När tankarna snurrar och dagen startar med små hinder

 

Idag vaknade jag med ett virrvarr av tankar och känslor. Det var en sådan morgon där allt kändes lite upp och ner. Kanske berodde det på att min älskade katt är hos en vän och det blev så tomt hemma. De små sällskapen gör verkligen skillnad i vardagen.

Trots detta bestämde jag mig för att ta tag i balkongen. Det var skönt att få det gjort, även om det inte gav så mycket energi som jag hoppades på. Att skapa ordning på ett ställe ger ändå en viss tillfredsställelse – ett steg framåt.

Nycklar på vift

Ett oväntat hinder dök upp när jag insåg att jag hade tappat bort tre nycklar till förrådet. Det blev genast en liten stressklump i magen. Ni vet hur det är – man letar febrilt, men nycklarna gömmer sig alltid där man minst anar det. Jag har bestämt mig för att ta itu med det i lugn och ro ikväll. Det får bli en "leta och rensa"-stund. Vem vet, kanske hittar jag inte bara nycklarna utan också något annat bortglömt?

Pirret inför medarbetarsamtalet

Idag är också dagen för medarbetarsamtal, och jag känner mig lite pirrig. Men jag försöker påminna mig själv om att pirret faktiskt betyder att jag bryr mig. Medarbetarsamtalet är ju en chans att prata om det jag är bra på och hur jag kan utvecklas vidare. Det är en möjlighet att lyfta fram styrkor och få stöd för att skapa en ännu bättre arbetssituation.

Tankar inför jullovet

Mitt i allt detta tänker jag också på något roligt – att hitta böcker som kan locka ungdomar till läsning inför jullovet. Det är en så härlig känsla att se någon hitta en bok som verkligen fångar deras intresse. Just nu funderar jag på vilka teman som skulle passa bäst – kanske något spännande som äventyr eller mysterier? Eller varför inte en bok som inspirerar till personlig utveckling? Om ni har tips på bra böcker, dela gärna med er!

Kvällens förhoppningar

Nu ser jag fram emot att avsluta dagen med en känsla av att ha klarat av den, oavsett vad den har bjudit på. Förhoppningsvis dyker nycklarna upp, och kanske får jag även lite tid att koppla av med en bra bok eller serie.

Hur har er dag börjat? Och vad gör ni för att hitta balans när tankarna snurrar? Dela gärna era tips – det betyder mycket att få höra andras berättelser! 💛

En Inspirerande Helg med Engagemang och Lärdomar

Det är så svårt att sova ordentligt när man är rädd för att missa något viktigt, som en konferens. Att försova sig skulle vara så pinsamt! Men en härlig frukost med gröt och en rejäl engelsk frukost gjorde verkligen susen för både energin och humöret. Det är otroligt hur mycket en god frukost kan sätta tonen för resten av dagen.

Under dagen började vi med en mysig förmiddagsfika. Kaffekoppen värmde gott i handen medan vi pratade om både stort och smått. Det är något alldeles speciellt med att samla människor som delar samma engagemang – idéerna flödade, och det kändes verkligen som att vi tog stora steg framåt.

Efter fikat satte vi oss ner för att planera distriktets aktiviteter för det kommande året. Det var så inspirerande att höra alla kreativa förslag och visioner för framtiden. Vi diskuterade allt från nya event och projekt till hur vi kan nå ut till fler medlemmar och skapa ett ännu starkare sammanhang. Lunchen blev en välkommen paus, och vi njöt av både god mat och ännu bättre sällskap.

På eftermiddagen höll vi ett styrelsemöte där vi tog upp viktiga frågor om distriktets utveckling och framtid. Det kändes givande att sitta tillsammans och reflektera över våra framgångar, utmaningar och vad vi kan förbättra. Vi delade också erfarenheter om nya tekniska hjälpmedel och hur vi kan använda dem för att underlätta vårt arbete. Jag lärde mig flera nya saker som jag ser fram emot att testa.

Efter en fullspäckad dag tog jag tåget hem, full av energi och glädje över allt vi hade åstadkommit. Det är verkligen inspirerande att få tillbringa tid med sådana härliga och engagerade människor. Helgen lämnade mig med en känsla av samhörighet och motivation att fortsätta jobba framåt.

