Min röst, mitt sätt
.
Imorse valde jag att hoppa över träningen. Tröttheten låg tungt över mig, och morgonkylan hjälpte inte direkt. Ibland måste man lyssna på kroppen och ge sig själv utrymme att andas, även när rutinerna säger något annat. Kanske var det inte så konstigt att jag var så trött — igår hade vi öppet hus på jobbet. Det blev en lång dag fylld av samtal, presentationer och möten med människor. När jag till slut kom hem var det sent, och både kroppen och huvudet kändes överfulla. Samtidigt finns det något fint i att få visa vad vi gör och möta dem som är nyfikna.
Men något annat har gnagt i mig länge. Jag är trött på att höra kommentarer som påstår att mina texter inte skulle vara mina egna, eller att de är skrivna av AI. Det är inte bara fel – det är nedvärderande. Jag använder de verktyg jag behöver för att kunna uttrycka mig: jag pratar in mina texter via Google Drive och iPhonens mikrofon, och jag lyssnar på dem med talsyntes. Det är mitt sätt att skriva. Mitt sätt att göra min röst hörd.
Att ifrågasätta det är att ifrågasätta min rätt att uttrycka mig. Menar ni verkligen att människor med läs- och skrivsvårigheter inte skulle ha samma rätt att skriva, blogga och dela sina tankar? För mig är det en djupt beklämmande inställning. Vi som har svårt med språket behöver fler vägar in, inte färre. Vi behöver stöd – inte misstro. Den diskussionen är jag klar med.
Idag ska jag vara med i ett digitalt möte. Det handlar visserligen om att registrera sig och fylla i ett formulär, men för mig är det mer än så. Det är ett sätt att delta, påverka och representera oss som ofta hamnar utanför när system och information inte är anpassade för alla. Det känns meningsfullt att få bidra med mina erfarenheter och stå upp för oss med dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter.
Så här sitter jag nu – fortfarande trött, lite frusen, men ändå hoppfull. Varje gång jag använder min röst, på mitt sätt, blir världen lite mer tillgänglig. Och det tänker jag fortsätta med.
6 kommentarer:
Fast du kan ju inte gå emot bestämmelser dvs AI text är inget du har ensamrätt om, det är bara att googla. Och det är förbjudet att tex använda AI på högskoleprov och inlämning eftersom det är fusk. Du kan ju stå i din värld och hävda att du äger dina AI texter men du har faktiskt fel.
Du har själv sagt att du skriver med hjälp av AI. På flera ställen i kommentarerna har du gått ut med det.
Och AI rättar till texten. Om det var ett godkända hjälpmedel så hade det används på universitet också men det är förbjudet eftersom det anses vara fusk.
Så här skriver SKOLVERKET. " Många lärare upplever att tekniken medför risker. De beskriver ökat fusk, oreflekterad användning av AI och att elever blir mindre självständiga i sitt lärande. Ett återkommande problem är att elever ibland inte förstår de svar eller texter som AI genererar, vilket kan försvåra inlärningen."
Såg den borttagna texten i början med träningen på morgonen. Verkar som du hittar på texterna för att allt ska se bra ut. Det stämmer inte. Svårt att tro att du åker och tränar före jobbet när du har svårt att hinna till bussen på morgonen.
Mitt svar:
Jag vill klargöra en sak som verkar ha blandats ihop flera gånger här i kommentarerna:
Jag använder inga AI-verktyg för att skriva mina texter.
Det jag använder är röstinmatning och talsyntes, alltså hjälpmedel som är fullt godkända och rekommenderade för personer med läs- och skrivsvårigheter. De är inte AI-textgeneratorer. De skapar inga meningar åt mig. De skriver bara ner det jag säger — med mina ord, min röst och mina tankar.
Det är exakt samma princip som att en person utan dyslexi använder ett tangentbord.
Att jämföra det med att använda AI på högskoleprov eller inlämningsuppgifter är helt fel. Där handlar det om att låta en modell skapa innehåll åt en. Det är fusk. Det jag gör är att använda hjälpmedel för att kunna skriva själv. Det är en stor skillnad, och den skillnaden är också välkänd inom både skola, arbetsliv och hos Dyslexiförbundet.
När det gäller Skolverkets citat vill jag bara säga: Ja, AI kan missbrukas — men de syftar på elever som låter AI skriva uppgifter åt dem. Det är något helt annat än att använda röst-till-text eller talsyntes för att göra sin egen text mer tillgänglig.
Och angående min vardag: Bara för att jag har läs- och skrivsvårigheter betyder det inte att någon annan kan avgöra hur mina morgnar ser ut eller vad jag hinner eller inte hinner. Alla som lever med dyslexi vet att livet inte är så svartvitt.
Jag berättar om min vardag som jag upplever den, och mina texter kommer från mig — även om jag använder verktyg som hjälper mig att få ut orden.
Skicka en kommentar