Onsdag morgon, och jag kickar igång dagen trots få timmars sömn. Lägenheten är nystädad, och jag gör mig en skål gröt till frukost. Det är mitt sätt att vakna till liv, även om tröttheten hänger kvar.
Natten blev inte riktigt som planerat. Jag blev väckt när någon inte kom in i uthyrningen, vilket gjorde att jag sov dåligt och känner mig ganska seg idag. Men så är det ibland – vissa dagar startar bara lite trögare.
Samtidigt känns det lite pirrigt. Jag går och funderar på om min operation för gråstarr blir av. Tanken på att få det gjort är både spännande och lite nervös. Jag hoppas att det snart blir klart, så att jag kan se fram emot bättre syn och slippa den suddiga världen jag börjat vänja mig vid.
Vid mötet med sjuksköterskan kände jag ett lugn. Han hade en dalsländsk dialekt som påminde om min morfars, och det fick mig att tänka på honom. Trycket inför operationen väckte många minnen, och på något vis känns det som att morfar skulle ha förstått min oro och lugnat mig.
Jag blev också påmind om hur värdefulla goda vänner är – min vän var snäll nog att både skjutsa mig dit och hem igen.
Nu är det dags att ta tag i dagen – trots tröttheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar