Jag äger min diagnos – men ibland blir jag skogstokig

 

Att leva med dyslexi är inte alltid lätt, men jag har lärt mig att äga min diagnos. Den är en del av mig och har format mig till den jag är idag. Dyslexin ger mig inte bara utmaningar, utan också kraft och idéer. Jag ser världen på mitt sätt, tänker utanför ramarna och hittar lösningar som kanske inte är de mest traditionella – men som fungerar för mig.

Men ibland, ja ibland, blir jag skogstokig. Inte på dyslexin i sig, utan på människor som tror sig veta bättre. De som ser stavfel och drar slutsatsen att jag är slarvig. De som hör mig kämpa med ett ord och antar att jag inte förstår. Det är inte okunskapen i sig som stör mig mest, utan oviljan att lyssna och förstå.

Jag vet vad jag klarar. Jag vet hur hårt jag jobbar. Och jag vet att jag har rätt att bli tagen på allvar, precis som jag är. Så när någon försöker tolka mig på ett annat sätt, som mindre kunnig eller mindre kapabel – då vaknar stridsviljan inom mig. Inte för att jag vill bråka, utan för att jag vägrar låta andras fördomar definiera mig.

Dyslexin är min följeslagare i livet, på gott och ont. Men en sak är säker: den ger mig styrka, idéer och perspektiv som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag äger min diagnos – och det tänker jag fortsätta göra, oavsett vad andra tror.

Tips för dig som inte visste

Om du går i gymnasiet och känner att det är tufft att hinna med, finns det faktiskt en möjlighet att förlänga studietiden. Det är rektorn på skolan som kan besluta att en elev får studera längre än tre år. Det gäller om du har läst ett reducerat program eller om det finns särskilda skäl, som till exempel dyslexi.

Att få anpassningar och rätt stöd kan göra en stor skillnad – både i skolan och i livet. För mig har den insikten varit avgörande. Jag äger min diagnos, och jag låter inte den begränsa mina drömmar.

En fullspäckad dag och nya steg framåt

Den här veckan har varit ganska lugn, men idag är det som om allt ska hända på en gång. Först på listan stod att hämta mina nya nycklar till ytterdörren, men det som borde ha varit en enkel sak blev istället en frustrerande upplevelse. HSB har tydligen satt samma cylinder i både min dörr och gästlägenhetens. Hur tänkte de där? Det känns som ännu en energitjuv i vardagen, och ärligt talat börjar jag tappa tålamodet med dem.

Men livet rullar på, oavsett strul. Nästa uppdrag för dagen är en bussresa – tre olika linjer – för att ta mig till en ögonkontroll. Jag är lite nervös inför resultatet, men hoppas förstås på goda besked. Det vore skönt att få något positivt att ta med sig från dagen.

Senare i eftermiddag väntar ett webinar med Dyslexiförbundet. De brukar alltid bjuda på både inspiration och nya perspektiv, men det gör också att dagen känns rätt fullspäckad. Det gäller att hitta balansen och inte låta stressen ta över.

Som om det inte vore nog, har jag dessutom haft en mäklare här nyligen för att värdera min lägenhet. Det är alltid lite nervkittlande att höra vad den är värd – man börjar ju lätt fundera på framtiden och om det kanske är dags för nästa kapitel.

Dagar som denna påminner mig om hur lätt det är att glömma småsaker när huvudet är fullt av måsten. Men så är livet – en blandning av lugna stunder och intensiva dagar som bara svischar förbi.

Nu ser jag fram emot att beta av listan, steg för steg, och förhoppningsvis känna att jag faktiskt fick något gjort idag – trots allt.

---

En helg fylld av god mat och nya kunskaper

Gubben goda fiskgratäng och med räkor

Den här helgen har verkligen varit härlig – god mat, trevligt sällskap och nya lärdomar. Jag har fått prova på ett dataprogram som heter Page, där man kan skapa mallar och sätta ihop ett nyhetsbrev. Det var riktigt kul att fixa och göra i ordning, även om jag behövde lite stöttning längs vägen. Men känslan av att ha vågat testa något nytt och faktiskt lyckas är oslagbar.

Idag börjar dagen med en lugn frukost, och senare blir det en god fiskgratäng innan min kära vän åker hem. Det känns fint att avrunda helgen med god mat och en stunds gemenskap innan vardagen tar vid igen.

I morgon slipper jag ställa klockan, för den här veckan har jag tagit lite ledighet. Det känns skönt att få en paus och hämta andan, men nästa vecka väntar en del att ta tag i. Just nu njuter jag av känslan att få ta dagarna som de kommer.

Fredagsmys med bubbel och deckare

I fredags dök min älskling upp, och vi bestämde oss för att lyxa till det lite. Vi tog ett glas bubbel och njöt av en riktigt god räktoast. Det blev en lugn och mysig kväll framför Netflix, där vi tittade på Mordet i Linköping. En spännande dokumentär som verkligen fångade oss – det är något speciellt med verkliga kriminalfall och hur de löses efter många år.

