Ingen sovmorgon i dag. Klockan ringde alldeles för tidigt och jag kände direkt att kroppen inte riktigt höll med om planen. Jag låg kvar några minuter och funderade på livet, täcket och varför lördagar ibland kan kännas som en måndag. Till slut var det dock bara att acceptera situationen och stiga upp.
Det var mörkt och tyst i huset. Jag gick runt lite halvsömnig och försökte vakna till. Först blev det kaffe – utan kaffe fungerar jag ungefär som en mobiltelefon med två procent batteri. Sakta men säkert började jag vakna och hjärnan kom också igång, om än i lugn takt. För säkerhets skull tog jag dessutom med mig en kopp kaffe på resan.
Anledningen till den tidiga morgonen var att jag skulle åka in till storstaden för ett möte. Bara ordet möte på en lördag kan få vem som helst att sucka lite. Samtidigt kan det vara skönt att komma iväg och göra något annat än att bara sitta hemma.
När jag väl kom ut och började resan in mot staden kändes det faktiskt ganska bra. Luften var frisk och morgonen hade den där speciella känslan som bara finns tidigt på dagen, när nästan alla andra fortfarande sover. Vägarna var lugna och allt kändes stilla.
På vägen hann jag tänka på lite av varje: vad dagen skulle bjuda på, hur mötet skulle gå och om jag skulle vara tillräckligt vaken för att säga något klokt. Ibland känns det nästan som om hjärnan vaknar först när man är på väg någonstans.
När jag kom fram var storstaden redan i full gång. Människor överallt, bilar, ljud och ett högre tempo. Kontrasten mot lugnet hemma är tydlig. Ibland känns det nästan som att kliva in i en helt annan värld där allt går lite snabbare.
Nu återstår mötet och jag hoppas att allt går bra. Förhoppningsvis flyter det på utan krångel. När det är över tänker jag nog ta en liten paus – kanske köpa något gott eller bara sätta mig en stund och ta det lugnt innan jag åker hem igen.
En sak är i alla fall säker: när jag kommer hem senare tänker jag njuta av resten av lördagen. Kanske tar jag det lugnt, kanske hittar jag på något roligt, eller så slappnar jag helt enkelt av.
Det är ibland märkligt hur vissa saker skrivs på olika platser. Jag märker till exempel att en del skriver om TikTok i kommentarerna här på bloggen. Här finns ju möjligheten att vara anonym, vilket kanske gör att vissa vågar uttrycka sig mer öppet. På TikTok är det däremot inte anonymt på samma sätt, eftersom man är inloggad med sitt konto. Kanske är det därför vissa väljer att skriva sina tankar här i kommentarerna i stället för där. Det är intressant hur människor ibland väljer olika platser för vad de vill säga och dela.
Vi får se vad dagen har att bjuda på. Lördagar kan ju ibland överraska.
Avslutningsvis vill jag också uppmana alla att visa hänsyn och respekt här på bloggen. Var vänliga mot varandra.
8 kommentarer:
Tog du bilen dit då eller tåg.
Du får ju asmycket skit på tiktok. Folk gör ju memes av dig, driver osv. Här ställer folk frågor som du aldrig kan svara på.
// Gustav
Jag åkte tåg och buss till mötet. När jag kom hem fick jag skjuts från tågstationen.
Saklig diskussion är alltid välkommen, men håll gärna en respektfull ton
Den här typen av kommentar är ganska typisk troll-kommentar. De vill ofta få uppmärksamhet.
Ofta är det bäst att inte publicera den alls.
Om du vill kan jag också hjälpa dig läsa mellan raderna i kommentarerna du fick – de följer faktiskt ett ganska typiskt mönster från samma typ av kommentator.
Du är ju så sjukt grinig och otrevlig. Då får man inga läsare.
Men DU läser ju min blogg, du älskar tydligt att läsa min blogg. Hur sjukt är inte det? Vad är det för fel dig? Prata med en terapeut istället.
Du ser! Så som du svarar skvallrar om en otrevlig person. Du går själv till personangrepp istället för att faktiskt försöka förstå hur du uppfattas av väääldigt många dvs otrevlig konfliktsökande surmule. Kanske du som behöver psykolog för dina attitydsproblem, bitterhet, avundsjuka mm. Och psykolog är inget fel att gå till, sättet du skriver det på visar en ganska omogen barnslig sida där man använder psykisk ohälsa som något fult. Väx upp! Det är 2026 nu.
/Frida
Frida, det är nästan lite komiskt att du skriver en hel föreläsning om dålig ton och personangrepp, samtidigt som din egen kommentar mest består av just personliga påhopp.
Du verkar väldigt säker på att kunna analysera min personlighet utifrån en kommentar på internet, men undviker fortfarande att bemöta själva sakfrågan. Det är ett ganska tydligt sätt att slippa diskutera det som faktiskt skrevs.
Vill du diskutera på riktigt är du välkommen att hålla dig till ämnet. Annars blir det mest en moralpredikan som motsäger sig själv.
Skicka en kommentar