Men självklart skulle Västtrafik sätta käppar i hjulet! När jag kom till stationen hade bussen jag skulle ta redan gått. Typiskt nog var tåget och bussen inte synkroniserade, så jag fick snällt vänta i 15 minuter på nästa avgång. Den lilla stunden gav mig dock tid att reflektera över helgen och känna tacksamhet för alla de positiva upplevelserna jag fått med mig.

Nu ser jag fram emot att samla ihop alla idéer vi kom fram till och börja omsätta dem i handling. Det känns verkligen som att vi har en spännande tid framför oss, och jag är så tacksam över att få vara en del av det här arbetet.

Lördag morgon – när sovmorgon får vänta

Att gå upp i ottan en lördag när man faktiskt skulle kunna sova ut, det är inte riktigt min grej egentligen. Men idag är det annorlunda. Jag har ett åtagande och ska träffa härliga människor, och det känns både roligt och lite nervöst. Pirrigt, om jag ska vara ärlig.

Jag ställer mig i en iskall dusch för att vakna till, fixar en snabb frukost och packar ner en termos med kaffe att ha på tåget. Förhoppningsvis piggnar jag till snart – det är ju en lång dag framför mig.

Det där med att vara på rätt plats vid rätt tid har alltid varit en utmaning för mig. Min tidsuppfattning är inte den bästa, och det hänger ihop med min dyslexi. Att räkna ut hur lång tid det tar att resa hemifrån till Göteborg är inte alltid så enkelt. Allting blir liksom lite krångligare än det kanske är för andra. Men jag har mina knep.

Min klocka, som piper när det är dags att gå, är en riktig livräddare. Den hjälper mig att hålla koll när tankarna fladdrar iväg åt alla håll. Ändå känns det alltid lite pirrigt – tänk om jag missar något? Tänk om jag glömmer en viktig grej? Idag har jag två saker jag måste ha med mig, och jag har redan dubbelkollat att de ligger i väskan.

Trots allt känns det härligt att få komma ut lite. Det var länge sedan jag gjorde något sådant här, och det är en välkommen paus från vardagen. Pirret i magen får jag nog leva med – det är liksom en del av paketet. Men jag vet att när jag väl är där kommer det att vara värt det. Det brukar det alltid vara.

Så nu är det bara att ta ett djupt andetag, lita på klockan och börja dagen. Göteborg, här kommer jag!

Dagen fortsatte med konferens, och det var verkligen trevligt. Vi blev bjudna på ett julbord och härliga luncher, vilket gjorde hela upplevelsen ännu bättre. Men jag måste erkänna att energin började sina framåt eftermiddagen. Att gå upp så tidigt på morgonen tog verkligen ut sin rätt.

Även om jag var trött och lite sliten, så var det värt det. Att få träffa nya människor och bryta vardagens rutiner är alltid en investering i både energi och glädje – även om man kanske känner sig lite mosig dagen efter.

Falskhetens skugga och balans i vardagen

 

IIbland vet jag inte hur jag ska börja. Kanske för att ämnet känns så laddat, så fullt av känslor. Men idag känner jag att det är viktigt att skriva av mig. För en sak jag verkligen inte tycker om, är falska personer som stör min vardag.

Ni vet, de där som säger en sak men menar något helt annat. De som gärna lägger sig i utan att egentligen bry sig på riktigt. Som spelar ett spel där vänlighet och omtanke bara är ett sätt att få något tillbaka.

Jag försöker ofta tänka positivt, att fokusera på det som är bra i livet. Men ibland går det inte att ignorera när någon kommer och saboterar den lilla balans man byggt upp. Jag är en människa som uppskattar ärlighet och raka rör – även om sanningen kan svida. Men falskhet? Nej, det har jag svårt att tåla.

I min vardag handlar det om att skapa lugn och trygghet. Att hitta de små stunderna av glädje, oavsett om det är en kopp kaffe på morgonen eller ett skratt med en vän. När någon då medvetet sprider en negativ energi eller försöker manipulera, så känns det som ett slag i magen.

