Lördag.
Dags att gå, packa och åka till min vän. Den här gången tänkte jag vara lite smartare – ta med resväskan och katten i god tid för att slippa stressen och hinna med bussen. Men resan började ändå ansträngt. Första bussen dök aldrig upp, så jag fick ta mig halvvägs och sedan bli upphämtad.
Vi åkte vidare till den trevliga loppisen som scouterna ordnar två gånger om året. Jag handlade inget den här gången, men där fanns gott fika och en varm, välkomnande stämning. Efteråt tog vi en liten tur runt i omgivningarna, och på kvällen lagade vi fisk med potatis och en god räksås. En sådan där enkel men mysig kväll som jag gärna sparar i minnet.
Söndag.
Som vanligt dukade vi fram en enkel engelsk frukost. Efter maten följde jag med ut i trädgården och hjälpte till att klippa ner buskarna – sådant som måste göras innan allt växer sig för stort. Sedan tog vi en sväng förbi gatuköket, åt lite mat och fixade några småsaker inför veckan.
Idag väntar ett styrelsemöte i föreningen, och jag försöker förbereda mig. Det ramlar in mejl hela tiden, ibland känns det som att de aldrig tar slut. Men det är ett viktigt arbete, och jag vill göra mitt bästa.
Samtidigt snurrar vardagens frågor i huvudet: hur ska jag hinna fixa matlåda till jobbveckan? Den här gången fick jag ge upp – det blev ICA:s catering som räddade mig. En färdig köttfärssås med spaghetti, bara att värma i mikron till lunchen imorgon. Inte min stoltaste matlåda, men ibland är det viktigaste att det finns något att ta med.
Det är mycket på en gång, men det är också så livet är – en blandning av små resor, möten, arbete och de där stunderna av enkel gemenskap som gör att man orkar fortsätta. Och kanske är det just där, mellan en missad buss och en matlåda från ICA, som livet händer på riktigt.
