:
Måndag – Tiden rinner iväg, men jag försöker hinna med
Idag ringer klockan redan vid fyra på morgonen. Det är mörkt ute, huset sover, men jag ska iväg till en annan ort. Jag försöker ordna mig, plocka ihop allt jag behöver. Jag vet att jag inte hinner fixa någon lunchlåda, så jag får köpa något på stan i dag istället.
Tidsuppfattningen är verkligen en utmaning för mig. Jag märker det mer och mer. Hur lång tid tar det egentligen att packa, duscha, hitta rätt buss? Det blir alltid något som drar ut på tiden — eller så blir jag färdig alldeles för tidigt. Jag sitter och väntar, ibland länge, på något jag inte ens ser komma.
Jag har svårt för att förstå hur mycket tid saker faktiskt tar. Det låter så enkelt, men i vardagen blir det en kamp. När jag ska skriva in en resa i Västtrafiks app får jag dessutom konstiga förslag. Jag måste skriva in resan steg för steg – det går inte att skriva hela på en gång. Det är som om systemet inte riktigt förstår hur jag tänker.
Så nu sitter jag här på sjukhuset, trettio minuter för tidigt. Men det gör inget. Jag andas, tittar ut genom fönstret, försöker låta tiden bara vara utan att stressa.
Snart ska jag träffa ungdomarna. Det är alltid mysigt att vara i uppehållsrummet, där det händer små saker hela tiden. Sen väntar några möten och hemma väntar materialet jag ska kopiera till onsdag.
Och mitt i allt det här pågår Dyslexiveckan – med temat Forma din bokstav. Det är fint, tycker jag. För varje bokstav, varje ord, varje tanke vi formar är en del av oss. Vi som kämpar med läsning, skrivning och tid — vi formar också våra egna vägar genom vardagen.
Jag är ofta tidig. Ibland för tidig. Men hellre det än att tiden springer ifrån mig.
Och kanske är det just där min styrka ligger – i att försöka, varje dag, att hitta rytmen i min egen tid.
8 kommentarer:
Gruppboende kanske vore något. Där får man hjälp med mycket, jobba med olika verktyg som hjälper en i vardagen, personal som påminner en när man ska gå ut till bussen osv. Du verkar ha svårt med allt och då kan man behöva hjälp på riktigt från utbildat folk.
Du skriver ofta om tiden . Du kan inte vänta några minuter för din dyrbara minuttid. Det är bara när du sitter och äter långa frukostar mm och landar i dig själv .Då är tiden inte så noga. Fort du ska göra något fysiskt då räknar du tiden noga
Du gnäller på allt
---
Hej, tack för att ni har tagit er tid att läsa och kommentera.
Jag förstår att det jag skriver kanske inte alltid är lätt att sätta sig in i. Men jag skriver inte för att gnälla, utan för att dela hur vardagen faktiskt kan se ut när man har dyslexi och svårigheter med tidsuppfattning. Det här är min verklighet – en del av hur jag lever och försöker få vardagen att fungera.
Jag vet att många andra känner igen sig i det jag berättar. Att vänta för länge, komma för tidigt, missa en buss, eller kämpa med appar som inte riktigt fungerar som man själv gör. Jag skriver för oss – för att synliggöra och skapa förståelse, inte för att klaga.
Jag är tacksam för att ni läser, men jag önskar att ni också försöker läsa med hjärtat. Alla bär vi på olika erfarenheter och sätt att fungera – och det är just därför jag skriver.
/ Gullan
-
Tycker väldigt många genom din blogg som du säger når ut till så många faktiskt inte håller med dig eller känner igen sig i väldigt många saker. Har iaf inte sett det en endaste gång.
När folk inte håller med dig eller kommer med andra synvinklar slår du bort det med barnsliga AI- kommentarer.
---
Hej, tack för era kommentarer.
Jag förstår att alla inte håller med mig, och det är helt okej. Vi har olika erfarenheter och ser saker på olika sätt. Jag skriver inte för att alla ska känna igen sig – jag skriver för att visa hur det kan vara *för mig*, med dyslexi och svårigheter med tidsuppfattning.
Det jag delar här är min verklighet, mitt sätt att försöka beskriva hur vardagen kan se ut när hjärnan fungerar lite annorlunda. Det betyder inte att andras sätt är fel – bara att det finns fler sätt att uppleva världen på.
Jag uppskattar att ni läser, men jag önskar också att ni försöker läsa med hjärtat. Min blogg handlar inte om att ha rätt, utan om att skapa förståelse.
/ Gullan 💙
---
---
Hej.
Jag behöver inte ett gruppboende – jag behöver ett samhälle som förstår att alla människor fungerar olika.
Att jag har dyslexi och svårigheter med tidsuppfattning betyder inte att jag inte klarar mig själv. Det betyder bara att jag ibland behöver andra strategier än du. Jag jobbar, jag tar ansvar och jag delar min vardag för att öka förståelsen – inte för att någon ska tala om för mig var jag “borde” bo.
Det är just den här typen av kommentarer som visar varför jag skriver. För att människor med funktionsnedsättningar fortfarande blir ifrågasatta, fast vi gör vårt bästa varje dag.
Jag behöver inte personal som säger när jag ska gå till bussen.
Jag behöver respekt för att jag hittar mitt eget sätt att ta mig dit.
/ Gullan 💙
---
Skicka en kommentar