Och det är inte bara falska personer som tar energi – ibland är det situationer i sig. Som mitt enskilda företag till exempel. Den här veckan har jag väntat på en gäst som aldrig dök upp. Och samtidigt har jag haft så mycket på jobbet och hemma att det känns som att allt bara staplas på hög.

Vi har alla våra gränser, och jag försöker stå upp för mina. Det är inte alltid lätt, men jag har lärt mig att sätta ord på hur jag känner. För oavsett hur falska personer beter sig, eller hur utmattande vissa situationer är, så vill jag aldrig sjunka till en nivå där jag själv tappar min värdighet.

Mitt tips till dig som kanske också kämpar med liknande saker: värdera de relationer och de uppgifter som är äkta och viktiga. De som ger dig energi istället för att ta den. Och kom ihåg att det är helt okej att säga nej till sådant som inte gör dig gott.

Så idag väljer jag att lyfta blicken och påminna mig själv om vad som är viktigt. Äkthet, kärlek och små stunder av glädje. Det är där jag vill vara, och det är vad jag vill dela med andra. ❤️

Nu ska jag röja och packa inför ett möte imorgon. Typiskt nog innebär det att jag måste upp tidigt och ta åttan iväg. Men det får gå. Nya tag och fokus på det som verkligen betyder något!

Extra anpassningar i musikundervisningen – forskning som visar vägen framåt

 I en värld där skolan strävar efter att inkludera och stötta alla elever, har extra anpassningar blivit en nyckelfråga. En spännande studie från Linköpings universitet fördjupar sig i just detta, med fokus på musikundervisning i grundskolan. Vad innebär det att skapa en lärmiljö där alla elever, oavsett förutsättningar, kan utvecklas och lyckas? Och hur kan vi implementera dessa lärdomar på fler skolor? Här är några insikter från forskningen.

Musikundervisningens unika utmaningar och möjligheter

Musik är ett ämne som kombinerar teori och praktik. Elever ska kunna spela instrument, skapa musik digitalt eller analogt, samt analysera och diskutera musik. Det är ett ämne som berör många sinnen och kräver både kreativitet och struktur. Men vad händer när eleverna behöver extra stöd för att klara målen?

Studien visar att musiklärare ofta arbetar lösningsfokuserat och använder anpassningar som tydliga instruktioner, små grupper eller individuellt stöd. Trots detta upplever många lärare utmaningar, såsom brist på resurser, stora elevgrupper och för lite undervisningstid. Men det som verkligen inspirerar är hur lärare, trots begränsningar, hittar sätt att lyfta sina elever.

Samarbete – nyckeln till framgång

Ett centralt tema i studien är vikten av samarbete mellan musiklärare och elevhälsoteam, inklusive specialpedagoger. Flera lärare berättade om positiva erfarenheter av att få stöd i form av råd och strategier. En av lärarna hade dessutom en unik roll som tonårsyogalärare och använde stresshantering för att hjälpa elever i behov av extra stöd. Detta är ett inspirerande exempel på hur samarbeten kan bredda möjligheterna att stötta elever.

Teknikens roll i undervisningen

Digitalisering är en viktig del av dagens skola, och musikämnet är inget undantag. Med digitala verktyg kan elever skapa musik och uttrycka sig på nya sätt. Dock visar studien att tekniska problem kan störa undervisningen, särskilt för elever som behöver en strukturerad och förutsägbar miljö. Att säkerställa fungerande teknik är därför avgörande för att digitaliseringens potential ska kunna utnyttjas fullt ut.

Vad kan vi lära oss?

Studien presenterar flera insikter som kan inspirera fler skolor att förbättra sin undervisning:

1. Mindre elevgrupper: Musiklärare lyfter fram vikten av mindre grupper för att kunna möta varje elevs behov. Detta är något som fler skolor borde satsa på, särskilt i praktiskt-estetiska ämnen.
   
   
2. Flexibla lärmiljöer: Anpassningar i klassrummet, som att skapa lugna miljöer och använda tydliga instruktioner, kan göra stor skillnad för elevernas lärande.
   
   
3. Ökat samarbete med elevhälsan: Att regelbundet samarbeta med specialpedagoger och kuratorer ger lärarna verktyg att hantera olika behov och utmaningar.
   
   
4. Prioritera resurser till musikämnet: Genom att ge musikämnet den tid och de resurser det förtjänar, kan vi lyfta både elevernas prestationer och deras glädje i lärandet.
   
