God morgon.
Ursäkta mig, men får inte jag uttrycka mig i sociala medier med hjälp av AI? Den frågan känns allt mer relevant efter kommentarerna jag såg igår. Här sitter jag, nyduschad, och talar in min text via telefonens tal-till-text-funktion innan jag sparar den i min Drive. Jag använder min iPhones tillgänglighetsverktyg för att kunna prata direkt in i dokumentet — för just dessa funktioner gör det möjligt för mig att uttrycka mig fritt och utan hinder.
När jag läser vissa kommentarer känns det som att många missar poängen. Jag ska inte tillbaka till skolan, jag ska inte plugga på högskola och jag försöker inte uppfylla några utbildningskrav. För mig handlar detta om något helt annat: att kunna delta i sociala medier, skriva mejl som andra kan ta till sig och kommunicera på ett sätt som faktiskt är tillgängligt för mig.
Det är här AI kommer in. Inte som en ersättning för min röst — utan som en förlängning av den. Det här handlar inte om utbildning. Det handlar om tillgänglighet.
Jag är en vuxen människa med ett vuxet liv. Jag arbetar, tar ansvar och deltar i samhället. Och precis som många andra vuxna med läs- och skrivsvårigheter använder jag de verktyg som gör vardagen enklare och min kommunikation möjlig. Jag återvänder ofta till mina texter i Drive. Jag lyssnar igenom dem, lyssnar om, bearbetar och bygger om formuleringarna tills orden bär min röst. Det är min metod och mitt sätt att ta makten över mitt eget språk.
Att några reagerar negativt på att jag använder AI säger mer om samhällets attityder till tillgänglighet än om mig. Dyslexi försvinner inte bara för att man blir vuxen. Ändå verkar många tro att hjälpmedel bara hör skolan till, som om behovet skulle ta slut vid studenten.
Jag vill visa att man kan vara vuxen, yrkesverksam och självständig — och ändå behöva stöd för att uttrycka sig. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom är det kombinationen som skapar jämlikhet. På min blogg, Gullans svårigheter med Dyslexi, försöker jag synliggöra just det. Läs- och skrivsvårigheter stannar inte i barndomen. De följer med in i arbetslivet, i vardagsadministrationen, i kontakten med myndigheter och i sociala medier. Språket finns där hela tiden — därför måste det också vara tillgängligt för oss som använder det på andra sätt.
Nu börjar jag min fredag i biblioteket och uppehållsrummet — en varm, trivsam miljö där elever ritar, läser, spelar spel och jobbar vid sina datorer. Jag trivs där. Senare ska jag fika med en gammal kollega, prata ikapp och bara ha det trevligt. Ikväll kommer en nära vän hem till mig. Vi ska laga något gott och starta helgen med lugn och närhet.
Och mitt i allt detta fortsätter min process. Jag talar och AI lyssnar. Jag skriver och AI förfinar. Jag uttrycker mig — och AI hjälper mig att göra min röst tydlig.
Min röst är min. Min metod är min. Min rätt är självklar. Jag använder inte AI för att diskutera skola eller högskola. Jag använder det för att kunna uttrycka mig — som den vuxna person jag är. Jag behöver inte försvara det inför någon.
Tillgänglighet är inte ett undantag. Det är en rättighet. Och jag tänker fortsätta använda de verktyg som får mig att växa, skriva och bli förstådd.
Det här är min berättelse. Och jag tänker fortsätta skriva den — på mitt sätt.
22 kommentarer:
Så här skriver SKOLVERKET. " Många lärare upplever att tekniken medför risker. De beskriver ökat fusk, oreflekterad användning av AI och att elever blir mindre självständiga i sitt lärande. Ett återkommande problem är att elever ibland inte förstår de svar eller texter som AI genererar, vilket kan försvåra inlärningen."
Man får ha vilka åsikter man vill. Jag förlitar mig på Skolverket och utbildade lärares reflektioner när det kommer till AI i studier.
Är du utbildad inom biblotek? Dom utbildningarna är tuffa. Informatör är inte lika lång med mycket högskoleplugg där också.
En blogg visst men till och med Skolverket understryker att det kan hämma utvecklingen inom läsning och skrivning. Det ser vi ju även på din blogg hur svaren ofta blir upp och nervända pga att du kanske inte förstår texten AI gör åt dig.
Tack för era kommentarer. Jag vill bara förtydliga några saker.
Det ni hänvisar till från Skolverket handlar om elever och deras lärande i skolundervisning. Skolverket beskriver risker i studier, där AI kan skapa fusk, bristande förståelse och oreflekterad användning hos barn och ungdomar. Det är viktiga frågor – men de gäller inte mitt sammanhang.
