Ännu en helg
Det är lördag, och tankarna dröjer sig kvar vid gårdagen.
Helgen har varit fylld av många extra timmar och en fin spridning av sång. Besöken på företag och sjukhem gav musiken utrymme att landa i miljöer som annars ofta är stillsamma. I mötena uppstår något särskilt – igenkänning, närvaro och värme. Blickar som bär minnen, och små ögonblick av stilla glädje. Sången blir ett gemensamt språk när orden inte riktigt räcker till.
Samtidigt påminde kroppen om sina gränser. Luften var tung och svår, och andningen påverkades direkt. Astman gjorde sig påmind, och det krävdes både ordinarie och akuta mediciner för att få viss lindring. Natten blev orolig, sömnen lätt, och kroppen fortsatte arbeta när den egentligen behövde vila.
Det är i sådana stunder balansen blir tydlig – mellan viljan att ge och behovet av att ta hand om sig själv. Mycket ryms samtidigt, både det som bär och det som tar kraft.
Nu återstår några dagar till nästa steg. På onsdag väntar julkonsert, med förberedelser som fortsätter i lugn takt. Repetitioner, planering och att varsamt samla den energi som finns. Musiken finns där som en stadig följeslagare, även när tempot behöver sänkas.
Och bortom allt detta finns en stilla längtan efter ledighet. Tid för återhämtning, för vila utan krav. Kanske en bra ljudbok, en stund av ro, och utrymme att bara vara.
Allt får ta sin tid.
4 kommentarer:
Du gillar mest att vila och pusta ut och landa i dig själv.
Det är ju aldrig något som är bra för dig.
Vila och återhämtning är en förutsättning, inte ett tecken på svaghet. Att påstå att inget någonsin är bra för mig säger mer om tolkningen än om verkligheten.
Men mycket av dig själv avslöjar du ju. Slarvar med räkningar, slitit hemma, fel på maten osv. Du låter inte som en genuint fin person som ställer upp för någon eller sätter någon före dig själv. Bitter på allt och avundsjuk på alla och sånt sätter sig i utseendet. Det mesta av vår personlighet syns i ögonen och hur vi rör oss och pratar. Du har ett stort behov av att synas, tar gärna åt dig äran av vad andra gör. Så får man inga vänner, man blir ständigt bortvald. Folk orkar generellt inte med bittra och sura människor.
Det finns också många som sliter i det tysta utan att hävda sig. Dom är dom riktiga hjältarna i samhället.
Skicka en kommentar