Onsdagstankar från tangentbordet
Vad ska jag egentligen skriva ner från mitt tangentbord idag, med ord som ingen kan vända emot mig? Ibland känns det som att tankarna far åt alla håll, men just därför är det skönt att få skriva av sig och sortera lite i huvudet. Det är som att orden hjälper mig att hitta en lugnare rytm, även när mycket snurrar samtidigt. Nu kickar vi i gång onsdagen, och jag hoppas verkligen att den blir lite lugnare än de senaste dagarna.
Jag måste komma ihåg att titta i min almanacka senare – ibland känns den som min livlina för att inte tappa bort mig i allt som ska göras. Det är märkligt hur en enkel almanacka kan betyda så mycket. När livet rullar på i högt tempo blir strukturen viktig, nästan som ett ankare.
Till lunch hade jag en matlåda från frysen: kyckling i crème fraîche med smak av dragon och vitlök. En riktigt god rätt som både värmer och ger energi. Det är skönt att öppna frysen och veta att det finns något hemlagat där inne. Att frysa in ris tillsammans med kycklingen är perfekt – då har man allt i ett. Däremot lagade jag cowboysoppa med potatis häromdagen, och det blev en påminnelse om att potatis inte är frysvänligt. Den blir mjölig och konstig när man tinar den igen. Lärdom: vissa maträtter är helt enkelt gjorda för att ätas direkt.
Känner ni också att det blir mycket i slutet av november och december? Jag märker det verkligen – både hemma, i föreningslivet och i arbetslivet. Det är som om alla trådar ska knytas ihop samtidigt, alla möten ska hinnas med, och samtidigt vill man skapa lite lugn inför julen. Det är en intensiv period, men också en tid fylld av små glimtar av gemenskap och förväntan.
En kopp kaffe, några djupa andetag – och sedan är det bara att köra vidare.
Onsdag, visa mig vad du går för.
I eftermiddag ska jag dessutom ta bort nagellacket på händerna. Små saker, men ändå sådant som gör att man känner sig lite mer i ordning. Det är fint att kunna ta hand om sig själv i det lilla, även när det händer mycket runt omkring.
Och någonstans mitt i allt försöker jag hitta de där korta stunderna av stillhet – några minuter vid tangentbordet, en varm kopp kaffe eller bara en lugn sekund ute i den friska luften. Det är sådant som gör att man orkar vidare, även när kalendern känns välfylld.
12 kommentarer:
Nya dyra naglar är viktigt om man vill synas.
AI gör bloggen sjukt tråkig. Bara rabblade av ointressant fakta.
Den här texten somnar man till. AI fakta. Förstår att AI ses som fusk och att många högskolor förbjuder det. Det är som du kopierar från googel och låtsas att du ligger bakom allt. Lär dig skriv istället. Många med dyslexi får den bästa träningen via övningar att skriva. Inte kopiera och klistra in texter som du själv inte fullt har skapat.
Du måste ha gott om tid när du kan sitta och lägga ner en massa tid på en digitala almanacka.
Jag ser att det finns många åsikter här, och det är helt okej att tycka olika. Men jag vill förtydliga några saker: jag använder AI som ett verktyg – precis som andra använder stavningsprogram eller talsyntes – för att få stöd i mitt skrivande på grund av mina läs- och skrivsvårigheter. Texterna är fortfarande mina tankar, mina upplevelser och min röst.
Bloggen är ett personligt projekt och inget ska läsas som perfekta rapporter eller ansökningar. Jag skriver om det som ingår i min vardag, oavsett om det handlar om naglar, almanackor eller livet på jobbet.
Jag uppskattar konstruktiv feedback, men personliga påhopp eller nedsättande kommentarer om vare sig mig eller hur jag skriver hör inte hemma här. Jag ber om en respektfull ton i kommentarsfältet
Gör den personlig då och inte som en tråkig värdelös avhandling med onödigt svammel lyssna på dina läsare dom orkar inte höra. Och nej AI text är inte din text, vem som helst kan låna den pga att du inte har ensamrätt om en sådan text.
Beror iofs på vem dom sitter.
Tack för din kommentar. Jag förstår att alla texter inte faller alla i smaken, och det är helt okej. Jag skriver på mitt sätt, utifrån mina tankar, min vardag och mina erfarenheter. För mig är skrivandet både en bearbetning och ett sätt att nå ut till andra som kan känna igen sig.
När jag använder hjälpmedel, oavsett om det är stavningskontroll eller AI, är det fortfarande mina ord, mina upplevelser och min röst som ligger bakom. Jag skriver alltid med mitt eget perspektiv som grund.
Alla är fria att tycka till, men jag fortsätter skriva på mitt sätt – för det är så min blogg blir äkta för mig och för de läsare som uppskattar den.
Finns det ens bevis på någon som uppskattar den? Ser inte en enda.
Skriv med stavningskontroll. Då blir det din text. AI blir en tråkig lång och akademisk novell som inte speglar dig ett dugg. Detta har många läsare påpekat men du fortsätter iaf. Egoistiskt.
"Att be AI skriva en text till dig ger dig inte upphovsrätt till texten. Om du använder AI-bilder, texter eller musik, tänk på att du kanske inte kan hindra andra från att använda samma innehåll." Så säger chatt gpt. Så din text kan flera låna. Vilket i sig är ett bevis på att AI text är opersonlig.
Vad är det för fullt katt i hörnet på din blogg. Ser ju sönderavlad ut stackarn. Dom där katterna kan knappt andas. Bara det är en djuravel man inte borde stödja? Varför ger göder man en sån industri? Det av nått är både egoistisk och elakt.
Skicka en kommentar