längre fram, tänkte jag. Hon ska få
nånting. Vi får väl se när det blir. Jag har ju ledigt sen, jag får väl åka upp
nån dag till henne själv annars.
Ni får ha det så gott, så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar