God morgon torsdag! ☕🍂
I dag vaknar jag med en väldigt fin känsla efter gårdagen.
Föreläsningen blev så himla bra och trevlig! ❤️
Det var verkligen roligt att se engagemanget hos dem som kom. Vi hade deltagare från olika skolor, pedagoger och även en politiker på plats. Det blev bra samtal, frågor och ett genuint intresse för dyslexi.
Det är sådana stunder som gör att allt arbete bakom ett arrangemang känns värt det.
Samtidigt har jag funderat en del på hur svårt det faktiskt kan vara att nå ut.
Inför föreläsningen skickade vi information till många olika skolor och verksamheter. En del svarade inte alls. Vi skickade även pressmeddelanden till medier för att försöka uppmärksamma både föreläsningen och Dyslexiveckan, men fick ingen respons därifrån heller.
Självklart hade jag önskat att fler hade nappat. Dyslexiveckan är viktig. Det är en vecka då vi behöver synas, höras och sprida mer kunskap om dyslexi.
Men jag väljer att se på dem som faktiskt kom. De lyssnade, ställde frågor och visade intresse. Förhoppningsvis tar de med sig något från föreläsningen tillbaka till sina skolor och verksamheter. Då kan kunskapen spridas vidare.
Jag vill också rikta ett stort tack till personalen på Kulturhuset där vi hyrde lokalen. Vi fick ett väldigt fint bemötande och bra hjälp. När man själv försöker hålla ihop många olika delar betyder ett sådant bemötande mycket.
Du ser inte hela bilden
Sedan fick jag läsa en kommentar om att jag inte gör något fysiskt arbete.
Men hur kan någon som bara läser min blogg veta det?
Här på bloggen delar jag vissa delar av mitt liv. Du följer inte med mig under en hel arbetsdag. Du ser inte allt jag gör på jobbet, hemma eller inom föreningslivet.
Du ser inte när material ska hämtas, bäras och köras. Du ser inte när saker ska plockas fram, ordnas och sedan tas undan igen.
Du ser helt enkelt inte hela bilden.
Och allt arbete behöver inte heller vara fysiskt för att ta kraft och energi.
Att läsa och skriva tar mycket energi från mig. Jag har dyslexi och kan behöva lägga mycket koncentration på att läsa information, formulera texter, svara på mejl och försöka få ihop det jag vill säga.
Det som kanske tar några minuter för någon annan kan ta betydligt längre tid för mig.
Att samtidigt arrangera en föreläsning kräver planering och koncentration. Tider ska passa, människor ska kontaktas, material ska ordnas och många saker behöver fungera samtidigt.
Och sedan sitter någon framför sin egen dator eller telefon och skriver att jag inte gör något fysiskt arbete.
Det blir faktiskt lite motsägelsefullt.
När du sitter framför din skärm och skriver kommentaren sitter även du ner och skriver. Men jag skulle aldrig utifrån det påstå att jag vet hur resten av din dag ser ut.
Precis på samma sätt vet du inte hur min dag ser ut.
Det kanske är något vi alla behöver tänka på ibland. Vi ser små delar av andra människors liv, särskilt på internet. Det betyder inte att vi känner till hela deras vardag.
Ett nytt ord jag tar med mig
Från gårdagens föreläsning fick jag också med mig ett nytt ord: ordmobilisering.
Det handlar om att hitta och plocka fram rätt ord när man behöver det.
Det känner jag igen mig i. Jag kan veta precis vad jag menar och ändå stå där och tänka: Vad heter det nu igen?
Ordet finns någonstans där inne, men just i stunden vill det inte komma fram.
Det är intressant att efter alla dessa år fortfarande få nya ord och förklaringar till sådant som jag själv upplever.
Det är också en av anledningarna till att Dyslexiveckan och sådana här föreläsningar behövs. Vi kan alltid lära oss något nytt – om dyslexi, om andra människor och ibland även om oss själva.
Så när jag summerar gårdagen tänker jag inte på det som inte blev av eller på negativa kommentarer.
Jag tänker på människorna som faktiskt kom.
På engagemanget.
På frågorna och samtalen.
På det fina bemötandet.
Och på känslan av att vi faktiskt gjorde något för att sprida mer kunskap om dyslexi.
Två steg framåt, ett steg bakåt – men fortfarande framåt. ❤️
Det är den känslan jag tar med mig in i den här torsdagen.
Ha en riktigt fin torsdag! 🍂❤️
##
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar