2025 efter Neato: När appar styr bort fungerande hjälpmedel
Det är söndag och dags att åka hem efter att ha hjälpt en vän. Tröttheten handlar inte enbart om fysisk utmattning, utan också om en växande frustration över den teknik som omger oss. Många produkter marknadsförs som lösningar som ska förenkla vardagen, men visar sig i praktiken ha en begränsad livslängd.
Ofta är det inte själva apparaten som slutar fungera, utan den tillhörande appen. När tillverkaren upphör med uppdateringar eller support försvinner centrala funktioner, trots att produkten i sig fortfarande är fullt användbar. När appen läggs ned nu, 2025, försvinner funktioner trots att produkten fortfarande fungerar. Resultatet blir att fungerande teknik görs obrukbar genom mjukvaruberoende snarare än tekniska fel.
Robotdammsugare från Neato är ett tydligt exempel. För många fungerar de som ett viktigt hjälpmedel, särskilt i hem där fukt och damm påverkar inomhusmiljön. Den här har varit en mycket bra produkt. För personer med astma, som inte tål fukt och damm, har den varit ett viktigt hjälpmedel. För personer med astma kan regelbunden och automatiserad städning minska besvär och bidra till förbättrad livskvalitet. När tekniken fungerar fyller den ett reellt och konkret behov.
Just därför väcker utvecklingen oro när grundläggande funktioner görs helt beroende av externa tjänster och appar. När styrningen flyttas från själva apparaten till mjukvara och serviceplattformar riskerar användaren att förlora kontrollen. Hjälpmedel som fungerar fysiskt kan begränsas eller sluta fungera, inte på grund av slitage, utan till följd av affärsbeslut.
Det är i detta sammanhang som bitterheten växer fram. Den handlar inte om motstånd mot teknik eller utveckling i sig, utan om återkommande erfarenheter av att system utformas utan hänsyn till långsiktiga behov. När användaren gång på gång tvingas anpassa sig till lösningar som tas bort, förändras eller stängs ned, skapas en känsla av maktlöshet. Bitterheten blir ett resultat av att beroendet ökar, samtidigt som kontrollen minskar.
I grunden handlar detta om ansvar. När teknik görs nödvändig för vardag och hälsa måste den också vara långsiktig, tillförlitlig och möjlig att använda utan beroende av tillfälliga tjänster. Annars riskerar det som marknadsförs som smarta lösningar att i stället bli ännu ett hinder.
Varför ska användaren tvingas lägga tiotusentals kronor på en ny produkt, när den gamla fortfarande fungerar fullt ut – men görs obrukbar av en app, en tjänst eller ett affärsbeslut?
När mjukvara och appar används för att göra fullt fungerande produkter obrukbara handlar det inte om teknik, utan om bristande ansvar, konsumentskydd och tillgänglighet – och det måste regleras.
8 kommentarer:
Du har allt digitalt t.o.m dammsugaren. Allt verkar strula. Du får göra som alla andra och ta fram dammsugaren och moppen. Men du är väl för lat och bekväm för detta
---
Kommentaren missar poängen. Texten handlar inte om lathet eller ovilja att städa, utan om teknik som görs onödigt kortlivad genom mjukvaruberoende. När fungerande produkter blir obrukbara på grund av appar eller nedlagda tjänster är det ett strukturellt problem, inte ett individuellt bekvämlighetsval. För många fungerar vissa tekniska hjälpmedel dessutom som stöd i vardagen, inte som ersättning för ansvar eller arbetsinsats.
---
Herregud du skyller allt på stöd. Hör du inte hur du själv låter? Ber du grannen sätta på kranen också när du behöver vatten? Du vill göra så lite som möjligt stå för det istället! Allt annat blir bara pinsamt när du bortförklarar dig. Dessutom verkar du ju inte förstå teknik då allt som hamnar i dina händer går sönder.
Den här kommentaren handlar inte om textens innehåll, utan om att nedvärdera. Inlägget beskriver ett samhällsproblem där fungerande teknik görs obrukbar genom mjukvaruberoende och affärsbeslut. Det är en fråga om hållbarhet, ansvar och tillgänglighet – inte om personlig bekvämlighet eller att ”göra så lite som möjligt”.
Att avfärda saklig kritik genom personangrepp bidrar inte till diskussionen. Vill man delta är det rimligt att bemöta argumenten i texten, inte tillskriva skribenten egenskaper eller motiv som inte diskuteras.
Vad finns ens att diskutera? Dina prylar du är besatt i för att slippa röra ett finger? Vad kräver du för svar? Att det är synd om dig? Dina AI texter skapar ickefrågor som inte är viktiga för någon än du själv. Sånt hade du lärt dig på högskolan där man jobbar med att plocka ut viktig info ur sammanhang som berör alla. Ingen kan relatera till dina problem vilket märks tydligt här på bloggen.
Du tittar fel busstabeller, trycker fel på knappar så dom går sönder. Problemet är du och ingen annans. Alla ser det men du fortsätter skylla på dom som inte bär något ansvar. Surtant.
---
Kommentarsfältet har nu lämnat sakfrågan helt. Inlägget handlar om teknikberoende, hållbarhet och ansvar när fungerande produkter görs obrukbara genom mjukvara och affärsbeslut. Det är ett välkänt samhällsproblem som diskuteras brett, även inom forskning, konsumenträtt och tillgänglighetsarbete.
Personangrepp, spekulationer om motiv, intelligens eller karaktär bidrar inte till någon diskussion. De säger ingenting om textens innehåll och kommer därför inte bemötas vidare.
Den som vill delta är välkommen att diskutera **frågan som lyfts**:
hur långsiktigt ansvar ska se ut när teknik blir en förutsättning i vardag och hälsa.
Övriga kommentarer hör inte hemma här.
---
I vilken diskussion? Bra skrivet anonym! Du sätter spiken i kistan.
Skicka en kommentar