Jag är inte elev, jag går inte i skolan och jag arbetar inte efter skolans kunskapsmål. Jag är en vuxen person som använder AI som ett tillgänglighetsverktyg, precis som andra använder stavningsprogram, talsyntes eller tal-till-text.
När det gäller frågan om utbildning: jag är utbildad pedagogassistent, vilket är en yrkesutbildning inom skola. Den är inte samma sak som bibliotekarie eller informatör, och det är inte en högskoleutbildning – men det gör den inte mindre relevant för mitt arbete. Pedagogassistenter stöttar elever, lärare och skolmiljöer på många olika sätt, och det är en roll som behövs.
Jag vill också bemöta påståendet att mina texter skulle vara ”upp och nervända” för att jag inte förstår vad AI skriver. De delar av språket som ibland blir annorlunda eller oregelbundna beror på min dyslexi, inte på bristande förståelse. AI hjälper mig att formulera mig tydligare – den ersätter inte min röst, den förstärker den.
Att använda hjälpmedel som vuxen handlar inte om studier eller utvecklingsmål.
Det handlar om tillgänglighet, självständighet och rätten att kommunicera på det sätt som fungerar bäst för ens egna förutsättningar.
Man får absolut ha vilka åsikter man vill om AI.
Men min användning av AI är en del av hur jag tar plats, uttrycker mig och gör mig förstådd – i mitt vuxna liv.
Pedagogassistenter jobbar i klassrummet och har inte hand om bibloteksuppgifter.
Och nej du går inte i skolan men arbetar i skolan och ska väl uppmuntra elever till stöd som inte kan enligt Skolverket klassas som fusk.
Kommentarerna och dom svar du ibland ger har ofta inte med innehållet eller frågan att göra. Det ser mer förvirrat ut eftersom dina svar inte har en röd tråd och inget sammanhang.
*Mitt svar:**
Jag vill gärna förtydliga några saker som återkommer i kommentarerna.
För det första: ja, jag arbetar som pedagogassistent. I den rollen kan arbetsuppgifterna se olika ut beroende på skola och verksamhet. På vissa ställen ingår bibliotekstöd, materialhantering eller att hjälpa elever att hitta rätt böcker – på andra inte. Det är inget konstigt med det.
För det andra vill jag återigen klargöra att **jag inte använder AI som skriver texter åt mig**.
Det jag använder är *röst-till-text* och *talsyntes*, alltså helt godkända hjälpmedel för personer med läs- och skrivsvårigheter. De skapar inte innehåll åt mig – de skriver ned det jag säger och läser upp min egen text för mig. Det är stor skillnad jämfört med att låta AI producera en text, vilket är det som Skolverket klassar som fusk i skoluppgifter och prov. Där pratar vi om AI-genererat innehåll. Det är inte vad jag gör.
När det gäller att mina svar ibland upplevs som röriga eller utan sammanhang tar jag det till mig. Jag svarar efter bästa förmåga, ibland på flera kommentarer samtidigt, och med de strategier jag behöver för att kunna uttrycka mig. Mina svar kanske inte alltid följer samma struktur som någon utan läs- och skrivsvårigheter förväntar sig, men de är mina egna och jag arbetar ständigt på att bli tydligare.
Jag uppskattar dialogen, men jag står fast vid att mina hjälpmedel är just det – hjälpmedel. De ersätter inte mitt tänkande, mina ord eller min röst.
bibliotekspedagog är det som har hand om dom uppgifter du pratar om. Du ska vara i klassrummet, rasterna eller på fritids. Varför sitter man i flera års tid för att sortera böcker om man ändå ger bort jobbet till folk som inte är behöriga?
---
**Gullans svårigheter med Dyslexi sa...**
När det gäller biblioteket vill jag bara förklara hur det fungerar på just min arbetsplats. Alla skolor organiserar sina uppgifter olika. På vissa skolor arbetar bibliotekspedagoger, på andra är det lärare och pedagoger som delar ansvaret, och på ytterligare andra är det stödpersonal som hjälper till med praktiska uppgifter. Det betyder inte att någon "ger bort" ett arbete till obehöriga – det betyder att man fördelar uppgifter utifrån behov och resurser.
Som pedagogassistent ingår jag i det vardagliga stödet runt eleverna, och ibland innebär det att jag hjälper till med material, ordning, böcker och miljöer där elever vistas. Det är en naturlig del av skolans helhet. Jag påstår inte att jag är bibliotekspedagog, och jag utför inte arbetsuppgifter som kräver den specifika utbildningen. Jag gör det praktiska som ingår i min roll på min arbetsplats.
