Morgonen inleddes under mindre gynnsamma omständigheter. Efter ett sent arbetspass under natten väcktes jag av att hunden skällde, vilket bidrog till en påtaglig trötthet och en känsla av att dagen startade innan kroppen riktigt hunnit återhämta sig.
Samma morgon fick jag även besök av en hantverkare som skulle kontrollera ventilationen i lägenheten. Bakgrunden till detta är återkommande problem med att brandlarmet aktiveras i samband med matlagning, vilket inte bara orsakar stress för mig utan även stör grannarna. Vid mätningen konstaterades att lufttrycket låg på 85, medan rekommenderad nivå är 100. Detta indikerar att ventilationssystemet inte fungerar optimalt.
En otillräcklig ventilation innebär att matos, ånga och rök inte förs bort i tillräcklig utsträckning, vilket gör att partiklar stannar kvar i köksmiljön under längre tid. Det ökar i sin tur sannolikheten för att brandlarmet reagerar, även vid normal matlagning. Problemet är således inte subjektivt upplevt, utan har en teknisk förklaring.
Det finns flera tänkbara orsaker till att luftflödet endast når cirka 85 % av den förväntade nivån. Bland de vanligaste återfinns smutsiga eller igensatta ventiler, förorenade filter och ventilationskanaler, otillräcklig drift i fastighetens fläktsystem, felaktig injustering av spjäll och ventiler samt förändringar i undertrycket, exempelvis om ventiler blockerats i någon del av fastigheten. Sammantaget pekar detta på ett systemfel som kräver åtgärd, snarare än ett enskilt tillfälligt problem.
Parallellt med detta vill jag också lyfta en annan aspekt – den återkommande tonen i vissa kommentarer jag möter. Fotograferingen vid operan ägde rum efter föreställningen och skedde i enlighet med de ramar som fanns. Trots detta fortsätter ifrågasättanden och antaganden, ofta formulerade som om skribenterna har full insyn i min vardag och mina arbetsvillkor.
I nuläget befinner jag mig på arbetet och kommer att arbeta ytterligare några timmar innan jag återvänder hem för att ta hand om hushållet och katten samt påbörja förberedelser inför en kommande resa. Det återstår endast en vecka av arbete innan en period av ledighet, vilket jag ser fram emot – inte minst för möjligheten att återhämta mig och ägna tid åt hemmet.
Samtidigt vill jag framföra en tydlig uppmaning: tonen i kommentarsfältet behöver förändras. Upprepade, kritiska och ibland personligt riktade inlägg riskerar att skapa en miljö som är svår att hantera. Om utvecklingen fortsätter i samma riktning kommer jag att överväga att stänga kommentarsfältet helt.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns en människa bakom varje publicering – någon som läser, reagerar och påverkas av det som skrivs. Antaganden om min person, min arbetssituation eller mina rutiner saknar ofta grund och bidrar inte till en konstruktiv dialog.
Respekt, eftertanke och ansvar i kommunikationen borde vara självklara utgångspunkter i det offentliga samtalet, oavsett plattform. När dessa saknas blir resultatet inte bara sårande, utan också ett uttryck för en alltmer egenfokuserad och ansvarsförskjutande kommunikationskultur.
Här behöver en gräns dras. Nu räcker det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar