Jag tog faktiskt bussen ner och satt och lyssnade på boken och hade det allmänt gott. Det var inte så många på bussen. Så gick jag och åt på stan nere i Göteborg. Och jag kunde! Jag hade förmågan att klara mig själv att gå i stora staden och hitta till Taltjänst när dom skulle ha brukarträff! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna hitta i Göteborg! Jag tänkte ”jag känner mig för, jag ser, om dom inte har bytt för många affärer.” Jag kommer ihåg hur man går till Järntorget och så där. Så jag känner mig riktigt helnöjd att jag kunde ta mig från A till Ö!
Det var bra diskussioner och sådär, men det var ju inte så många från min svårighetsgrad. Det var ju många andra personer som var där, som hade språkstörningar och sånt. Men jag fick ju göra mig hörd och berätta vad jag tycker och vad jag använder dom till och såna saker. Det var en givande eftermiddag.
Det var nån utredning på gång om vi skulle tillhöra Nu-sjukvården eller inte.
vi är inte sjuk vi har det svårt att Kommunikationsproblem. ad ska vi tillhöra, är det bra att vi ligger under Nu-sjukvården, ska vi ligga under andra myndigheter? Vi får se vad utredningen visar, det är ju så dåligt att det är bara hälften av alla län som har den här hjälpen. Jag tycker det är väldigt synd. Jag tog det väldigt lugnt tillbaka, gick och strosade.
Så tog jag tåget tillbaka, så tog jag bussen hem inne i stan. Så gick jag hem och gjorde pyttipanna. Jag gick och la mig, och kände mig nöjd över dagen, tillfreds över att jag kunde klara såna här saker, jag trodde inte det, faktiskt! Men jag får lägga in lite mer sen, så får ni ha det så bra!