Lördagsmorgonen började med en skön frukoststund. Jag fixade gröt, en stadig och värmande start på dagen, perfekt för en vintermorgon. Samtidigt passade jag på att testa min nya dataskärm som jag nyligen köpt. Det är så skönt att äntligen ha en skärm med klar och tydlig bild – ingen mer suddig text eller trötta ögon. En liten uppgradering i vardagen som gör stor skillnad.

Nu har min hyresgäst åkt vidare, vilket betyder att det är dags att gå in och städa rummet. Det är alltid en viss känsla av avslut när någon flyttar ut, men också en möjlighet att fräscha upp och förbereda för nästa person. Efter städningen blir det en sen lunch, och jag funderar redan på vad jag ska laga – kanske något värmande och mustigt, nu när kylan biter i kinderna.

En lugn och skön helg, precis vad jag behövde

Fredagskänsla & Alla hjärtans dag runt hörnet 💖

Så var det fredag igen – och inte vilken fredag som helst, utan dagen innan Alla hjärtans dag. Jag vet att den här dagen kan kännas olika för olika människor. För vissa är det en dag fylld av kärlek och firande, för andra bara en vanlig onsdag med lite extra hjärtan i skyltfönstren.

Men oavsett hur man firar (eller inte firar) så tycker jag att det är en bra påminnelse om att sprida lite värme. Kärlek finns ju i så många former. Det kan vara ett vänligt ord, ett leende till någon som behöver det, en liten gest för att visa omtanke. Det kan vara att unna sig själv något extra – en god middag, en stunds lugn och ro, eller bara ett ögonblick att tänka på de människor i ens liv som betyder något.

Själv tänker jag nog fira på mitt sätt – kanske genom att laga något gott, tända ljus och bara njuta av en lugn stund. Kanske se en film, kanske bara ta det som det kommer. Det viktigaste är ändå att man gör det som känns rätt för en själv.

Hoppas ni får en fin fredag och att Alla hjärtans dag blir precis så som ni vill ha den – med eller utan rosor och choklad. 💕

Från snooze till full ös – min dag i ett nötskal! 🌟

 God morgon!

I morse försov jag mig, men trots en timmes extra sömn hann jag ändå i tid till jobbet. Det är skönt när kroppen får den vila den behöver, även om det inte var planerat. Idag känns det bra, även om jag fortfarande märker lite blixtrande ljus i ögat efter operationen – men allt gick som det skulle, och det är en lättnad.

På jobbet är det fullt ös! Jag uppskattar verkligen att vara omgiven av engagerade kollegor och elever som bidrar med energi och glädje. Det gör dagarna roligare och givande. Vissa dagar är mer intensiva än andra, men det känns alltid bra att vara en del av en miljö där alla samarbetar och stöttar varandra.

Efter jobbet ska jag hem och ta det lugnt. Ibland är det skönt att bara landa efter en lång dag, koppla av och låta kroppen återhämta sig. Kanske blir det en kopp te och en bra serie, eller bara en stund i soffan med min grå lilla katt som sällskap.

Hoppas du också får en fin dag – ta hand om dig!

En seg morgon, men med ett pirr i magen

Onsdag morgon, och jag kickar igång dagen trots få timmars sömn. Lägenheten är nystädad, och jag gör mig en skål gröt till frukost. Det är mitt sätt att vakna till liv, även om tröttheten hänger kvar.

Natten blev inte riktigt som planerat. Jag blev väckt när någon inte kom in i uthyrningen, vilket gjorde att jag sov dåligt och känner mig ganska seg idag. Men så är det ibland – vissa dagar startar bara lite trögare.

Samtidigt känns det lite pirrigt. Jag går och funderar på om min operation för gråstarr blir av. Tanken på att få det gjort är både spännande och lite nervös. Jag hoppas att det snart blir klart, så att jag kan se fram emot bättre syn och slippa den suddiga världen jag börjat vänja mig vid.

Vid mötet med sjuksköterskan kände jag ett lugn. Han hade en dalsländsk dialekt som påminde om min morfars, och det fick mig att tänka på honom. Trycket inför operationen väckte många minnen, och på något vis känns det som att morfar skulle ha förstått min oro och lugnat mig.

Jag blev också påmind om hur värdefulla goda vänner är – min vän var snäll nog att både skjutsa mig dit och hem igen.

Nu är det dags att ta tag i dagen – trots tröttheten!

En tyst minut för Örebro

Det har gått en vecka, men fortfarande känns det overkligt. Våldsdådet i Örebro har skakat oss alla. Liv släcktes, och familjer förlorade sina nära på ett sätt som ingen borde behöva uppleva. Idag, klockan 12, håller Sverige en tyst minut för att hedra offren och visa solidaritet med deras anhöriga.

I en tid där nyheter kommer och går snabbt, är det viktigt att vi stannar upp och reflekterar. Det som hände i Örebro är en smärtsam påminnelse om hur skör vår tillvaro kan vara. Det är lätt att känna sig maktlös inför det ofattbara, men vi kan ändå välja att stå enade i sorg och medmänsklighet.

En tyst minut kanske kan kännas liten i det stora hela, men den symboliserar något större – vår vilja att minnas, att känna och att bry oss om varandra.

Idag, klockan 12, sänker vi våra röster. För dem som inte längre har någon röst.💗💗