   

Framtiden för anpassningar i skolan

Den här studien visar att extra anpassningar inte bara är en skyldighet – det är en möjlighet att ge varje elev chansen att nå sin fulla potential. Musikundervisningen kan fungera som en modell för hur vi kan tänka i andra ämnen. När vi sätter elevernas behov i centrum och arbetar tillsammans för att möta dem, skapar vi en skola där alla kan växa.

Vad tycker du? Kan vi använda dessa lärdomar i fler ämnen? Hur ser du på möjligheten att göra skolan mer inkluderande? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet! 🎶

Länk :https://www.youtube.com/watch?v=yNFGLlWTZOI&t=2163s

En bra morgon, frisörgelé och fula näsor – och så sängpanik!

Vissa dagar börjar precis som de ska – och andra inte alls som man hade tänkt sig. I morse hade jag planerat att gå upp i tid, göra min gröt och kaffe, och bara njuta av en lugn start på dagen. Men nej, universum hade andra planer.

Jag vaknar av att katten trampar runt på bröstet som om jag är en levande massagebänk. Klockan visar för tidigt, men jag vet att det är lika bra att kliva upp innan jag blir väckt av larmet. Det är då jag upptäcker att min frisörgelé mystiskt nog har förvandlats till en snudd på tom burk med rester av kladd i locket. Varför sparar jag sånt? Och viktigast av allt, varför är det alltid slut när man behöver det?

När jag väl lyckats fixa håret någorlunda (läs: vatten och desperation), börjar nästa utmaning – min näsa bestämmer sig för att ta en "fullspäckad morgon". Ni vet den känslan när det känns som att allt pollen och damm från hela året har bestämt sig för att slå till samtidigt? Full näsa, snörvlande och förstås inget nässpray i sikte. Bara att gilla läget.

Och så var det sängpaniken. När jag sträcker mig efter kläderna snubblar jag över en hög tvätt som jag absolut skulle ha vikt i går kväll. Plötsligt är hela sängen belamrad med kläder, och jag hinner inte fixa det innan jobbet. Ni kan tänka er synen som möter mig ikväll – en säng som är redo att välta mig med dåligt samvete över allt jag skjutit upp.

Men vet ni vad? Trots allt detta blev det en bra morgon ändå. För medan kaffet rann ner i min favoritmugg och gröten stod klar, lyckades jag stjäla en minut att bara sitta ner och tänka: "Det är små kaos som detta som gör livet mänskligt."

Hur startade din morgon? Har du också haft frisörgelédramatik eller sängpanik på sistone? 😊

---

Kvällens hedersuppdrag – Funktionsrättsrådet (KFR)

Ikväll väntar ett hedersuppdrag som känns både viktigt och spännande: att sitta med på Funktionsrättsrådet (KFR). Det är alltid något speciellt att delta i ett möte där vi kan påverka och få fram våra röster i frågor som verkligen betyder något.

På agendan står flera viktiga punkter, men en av de frågor jag verkligen hoppas få svar på gäller frånvarande elever. Hur kan vi tillsammans arbeta för att stötta dem bättre och ge dem förutsättningar att lyckas? Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, och jag ser fram emot att diskutera och lyssna på olika perspektiv.

Så även om dagen började med en aning kaos, slutar den förhoppningsvis med framgångsrika samtal och konkreta lösningar. Håll tummarna för att vi får bra besked och en givande diskussion! 🌟

---

Brister i skolan – Elever får inte det stöd de har rätt till!

 

När jag läste Skolinspektionens senaste rapport kände jag mig både arg och ledsen. Den bekräftar något som jag och många andra har upplevt: att elever inte alltid får det stöd de behöver för att klara av sin skolgång. Det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag själv har dyslexi och vet hur viktigt det är med rätt stöd.

Granskningen, som omfattade 60 skolor, visade att hälften av skolorna inte ger eleverna de lagstadgade två extra timmarna undervisning per vecka. Två timmar som skulle kunna göra enorm skillnad för de elever som behöver hjälp för att hålla jämna steg med sina kamrater. Men istället händer det att dessa timmar helt uteblir eller att undervisningen inte håller måttet.

