Vissa dagar börjar precis som de ska – och andra inte alls som man hade tänkt sig. I morse hade jag planerat att gå upp i tid, göra min gröt och kaffe, och bara njuta av en lugn start på dagen. Men nej, universum hade andra planer.
Jag vaknar av att katten trampar runt på bröstet som om jag är en levande massagebänk. Klockan visar för tidigt, men jag vet att det är lika bra att kliva upp innan jag blir väckt av larmet. Det är då jag upptäcker att min frisörgelé mystiskt nog har förvandlats till en snudd på tom burk med rester av kladd i locket. Varför sparar jag sånt? Och viktigast av allt, varför är det alltid slut när man behöver det?
När jag väl lyckats fixa håret någorlunda (läs: vatten och desperation), börjar nästa utmaning – min näsa bestämmer sig för att ta en "fullspäckad morgon". Ni vet den känslan när det känns som att allt pollen och damm från hela året har bestämt sig för att slå till samtidigt? Full näsa, snörvlande och förstås inget nässpray i sikte. Bara att gilla läget.
Och så var det sängpaniken. När jag sträcker mig efter kläderna snubblar jag över en hög tvätt som jag absolut skulle ha vikt i går kväll. Plötsligt är hela sängen belamrad med kläder, och jag hinner inte fixa det innan jobbet. Ni kan tänka er synen som möter mig ikväll – en säng som är redo att välta mig med dåligt samvete över allt jag skjutit upp.
Men vet ni vad? Trots allt detta blev det en bra morgon ändå. För medan kaffet rann ner i min favoritmugg och gröten stod klar, lyckades jag stjäla en minut att bara sitta ner och tänka: "Det är små kaos som detta som gör livet mänskligt."
Hur startade din morgon? Har du också haft frisörgelédramatik eller sängpanik på sistone? 😊
Kvällens hedersuppdrag – Funktionsrättsrådet (KFR)
Ikväll väntar ett hedersuppdrag som känns både viktigt och spännande: att sitta med på Funktionsrättsrådet (KFR). Det är alltid något speciellt att delta i ett möte där vi kan påverka och få fram våra röster i frågor som verkligen betyder något.
På agendan står flera viktiga punkter, men en av de frågor jag verkligen hoppas få svar på gäller frånvarande elever. Hur kan vi tillsammans arbeta för att stötta dem bättre och ge dem förutsättningar att lyckas? Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, och jag ser fram emot att diskutera och lyssna på olika perspektiv.
Så även om dagen började med en aning kaos, slutar den förhoppningsvis med framgångsrika samtal och konkreta lösningar. Håll tummarna för att vi får bra besked och en givande diskussion! 🌟
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar