Ska baka idag eller inte

Jag vet inte om jag orkar gå ut idag för jag är så nyfiken på min  ljudbok, så in i helskotta! Fastän solen skiner så gott här ute.
”Svart gryning” av Börje och Cilla Björnelid som har gjort ”Springfloden” också, som jag tyckte om. Jag blev sådär lite nyfiken och ville fortsätta och läsa. Men jag tänkte jag skulle faktiskt… jag tog fram assistenten och det får vara det första plusset att fixa i ordning. Jag ska försöka göra lite kanelbullar här idag. Jag ska testa så får jag se. Nu har jag ingen som tjatar på att jag får sullighet och så där. Nu får jag gå och myssla med det också. För imorgon kommer min barndomsvän och jag ser fram emot detta. Det ska bli så roligt att hon kommer hit och hälsar på. Så vi ska försöka och greja lite här. Mina missar saknar sin käre sambo tror jag. De går och letar efter honom.  Men ni får ha det så gott, så ska jag fortsätta att lyssna på min bok.

Jag åkte ner till stan och handla lite granna och då kom IBS:en igång. Det var tur att de hade en ren toalett som jag kunde gå in på, annars hade jag mått dåligt av det. 
Sen åkte jag till affären och handlade lite granna. Jag åkte hem och började baka bullar – jag tvingade mig. Jag gjorde en ny smet emellan. Jag körde den i stavmixen:

100 g smör – det tyckte jag var lite
1 dl socker – för mycket socker
1 ½ dl riven mandelmassa
2 msk kanel

Jag hade nog önskat lite mer smör. Det blev i alla fall 52 bullar! 

Sen prata jag med kontrollanten, hon är lite ledsen för hennes bror har gått bort. Vi sa att vi kunde ta en pizza. Vi tog en promenad bort och sen satt vi och prata några timmar och jag tror att hon blev rätt så nöjd. 

Jag kan inte slita mig från den här ljudboken – varmt rekommenderar!

Tystheten släpper jag nu!

God morgon på er! 
Jag tänker släppa ut en grej som jag tror, men jag får ingen hjälp av vården överhuvudtaget. Jag har IBS. Tror jag har haft det i flera år. Man pratar inte om det här överhuvudtaget. De här akuta besvären man har som kommer plötsligt, man vet inte. Det kanske är fint väder ute och alla andra åker till stranden. Jag får sitta hemma. Jag måste veta var en toalett finns.
Idag är det en sån här dag som jag inte kan gå ut. Jag måste ha närheten av en toalett. Jag skulle göra så mycket hemma, känner mig helt orkeslös, känner mig oåähh! Ärligt talat. Jag har ont i magen, känner mig aptitlös, kan inte äta. Jag får inte behålla maten så det bara rinner rakt igenom mig. Jag tog bara fil i morse och det tog bara en halvtimme så var allt borta. Och så har jag den här tröttheten. Jag har vart på flera läkarbesök och jag får ingen hjälp
ifrån vården. Jag har fått bara något pulver som jag ska ta. Men det är inte alltid man orkar få i sig det här pulvret, man blir spyfärdig.

Jag tänkte bara tala om. På www.1177.se finns det lite om det här. Och allt stämmer ju inte in på mig här, men delvis så gör det, faktiskt. Man kan vara läkare själv, ärligt talat. Jag tänkte bara berätta om mina problem, är det inte det ena så är det det andra. Det känns skit rent ut sagt. Men nu ska jag få hjälp av sambons pojk, vi ska åka och slänga skräp och jag får försöka att följa med. Ja, jag ska försöka, verkligen. Jag tänkte bara att jag skulle berätta vad jag har fått. Det är inte kul. Det har vart superjobbigt. Det är inte alltid det finns närheten till en viss grej.