En dag i köket och hjärtat lite lättare

God morgon lördag ☀️

I dag fick det bli en lugnare start på dagen med lite sovmorgon, och det var verkligen precis vad jag behövde. Kroppen känns fortfarande trött och energin har inte riktigt velat infinna sig, men ibland får man helt enkelt acceptera sådana dagar och försöka göra det bästa av dem ändå. Ju äldre man blir, desto mer inser man kanske hur viktigt det är att lyssna på kroppen och förstå att man inte alltid måste vara på topp för att dagen ändå ska kunna bli bra.

Och precis så blev det faktiskt i dag.

Trots att jag känt mig ganska orkeslös så har jag ändå fått väldigt mycket gjort, och det ger en speciell känsla av både lättnad och stolthet. När jag väl kom igång i köket så gick det nästan av bara farten, och det är något särskilt med just matlagning som ändå ger ett lugn mitt i allt. Att få stå där och förbereda, planera och laga mat ger en känsla av ordning och omsorg, och det är något jag verkligen uppskattar.

I kväll ska vi bjuda på middag, och det känns alltid lika mysigt att få duka fram något gott och samla människor runt bordet. Det är något så fint i det där enkla, att få umgås över en måltid och skapa en varm stund tillsammans. På menyn blir det fläskfilé med klyftpotatis och en kall sås gjord på majonnäs, Philadelphia, vitlöksost och lite grönt till. Det är en enkel men väldigt god middag som känns både hemlagad, uppskattad och alldeles lagom när man vill bjuda på något gott utan att det behöver vara alltför komplicerat.

När jag ändå hade köket igång passade jag också på att göra betydligt mer än bara middagen, och det känns alltid så skönt efteråt. Blandfärsen räckte till både köttbullar och köttfärssås, och dessutom gjorde jag en lunchlåda lasagne. Det är verkligen en sådan där vardaglig känsla som jag uppskattar mycket, när man använder tiden klokt och får saker gjorda som faktiskt underlättar livet längre fram. Det behöver inte vara perfekt för att det ska kännas bra, och just det försöker jag påminna mig själv om lite oftare.

Nu känns det extra skönt att veta att jag har mat färdig för flera dagar framåt, och det ger en sådan där lugn känsla inombords som man verkligen behöver i vardagen. Jag kan nu jobba i fyra dagar och veta att det redan finns härliga lunchlådor klara, och det gör faktiskt mer skillnad än man ibland tänker på. Att slippa fundera varje kväll på vad man ska laga eller ta med sig nästa dag är en sådan liten sak som ändå gör livet mycket enklare och mindre stressigt.

Sedan får man ju också vara ärlig och säga att allt detta förstås kommer med ett pris, och i dag stavas det priset disk. Köket ser ut som att det varit fullt krig där inne, och disken har verkligen vuxit i takt med allt som lagats. Men i dag väljer jag ändå att försöka se det med lite mildare ögon, för mycket disk betyder trots allt ofta att något faktiskt har blivit gjort. Det betyder att hemmet har levt, att något gott har lagats och att dagen har fyllts med sådant som faktiskt betyder något.

Det är så lätt att känna sig otillräcklig de dagar då kroppen inte riktigt vill vara med, men i dag försöker jag verkligen påminna mig själv om att även trötta dagar kan bli fina dagar. Man behöver inte prestera på topp för att ändå få känna sig nöjd, och man måste inte orka allt för att det man faktiskt gör ska vara tillräckligt. Ibland räcker det långt att bara fortsätta lite försiktigt, lite i taget, och låta de små sakerna få vara stora nog.

Och just i dag känner jag faktiskt mig både nöjd, tacksam och lite stolt. Inte för att allt blev perfekt, och inte för att jag känt mig särskilt pigg, utan för att jag gjorde det jag orkade och det blev ändå ganska mycket till slut. Det är en fin känsla att få bära med sig in i kvällen.

Nu hoppas jag på en riktigt fin kväll med god mat, trevligt sällskap, levande ljus, lugn och den där sköna känslan av att få landa lite efter en dag som ändå blev mer innehållsrik än jag först trodde.

Önskar er en riktigt fin lördag 🤍 Ta hand om er, vila när ni behöver och glöm inte att uppskatta de små framstegen i vardagen.

---