Jag förstår att olika skolor arbetar på olika sätt, men att jag hjälper till i biblioteket där jag jobbar är inget konstigt i sig. Det handlar om att skapa en fungerande och trygg miljö för eleverna – oavsett om det är i klassrummet, uppehållsrummet, biblioteket eller på rasterna.
---
Men du lägger ofta ut klipp i media på arbetstid och från skolan. Rimmar dåligt.
Håller med lägg fokus på barnen istället för bloggen.
Konstiga klipp i din media. När du sitter och skruvar på något som ljuder och säger. Nu ska jag jobba en stund.........man jobbar väl hela tiden på sitt arbetspass och inte några minuter och sen visar upp sina nya dyra naglar. Då vill man bara synas.
Ser ut som 70 beter sig som dagens skolungdomar. Ändå är du för mobilförbud i skolorna och sitter gärna och visar upp onödiga klipp på dig själv.
Och du vill införa mobilförbud på skolor men tramsar själv runt med den på arbetstid? Jo du tramsar. Flaxar runt med händerna så alla ska se dina naglar. Välj iaf rätt färg för det där klär inte gamla tanter tycker jag.
---
### **Samlat svar – rakt och argt:**
Nu svarar jag på allt här, för jag orkar inte upprepa mig:
Jag filmar inte när jag arbetar med barnen. Punkt. De klipp ni ser är från raster, pauser eller efter arbetstid. Att ni försöker få det till något annat är ert eget hittepå.
“Lägg fokus på barnen istället för bloggen”? Det gör jag – varje dag. Bloggen är min fritid. Det är ni som lägger mer tid på min mobil än jag gör.
Mobilförbud i skolan handlar om elevernas studiero, inte om att vuxna aldrig får ta upp sin telefon. Det är faktiskt inte svårare än så.
Och personliga påhopp om ålder, naglar eller utseende? Det är bara låg nivå. Om det enda argumentet ni har är att kalla mig “gammal tant” så är det nog inte jag som är problemet.
Jag gör mitt jobb, jag tar mitt ansvar och jag låter inte anonyma kommentarer bestämma hur jag ska vara. Om ni stör er – scrolla vidare.
---
Som sagt allt är alla andras fel och du själv är elak i dina svar och tar inte till dig eller låter folk ha sin åsikt. Du skriver ju själv personhopp och drar in folk som kallar dina läsare psyksjuka arbetslösa.
Vuxna borde vara ett bra föredöme och visa att det finns andra sätt att umgås på på rasterna!
Fast det är väl fakta? Gammal är ju fakta vad säger det om oss att du ser gammal ut? Finns ingen logik i det.
Du/ni som svarar här, jag får känslan av att ni känner " Gullan". Har du/ni något emot henne personligen.
Jag tycker det låter som att många känner henne och verkar ha blivit illa behandlade eller har dålig erfarenhet av att ha varit vän med henne. Och på det sättet hon behandlar dom som läser. Det är alltid läsarnas fel så fort någon har en annan åsikt som sen blir personangrepp. Antar att det blir ett ekorrhjul . Hon slänger skit och får skit. Kallar folk saker och kan aldrig sett sin del i nått. Då blir det problematiskt att ha en blogg. Aldrig ens fel att två eller fler träter som man brukar säga.
Hon tar ju in folk som till och med sagt ska leta på folk bara för att åsikter går isär. Jag tycker iaf att hon är obehaglig och verkar ha lika obehagliga människor runt sig. Läser knappt den här bloggen längre pga olust. Trevligare saker kan man göra tycker jag. När någon skriver att man inte betalar räkningar så blir det reaktion. Det är nog allmänt provocerande när man inte gör rätt för sig. Väljer man att gå ut i detalj om sitt liv som att inte städa, betala räkningar osv så får man ju förstå att människor reagerar. Eller klagar på att inte ha pengar och skriver om dyra aktiviteter, dyra naglar mm. Någon ifrågasätter med en enkel fråga och hon skäller ut och kallar det personangrepp.
Vidrigt beteende och oacceptabelt. Man får sluta gå in här och tänka att dom flesta vuxna beter sig bra och vet att åsikter kan gå isär och att man kan vara sams ändå. Men det här ska man backa ifrån, annars får man nog bara massa problem. Människor med problem kletar ofta av sig problem och skapar gärna problem för andra. Så ni som läser här, läs något annat, integrera med folk på nätet som mår bra för att bygga sunda värderingar och relationer.
Fruktansvärt!
Skicka en kommentar