Skolinspektionen beskriver detta som en allvarlig brist. Och det är svårt att inte hålla med. När skolan inte följer lagen påverkar det inte bara elevernas rättigheter – det skadar också deras framtid. Utan det stöd de har rätt till blir det mycket svårare att klara av skolan och känna sig inkluderad.

Jag tänker på alla de barn och ungdomar som kanske redan känner sig missförstådda eller otillräckliga. Att då också bli nekad den hjälp man har rätt till kan vara förödande. Jag har själv varit där – när man inte får de resurser som behövs och man känner sig som en börda istället för en elev med potential.

Det här är inte bara siffror i en rapport. Det handlar om verkliga människor, riktiga barn, som riskerar att falla mellan stolarna. Det handlar om deras självkänsla, deras framtid, deras rätt att få vara en del av samhället på lika villkor.

Skolinspektionens granskning är en viktig påminnelse om att vi måste göra mer för att se till att skolan verkligen blir en plats där alla kan lyckas. Inte bara de som klarar sig på egen hand, utan också de som behöver lite extra hjälp. För varje elev förtjänar att bli sedd, hörd och stöttad.

Vad kan vi göra åt detta? För det första behöver vi hålla skolor och huvudmän ansvariga. Det handlar om att våga ifrågasätta och ställa krav. För det andra behöver vi prata mer om vikten av anpassningar och extra stöd. När vi lyfter frågan blir det svårare för beslutsfattare att blunda för problemen.

Jag hoppas att vi kan fortsätta kämpa för en skola som verkligen är till för alla. För om inte skolan är inkluderande, vad händer då med resten av samhället? Låt oss börja med att lyssna på Skolinspektionens rapport och kräva förändring. Våra barn och ungdomar förtjänar inget mindre.

"En stillsam kväll i julens ljus

 Godmorgon tisdag

Det blir mycket att göra när jag slutar jobbet idag. Igår hade jag fullt upp. En väninna kom över och vi pratade en stund innan jag fortsatte att städa uthyrningsrummet. Det skulle komma en person som hyr rummet, och jag förberedde allt inför det.

Jag fick också ett sms från apoteket om att hämta ut medicin, så jag ringde dit för säkerhets skull. Tur att jag gjorde det, för de meddelade att jag inte kunde hämta ut det förrän idag. Det känns som att jag jobbar 24/7 hela veckan är det inte lätt att få allt att gå ihop.

Senare på kvällen fick jag en konstig känsla när jag insåg att jag behövde påminna personen som skulle hyra om ytterdörren stänger vid en viss tid på kvällen. Jag har satt en ganska sen tid, men ändå behövde jag förklara igen: "Vad menar du med stängd?" frågade personen. Jag svarade att ytterdörren är låst med ett digitalt lås vid den tiden. Det är egentligen väldigt enkelt, men vissa verkar ändå ha svårt att respektera sådana regler.

Jag tycker det är brist på empati när folk inte kan meddela att de blir sena eller inte kommer alls. Det gör mig frustrerad, särskilt eftersom jag lagt tid och energi på att städa och förbereda rummet. Efter allt stök satte jag mig till slut och kokade lite tomtegröt för att varva ner.

Jag har också börjat plocka fram julen lite smått, vilket ändå gav mig lite glädje och ro. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur svårt många verkar ha med att läsa och förstå enkla instruktioner. Kanske är det något vi alla borde tänka mer på – både att kommunicera tydligt och visa mer respekt för varandras tid.

Slutord för dagen

Nu är dagen snart slut, och jag känner mig både trött och lite lättad. Trots frustrationen över vissa saker som inte gick som planerat, försöker jag fokusera på det som faktiskt blev gjort. Uthyrningsrummet är i ordning, julpyntet börjar komma fram, och jag fick ändå en stund för mig själv med lite tomtegröt.

Det är lätt att fastna i irritation över andras brist på hänsyn, men jag försöker påminna mig själv om att inte låta det förstöra hela dagen. Små stunder av lugn, som när julstämningen börjar sprida sig, är värdefulla.

Nu väntar jag på en ny dag med nya möjligheter. Med lite tur flyter morgondagen på smidigare. Godnatt och tack för idag! ❤️