stollade

Onsdag morgon. Man vet inte vad som händer på jobbet, ingenting vet man. Men det var en intressant dag med föreläsningar och sånt. Det var kul att titta och se hur det ser ut. Det var nere på Innovatum-området. Vi fick gå in på Science center, det var roligt att se vad ungdomarna håller på med! Så fick vi god lunch, och så var vi inne på O2, dom pratade om stresshantering och sånt. Det var inte så mycket nytt, men det var bra påminnelser om att man ska träna och må gott. Man ska gå ut och gå en halvtimme per dag, jag fick lite påminnelser.

 Så jag stollade ju till det för mig innan jag gick ut härifrån, för jag gick åt fel håll! Så jag fick gå tillbaka igen. Så när jag kom till den andra korsningen så var det grävt, så fick jag gå upp en annan väg. Då kom en jobbarkompis och sa ”Hur går du nu?” ”Tyst, säg ingenting” sa jag. ”Ska du ta bussen?” ”Ja, det ska jag göra.” Så är det, man springer runt och gör olika saker. Det är inte roligt.

 Vad gjorde jag sen efter jobbet? Jo, nu är jag ju helt yrvaken här, känner jag mig! Sen åkte jag ner till stan och träffade en gammal granne, och hon kom med en sån fin blomma till mig! Så vi åt pizza och tog oss en öl, och det var en väldigt trevlig kväll, himla roligt! Jag trodde aldrig att jag skulle orka, men det gjorde jag! Och sen satt jag och såg på Bonde söker fru när jag kom hem, och Berg flyttar in. Så dagen gick sin gilla gång.

kvällsmat

Upp på morgonen och iväg till jobbet. Vi satt och fikade lite innan vi startade. Det var en trevlig föreläsning, det var ju via nätet, men det går ju bra ibland att göra såhär. Hon är bra som pratar, det kändes gott. Jag åkte hem bara, och tog det lugnt. På vägen hem smyg jag in köpt mig en smörgås med lax och bireost. mums vad gött var. Jag kände att jag orkar inte göra så mycket, så det var min tisdag. Det är så mycket jag gör på tisdagar: jobbar, går hem, vilar mig.

Jag hade förmågan att klara mig !

 Jag tog  faktiskt bussen ner och satt och lyssnade på boken och hade det allmänt gott. Det var inte så många på bussen. Så gick jag och åt på stan nere i Göteborg. Och jag kunde! Jag hade förmågan att klara mig själv att gå i stora staden och hitta till Taltjänst när dom skulle ha brukarträff! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna hitta i Göteborg! Jag tänkte ”jag känner mig för, jag ser, om dom inte har bytt för många affärer.” Jag kommer ihåg hur man går till Järntorget och så där. Så jag känner mig riktigt helnöjd att jag kunde ta mig från A till Ö!

 Det var bra diskussioner och sådär, men det var ju inte så många från min svårighetsgrad. Det var ju många andra personer som var där, som hade språkstörningar och sånt. Men jag fick ju göra mig hörd och berätta vad jag tycker och vad jag använder dom till och såna saker. Det var en givande eftermiddag.
 Det var nån utredning på gång om vi skulle tillhöra Nu-sjukvården eller inte.
vi är inte sjuk vi har det svårt att Kommunikationsproblem. ad ska vi tillhöra, är det bra att vi ligger under Nu-sjukvården, ska vi ligga under andra myndigheter? Vi får se vad utredningen visar, det är ju så dåligt att det är bara hälften av alla län som har den här hjälpen. Jag tycker det är väldigt synd. Jag tog det väldigt lugnt tillbaka, gick och strosade.

 Så tog jag tåget tillbaka, så tog jag bussen hem inne i stan. Så gick jag hem och gjorde pyttipanna. Jag gick och la mig, och kände mig nöjd över dagen, tillfreds över att jag kunde klara såna här saker, jag trodde inte det, faktiskt! Men jag får lägga in lite mer sen, så får ni ha det så bra!

jag fixar själv

Måndag morgon. Jag håller på och byter bank, man måste se om sina hus för att det ska bli enklare och billigare med allting. Kostnader för bankomatkort och Internet och alltihopa. Så jag var inne och lämnade in papper och gjorde klart det.

 Sen tog jag faktiskt bussen ner och satt och lyssnade på boken och hade det allmänt gott. Det var inte så många på bussen. Så gick jag och åt på stan nere i Göteborg. Och jag kunde! Jag hade förmågan att klara mig själv att gå i stora staden och hitta till Taltjänst när dom skulle ha brukarträff! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna hitta i Göteborg! Jag tänkte ”jag känner mig för, jag ser, om dom inte har bytt för många affärer.” Jag kommer ihåg hur man går till Järntorget och så där. Så jag känner mig riktigt helnöjd att jag kunde ta mig från A till Ö
Det var bra diskussioner och sådär, men det var ju inte så många från min svårighetsgrad. Det var ju många andra personer som var där, som hade språkstörningar och sånt. Men jag fick ju göra mig hörd och berätta vad jag tycker och vad jag använder dom till och såna saker. Det var en givande eftermiddag. Det var nån utredning på gång om vi skulle tillhöra Nu-sjukvården eller inte. Vad ska vi tillhöra, är det bra att vi ligger under Nu-sjukvården, ska vi ligga under andra myndigheter? Vi får se vad utredningen visar, det är ju så dåligt att det är bara hälften av alla län som har den här hjälpen. Jag tycker det är väldigt synd.

 Jag tog det väldigt lugnt tillbaka, gick och strosade. Så tog jag tåget tillbaka, så tog jag bussen hem inne i stan. Så gick jag hem och gjorde pyttipanna. Jag gick och la mig, och kände mig nöjd över dagen, tillfreds över att jag kunde klara såna här saker, jag trodde inte det, faktiskt! Men jag får lägga in lite mer sen, så får ni ha det så bra!

står det nåt med 23

Nu är det söndag – gud va gott det är! När jag titta på min mobil, så står det nåt med 23, jag kan ju inte bara ha sovit en timme, tänkte jag, men när jag titta på klockan så var den kvart över sju-halv åtta. Så jag gick upp och tog mig en Risifrutti och kaffe.

 Jag baka mig en marknadspepparkaka, men jag vet inte hur den blir. Jag funderar på om jag ska gå ner och avboka tvättstugan, för jag tror inte att jag känner för det idag. Jag ska ta det lite lugnt här, för det känns i benen att jag har sprungit och burit mycket grejer här. Det är lite roligt att vara hemma nu, när jag har en ny dammsugare och har dammsugit. Det känns skönt. Så är det. Jag ska ta på mig ett par byxor och sticka er och boka av tvättstugan, jag får flytta fram det. Jag tror inte jag mäktar med det idag, att springa upp och ner. Det blir pass och stress, så det får vara. Ni får ha det så bra!

 Helt plötsligt ringer min telefon, jag trodde aldrig det, det har varit så tyst hela helgen från den här personen. Vi diskuterade, och jag sa till honom ”Köp potatis, så kan vi steka kotletter och göra lite sås och sådär”. Han dök upp, och vi åt middag, och vi hade det allmänt mysigt. Så fick han med sig matlåda till jobbet till dan efter. Sen åt vi marknadspepparkakor och hade det allmänt trevligt. Det var lite roligt att någon kom på besök. Att få värme och kärlek, det kändes väldigt gott. Jag trodde aldrig att jag skulle känna sån här längtan efter en person. Att ha närhet av en person, det känns så skönt, det känns så underbart! Men jag var ju så speedad sen när jag skulle gå och lägga mig, jag orkade inte riktigt att göra det.