Godmorgon världen
Solen letar sig in genom gardinen och kaffet doftar som trygghet. En ny dag, men samma oro som följer med mig som en skugga — tänk om synen skulle bli sämre igen?
Det är lätt att ta för givet att man ser. Att kunna läsa skyltar, möta blicken hos någon, följa bokstävernas dans över en sida. För mig är det inte längre självklart.
Igår fick jag en fråga:
”Du som inte har pengar – hur ska du ha råd med laserbehandlingen? Den kostar ju runt 12 000 kronor för ett öga. Inga laserbehandlingar utförs gratis i Sverige.”
Ja, det stämmer — laserbehandlingar är dyra och ingår sällan i den vanliga vården. Men i mitt fall handlade det inte om fåfänga eller synkorrigering. Jag fick medicinsk vård med laser, eftersom trycket i mitt öga var så högt att jag riskerade att bli helt blind.
När det finns en tydlig medicinsk anledning, som vid glaukom eller andra ögonsjukdomar, kan behandlingen gå via regionen. Men även då är det inte självklart – oftast försöker de först behandla med ögondroppar, som man får använda resten av livet.
Jag hade tur som fick hjälp i tid. Men det väcker en tanke:
Hur många går omkring med problem de inte har råd att behandla, tills det är för sent?
Synen borde inte vara ett privilegium – det borde vara en rättighet.
Det är märkligt hur ofta vården pratar om tillgänglighet, men ändå känns det som att den som inte har pengar, tid eller ork får stå längst bak i kön.
För oss som redan kämpar med att läsa, skriva eller förstå informationen i vården, blir hindren ännu högre.
Jag tänker ibland att det inte är ögonen som behöver mest ljus – det är systemet.
8 kommentarer:
Du skriver ofta att det är systemfel men går aldrig djupare i ämnet. Systemfel är ett brett och svävande begrepp. Du får be AI att utveckla detta mer precis.
Du skriver ofta att det är systemfel men går aldrig djupare i ämnet. Systemfel är ett brett och svävande begrepp. Du får be AI att utveckla detta mer precis.
Tack för din kommentar.
När jag skriver om systemfel menar jag inte något diffust, utan de delar av samhället som gör att vissa alltid hamnar utanför — särskilt vi med dyslexi, synproblem eller andra svårigheter.
Systemet är ofta byggt för dem som redan kan läsa, förstå och orka. Det är där felet ligger.
Och ja, jag använder AI som hjälpmedel, precis som jag använder glasögon när jag behöver se bättre.
Orden kommer från mig, men jag tar hjälp för att få dem att flyta.
Det är ett sätt att göra min röst tydligare — inte tystare.
Problemet är att du inte verkar fatta vad AI ger för svar eftersom dom är helt osammanhängande hängande väldigt ofta.
Många drabbas av systemfel men de gnäller inte utan biter ihop och kör vidare.
Jag tror du får svårt med dina krav. Du får nog ställa dig till alla andra och klara av din vardag. Det är dom som har värre saker än dig. Det du ofta tar upp när du måste göra något fysiskt och anstränga dig. Då gnäller du och det är då många som tycker du är bekväm mm.
Du väljer alltid den bekväma vägen. Den hårda vägen väljer du alltid bort. Du verkar göra så lite som möjligt av dina vardagssysslor och bara lata dig.
Tack för AI svaret😃😃
Skicka en kommentar